Recension: Yamaha YSP-2700 (soundbar)

Så mycket som vi älskar bra ljud och äkta surround (“hemmabioljud”) på senses.se, så är det ett faktum att den allmänna trenden går mot färre högtalare och compact living (oavsett om det är av nöd eller självvalt). En soundbars (ljudlimpas) jobb är att simulera ljud från flera “osynligt utplacerade” högtalare och på så vis ge en så omslutande och uppslukande ljudupplevelse som det går, med så bibehållen WAF (wife acceptance factor) som möjligt. Yamaha kan ljud och deras YSP-2700-system lovar stöd för det mesta – utom Dolby Atmos. Hur bra låter det med en (två) högtalare, istället för sex eller nio? senses.se har testat.

Yamaha YSP-2700 – The Look

Yamaha YSP-2700 är inte en pinfärsk produkt – den släpptes först sommaren 2016 men har stått sig sen dess som Yamahas top-of-the-line soundbar. Den finns i flera färger, vårt test-exemplar var i silver och kändes helt OK i fråga om visuell presentation. Intrycket är rätt cleant, utan att särskilt sticka ut eller andra krusiduller. Färgen är inte riktigt metallic, snarare grå med en touch av lyster och systemet finns även i svart, vilket vi tror kan vara en fördel för den inbyggda LCD-displayen (mer om det nedan). Ljudlimpan ser vid första anblick rätt stor ut, men den är knappa metern bred, under tio centimeter hög (utan fötter) och dryga 15 cm djup (exakta mått är 944 x 91 (110 med wifi-antennen uppfälld) x 154 mm) och den väger dryga 4 kg. Subben, som är en ganska perfekt kub, mäter 295 × 297 × 307 mm och väger 9,1 kg.

Anslutningar på YSP-2700

På baksidan finner vi en del anslutningar, precis lagom många faktiskt. Här finns en main HDMI UT, som kopplas till din bildkälla och tre ingångar för enheter du vill ansluta (exempelvis din UHD-/Blu-ray-spelare, tv-spel eller digital-box – alla HDMI-anslutningar klarar HDCP 2.3, 4k@60fps med HDR). Tre anslutningar kan kännas snålt i dagens HDMI-besatta värld, men då ljudlimpor riktar sig till användare som normalt inte kör förstärkare och massa enheter till, så är det ett upplägg vi köper. Du kan välja att ansluta subben via trådad anslutning (alltid säkrast, i vår bok) eller trådlöst (vilket funkade bra och inte verkade ha någon inverkan på ljudkvalitet vad vi kunde uppfatta) och du kan även ansluta analoga källor såsom en … tja, extern vinyl- eller CD-spelare kanske? Enheten kommer förberedd för internet-radio, så det är ett plus.

YSP-2700 har stöd för Yamahas eget MusicCast-multirum / högtalarsystem så du kan ansluta det till andra kompatibla högtalare, och även Apples Airplay så du kan spela musik över Wi-Fi. Bluetooth finns och stöder aptX.

Yamaha YSP-2700: Ljudkvaliteten

Det går ganska lätt och smidigt att koppla in och komma igång med YSP-2700. Du får guidning (även på svenska) och bör köra Yamahas egen ljudinställning via medföljande mikrofon. Den mäter rummet, ljudnivåerna och “studsen” (eller objekten som eventuellt blockerar alternativt påverkar ljudbilden) och kompenserar för detta så du får den mest optimala ljudstrålen och rätt volym i varje kanal. Att installera systemet i ett fyrkantigt rum, utan absorberande objekt (såsom stora gardiner), är absolut bäst – men så ser ju sällan vardagsrum ut i verkligheten och det är bara att acceptera vissa eftergifter där. I vårt testrum läckte ljudet lite åt ena hållet och blev även viss “luft” i mellanregistret, så vi kräma på genom att dra upp subwoofer för att kompensera för detta. Men allt är enkelt gjort via menyn, där du även ställer in di Wi-Fi-anslutning och kan uppdatera programvaran vid behov (detta går även att göra via USB).

Så hur låter då YSP-2700. Med ett ord? Riktigt bra (ok, det var två ord). Att köra en högupplöst källa med välmixat ljud, i surroundläget gav en oväntat tillfredsställande illusion av omslutande ljudbild. I soundbaren sitter 16 små högtalare som är riktade åt olika håll, så vrid på lite volym i en schysst musik-film – såsom Bohemian Rhapsody – så blir det svårt att inte småle åt upplevelsen. Basen gör sitt för att fylla på botten i ljudbubblan och även om vi aldrig får något byxfladder, eller det där “slaget i magen” av den – som man kan få av en full-size subwoofer – så är det ändå bra resultat för ett system som i princip består av bara två, kompakta delar.

