Hem Teknik / PrylarBild Test: Panasonic TX-65MZ2000 OLED – mer av det goda
Panasonic MZ2000 test senses Guld

Test: Panasonic TX-65MZ2000 OLED – mer av det goda

av senses.se

Det känns overkligt att det snart gått ett år sedan senses var på plats i Berlin för Panasonics stora produktlansering, tillsammans med ett urval andra internationella teknik-medier som först fick betrakta 2023/2024 års flaggskepssmodell Panasonic TX-65MZ2000 OLED. Den stod uppradad bredvid årets 77″-modell av MZ2000 och två saker slog oss samtidigt: 1) 77″ är inte stort som man kan inbilla sig i ett vardagsrum och 2) hur mycket mer ljusstark och färggrann 65″-modellen kändes i direkt jämförelse. För likadant som med förra årets LZ2000, så är det bara 55″ och 65″ som får den nya MLA-panelen som ska ge oss upp till 50% mer ljusstyrka. Men frågan är – får vi verkligen det?

Panasonic Berlin Launch 2023
Storleken spelar roll, men kanske inte så mycket som man först tror. Här exempel på Mini-LED-modeller. Foto: senses.se

Tekniken i Panasonic MZ2000

Vi öppnar huven på MZ2000, dyker rakt ned i specarna för i år och börjar med dragplåstret: Den nya panelen. Denna kallas nu för Master OLED Ultimate och är alltså en premium OLED-panel från LG med mikrolinstekonolgi (MLA – Micro Lins Array). Detta innebär, som namnet antyder, att mikrolinser tillsammans med Panasonics klassledande kylning i flera lager, hjälper till att ge oss upp till 150% av den ljusstyrka som tidigare var möjlig. När man mäter maximal ljusstyrka på en panel gör man det inte över hela ytan, utan oftast i ett fönster som brukar vara 10% av bildytan. Där kunde förra årets modell, LZ2000 hålla strax över 1000 nits i normalt bildläge. MZ2000 klarar 1500 nits och även att upprätthålla mer än 1000 nits på större ytor än 10%. Detta innebär att vi får en starkare, ljusare och mer dynamisk HDR över hela bildytan, men i verkligheten inte riktigt 50% som spec:arna antyder, utan uppskattningsvis runt 25-30%, vilket i sig är en bedrift på en av marknadens ljusstarkaste paneler.

På utsidan så är MZ2000 i princip en exakt kopia av 2000-seriens tre senaste iterationer, främst då LZ2000 som den delar mycket med. Så det mesta handlar om förändringarna Panasonic gjort på insidan, vilket också är de viktigaste. HDMI-portarna sitter också precis likadant på baksidan, och är ärligt talat svåra att nå om man väljer att hänga upp tv:n (som vi tycker man ska göra), så planering och framförsikt rekommenderas (tänk igenom och koppla in alla HDMI-kablar innan du hänger tv:n på väggfästet). Som vi kommit att vänja oss vid de senaste tre generationerna så har två portar av fyra fullt HDMI 2.1-stöd (4K, 120Hz, VRR och HDR) och du bör använda port 2 för att även få ut eARC så att tv-ljudet kan snacka med din förstärkare på bästa sätt.

Panasonic släpper som brukligt en ganska stor mängd nya apparater i MZ-serien, men observera att endast 2000-modellerna (55 och 65″) får MLA-panelen och alla Atmos-högtalare för bästa ljud inbyggt, såväl MZ1500-serien som 77″ MZ2000 får Master OLED Pro-panelen, utan MLA.

Atmos-ljud som imponerar

Ljudet ska vi nämna kort; Panasonic har verkligen lyckats jobba vidare med både placering och kvalitet på Atmos-ljudet som kommer inbyggt i MZ2000. Efter kalibrering, där du får hålla upp fjärrkontrollen framför näsan i cirka två minuter så mikrofonen i den kan läsa av ljudvågorna som skickas ut, så får vi en ljudbild som både omfamnar och underhåller. Basen är naturligtvis inte mullrande men ändå ganska varm och “kroppslig” för att vara inbyggd. Effekterna med placering i rymd, som vi får tack vare förra årets sidohögtalare, övertygar också, faktiskt mer än i vissa dedikerade, kompakta Atmos-lösningar såsom Panasonics egna ljudlimpa. Detta är absolut en tv du kan ha hängandes i vardagsrummet som den är och ändå få bra filmljud (även om vi naturligtvis rekommenderar äkta hemmabio-ljud för de som har möjlighet, då du inte kan få äkta surround utan bakhögtalare).

Panasonic MZ2000 vardagsrum
77″ skulle inte sitta illa i ett vardagsrum. Om man inte skulle behöva göra avkall på funktioner. Foto: Panasonic

MyHomeScreen och ny bokstav i namnet – för sista gången

För sista gången får vi också MyHomeScreen (här version 8.0) som bygger på FireFox sen längde utfasade TvOS. Fördelen med systemet är att det är litet, snabbt och smidigt, i all sin enkelhet. Nackdelen är att det är ganska tunt för en “smart-tv”. Samtidigt är Apple TV eller Chromecast en så enkel och prisvärd investering för de flesta idag att inbyggd smart-tv-del knappast är någon större diskussionspunkt. Jämför man Panasonics avskalade programvara med bloat-waren vi sett hos vissa koreaner på sistone så föredrar vi lätt denna. Panasonic har dessutom meddelat officiellt att det framöver blir Amazons FireTV som blir inbyggt i kommande modeller (som ska börja heta Z95/93 och alltså frångår sekvensen med nästa bokstav för nästa generation). FireTV är ännu inte så stort i Sverige, men vem vet framöver.

Fjärren

Här får vi åter samma fjärrkontroll som vi sett de sista tre generationerna. Och fast vi saknar den borstade aluminium-finishen från förr så känns denna ändå helt OK, den är smidig och något lättare. Det vi verkligen saknar fortfarande är bakgrundsbelysning när man tittar på film i nedsläckt rum? Givetvis kan man även använda Pananasonics app via mobilen eller styra med andra enheter via CEC.

Panasonic MZ2000 fjärrkontroll
Inget märkvärdigt, men fjärren gör det den ska och är smidig. Bakgrundsbelysningen saknar vi dock. Foto: senses.se

MZ2000 – Bilden

Som vanligt spar vi det mest spännande till sist, hur bra är bilden på Panasonic MZ2000 anno 2023/2024? Kort svar: Fenomenal. Långt svar: I vanlig ordning är det svårt att ta paradigm-skiftande kliv från en modell till en annan när man redan ligger på absoluta toppen av vad en konsumentprodukt kan återge, med befintlig teknik. MZ2000 mäter så nära referens, likt LZ2000 gjorde, att Panasonic i princip dödat marknaden för kalibrering. Naturligtvis kan (och bör) du kalibrera professionellt om du har möjligheten, men förvänta dig inte annat än förbättringar på yttersta marginalen. Filmmaker mode stänger av allt lull-lull du inte ska ha på och Professional 1 och 2 är i sig väldigt bra lägen att utgå från när du ska ställa in tv-tittande i ljus respektive mörker (orkar du inte ha två inställningar kan du faktiskt aktivera Panasonics egna ljusmätare, den gör ett fullgott jobb).

Vi börjar med att mata på olika filmrätter, först i form av SDR-material (allt som är tv, HD-bild från Blu-ray och vissa streamingtjänster är SDR). MZ2000 gör ett lysande jobb med att skala upp bilden till 4K och dess funktioner att motverka MPEG-komprimering ger vissa signaler med klenare ursprung en finish du kanske inte förväntat dig. Prova att rota fram en gammal DVD och se hur bra det faktiskt ser ut! Här kan du med fördel använda Filmmaker Mode eller ställa in ett eget läge efter preferens (anpassade meny-inställningar kommer upp när du matar en viss bildsignal).

Det är dock i HDR med 4K som det blir riktigt spännande! Förutom att Panasonic sen flera generationer stödjer precis alla befintliga HDR-format som finns, så får vi här även en smak av den nya panelens kraft och ljusstyrka. Om vi för ett tag leker med det icke-rekommenderade bildläget “Vivid” – som skruvar upp det mesta till max – så anar vi vilka tillgångar som finns här. Strålar från ficklampor skapar verkligen upplysta ljuskoner och ljuset blöder så där naturligt och mjukt ut i kanterna, som det gör i verkligheten. Det är överdrivet, men det är verkligen “wow”-känsla när man tittar. 1500 nits är som sagt uppmätt och det är en 50% ökning från förra året, även om man i Filmmaker Mode – som är “rätt” bild” – tyglar detta till runt 25%. Men det är ändå synligt, särskilt om man ställer panelerna bredvid varandra och använder MZ2000 i dagsljus eller ett upplyst rum. Energiåtgången ligger på mellan 90-125 W beroende på bildsignal du matar den med och är fullt acceptabelt för prestandan som ges.

Det behövs inte många minuter under vattnet i James Camerons visuella smällkaramell Avatar: The Way of Water på UHD 4K för att man ska sitta där i soffan och fånle… Den knivskarpa upplösningen, de vibrerande fantasifärgerna och ljusåtergivningen i effekter av laser, lava och mörker får oss att tänka på ljusmästaren Claude Monets bevingade ord: “Jag föddes blind och såg först när jag upplevde ljuset som reflekterades mot mig”. Gåshud.