Vi testade även att spela spel på vår PS4 Pro och ta ut ljudet i YSP-2700. Även här lät ljudet väldigt bra, Desperados 3 mäktiga western-soundtrack klingade vackert i rummet, med schysst bas och surroundeffekterna i The Last of Us: Part 2 fick oss att rycka till då en zombie oväntat (!) hoppade fram. Man får helt enkelt beskriva ljudbilden i YSP-2700 som “kul” och “pigg”, väl jämförbar med en enklare surroundförstärkare och högtalare av samma, totala prisklass.

Yamaha YSP-2700 stöder de flesta ljudformat du kan tänka dig, inklusive DVD-Audio, upp till högupplösta, förlustfria DTS-HD Master Audio och Dolby TrueHD. Tyvärr saknas stöd för Dolby Atmos och DTS:X, vilket mest är synd i teorin, då många ljudspår ändå är svåra att i blindtest avgöra om de faktiskt är äkta Atmos eller nedmixade till grundspåret, 7.1 TrueHD / DTS-HD MA.

Ett litet problem vi hade med kombinationen PS4 Pro och YSP-2700 var att bildsignalen – som skickades vidare till vår referens-OLED Panasonic GZ2000 – inte alltid blev rätt och vi fick ibland både Full HD såväl som avsaknad HDR till en början, men det löste sig med omstarter av PS4:an. Likaså blev dock alltid identifierat som PCM, även om vi ställde om till Bitstream i PS4:an (menyerna visar rätt, men inte exempelvis filmer). Nu spelar det i praktiken rätt liten roll, eftersom det är bara en fråga om var avkodningen sker (i PS4:an eller förstärkaren) men det hade varit nice att kunna se exakt VAD det är för ljudspår man kör för tillfället. Men detta kan ha med PS4:ans individuella kompatibilitet med YSP-2700 och det fungerade rätt med vår referens UHD-spelare från Panasonic.

Skavankerna med YSP-2700

För priset är det inte mycket som är fel med YSP-2700, men det finns några småsaker som ändå skaver lite. Förutom den redan nämnda bristen på Dolby Atmos / DTS:X, så känns display-lösningarna inte helt genomtänka. Under (bakom) metall-grillen sitter en – i dagsljus knapp synlig- liten lampa, som visar om högtalaren är på eller av (grönt respektive rött ljus) och en enklare LCD-display som kan visa namn på ingången – något som var nästan omöjligt att tyda när man sitter en bit ifrån, med ett metall-galler som sitter för. Likaså får man ingen on-screen-display på volym eller de olika lägena (surround, stereo, input etc) så det blir en del knapp-tryck i rent gissande. Detta verkade heller inte kunna ställas in i menyn? Märklig design-lapsus.

Ett av ljudlägena, “target”, skapar också en väldigt snäv och burkig ljudbild; den är tydligen tänkt som någon slags “nattläge” som ska rikta ljudet åt bara ett håll. Men varför skulle man då inte använda hörlurar istället, särskilt med så dåligt ljud? Vi köper stereo (för musik) och surround (för film och tv), men det tredje läget känns bara… märkligt.

DSP, digital signal processing, rekommenderar vi aldrig till älskare av äkta ljud och de är ingen höjdare här heller, men det är värt att leka runt med och testa. Vissa tyckte Clear Voice-läget gav bättre röster i tv-sändningar. En smaksak som är värd att laborera med, men som riskerar att bli som en “bildförbättrare” på tv; funktioner som ofta förstör och förvrider saker onaturligt snarare än faktiskt förbättrar något.

En sant alternativ till “äkta” hemmabio?

Yamaha YSP-2700 gör det viktigaste rätt – den låter riktigt bra. Särskilt för att vara enhet på knappt en meter, med inbyggda högtalare och en förstärkare och trådlös sub så låter den väl i paritet med en enklare hemmabioförstärkare och de 7.1 högtalare du skulle kunna få för strax under 10 000 kr. Den låter såklart inte lika bra, eller lika kraftfullt, som en äkta förstärkare (som vår nuvarande referens Yamaha AVENTAGE A2080) eller som dedikerade hemmabiohögtalare, som våra nuvarande referenser från Paradigm. Men samtidigt kostar den hemmabio-uppsättningen ungefär fyra gånger så mycket som denna lösning. Och detta är inte fyra gånger sämre ljud.

YSP-2700 är verkligen inte en av de billigaste ljudlimporna därute, den har några design-missar och den saknar (inte oväntat för att vara från 2016) de allra senaste ljudformaten (Atmos). Samtidigt ger den riktigt bra ljud för alla som söker en smidig, plats-effektiv lösning och som inte behöver koppla in mer än tre enheter till ljudanläggningen. Den riktar sig inte till hardcore hemmabio-entusiaster som äger alla konsoler som finns, utan snarare till dig som vill lyfta din ljudupplevelse påtagligt, men inte vill spendera en smärre förmögenhet eller fylla ditt vardagsrum med kablar och en massa stora högtalare. Ett helt perfekt alternativ också att lyfta ljudupplevelsen i sekundära (barnens?) rum eller varför inte sommarstugan?

Yamaha levererar på ljudfronten. Ännu en gång.