HDR-färgerna och upplösningen man ser är inte tekniskt möjligt att fånga på bild, men tro oss när vi säger att du vill se Avatar: The Way of Water på en panel som denna. Foto: senses.se

Testar vi något mer naturalistiskt, den avskalade Stanley Kubrick-klassikern Spartacus i UHD 4K så slås vi av att det nästan känns som en helt annan film än den vi minns från tv-sändningarna och avmagnetiserade VHS-banden vi hade i samlingen som små. Frisyrerna och det formella språket vittnar om dess ålder, men återgivningen av hudtoner, den stekande solen mot stenarna och den grönskande naturen är nästan i paritet med modern film (fördelen riktig film hade också, där “upplösningen” var uppemot 12-16 K naturligt).

Spartacus – en snygg 65-åring i UHD 4K på MZ2000. Kolla detaljerna i skuggorna och de mörka bitarna. Foto: senses.se

Animerat och Sci-fi är tacksamma kategorier att njuta av på en riktigt modern display som denna. Även om det är ont om animerade utgåvor i 4K och HDR i Sverige, så finns ju import tack och lov och där kan man bland annat se Prinsen av Egypten i jubileumsutgåva (förvisso för en femhundralapp, men det är den värd). Denna Dreamworks-klassiker, Mästerkatten 2 (Sista Önskan) och kanske Moana (Vaiana) är några av de bästa utgåvorna du kan se idag i 4K hemma. Transfern från 35 mm är förvisso kanske aningen mjuk (filmen har också dryga 25 år på nacken) och ljudspåret är något underväldigande, men Prinsens ljus- och mörker, i bästa Gustav Doré-stil, målas upp inför ögonen på oss på MZ2000 och vi påminns åter om varför det är en av våra favoritfilmer (extra passande att se den nu till påsk också). På sci-fi-sidan kan du köra igång i princip vilken Guardians of the Galaxy-film som helst i UHD 4K och bara njuta. Ja, det är mycket animerat i dem också, men det är ju filmer som dessa som en modern OLED skapades för.

Det är enkelt att få upp matnyttig information om bilden som visas (stillbild The Prince of Egypt UHD 4K). Foto: senses.se

Eftersom vi är gamla hemmabio-rävar så anser vi på att film ska ses som det var tänkt av upphovsmannen, samtidigt som vi accepterar att teknik går framåt och HFR (High frame rate) är framtiden, då 24 fps helt enkelt sattes utifrån ljusbehov – bildåtergivningen var inte ljusstarkare för 100 år sen. Detta innebär att man får ett, helt naturligt, ryckande i klassiska 24 fps-filmer, som du kan mjuka upp något med IFC (intelligent frame creation) som trollar lite med dubbla bilder och annat för att rörelserna ska uppfattas som mjukare. En spelfilm ska dock inte se ut och kännas som ett tv-spel och att skapa såpopera-effekt och få allt att se ut som billig lokal-tv är en styggelse för oss, samtidigt som vi också har svårt för looken i moderna HFR-filmer som Hobbit-trilogin och Gemini Man. James Cameron har ett nytt “TruCut“-system på gång som ska ge oss ett mellanting, en cineastisk bild som är mjuk och modern utan att kännas platt och ospännande och vi ser fram emot att få se resultatet i en nära framtid.

Vi måste ju nämna streaming också, som ständigt försöker flytta fram sina positioner på ljud och bild, även om man har en bra bit kvar till att matcha kvaliteten på fysisk media. Men då många ändå avnjuter underhållning på detta vis idag så måste vi ändå omtala det. Kort sagt ser det mesta från Netflix, HBO Max och Disney+ riktigt bra ut i 4K och med Dolby Vision eller HDR10+. Netflix och Disney+ har inbyggda, optimerade appar för Panasonic vilket såklart är ett plus för dig som är storkonsument av dessa två tjänster. Bitraten är tidvis mycket lägre än på skiva, vilket kan ge ett lite “blockigare” intryck och sämre återgivning av rökiga, mörka nyanser, där artefakter lättare kan anas. Men detta är väldigt individuellt efter produktion och dess ursprung. En del användare har inte så noga koll på att alla abonnemang inte stöder 4K och HDR, så du som vet med dig att du är casual-tittare på streaming och kanske kör mest HD-material kan sänka ambitionen och kika på någon av Panasonics billigare LED-modeller istället, då denna OLED blir overkill för dig.

På spelfronten får vi detta år också True Gaming-läget, där vi nu kan pressa responstiden maximalt genom att stänga av all bildbehandling som inte behövs automatiskt och även styra tonemapping på ett enkelt sätt, så att vi slipper få kaka på kaka i spel med HDR. Här kan du enkelt trycka fram en specialmeny via apparna som finns inbyggda i tv:n. Game Control Board, heter appen och den är bra att pinna fast som favorit under App-knappen då den enkelt och snabbt ger dig möjlighet att slå på och av egenskaper i spel efter önskemål och behov, samt se din exakta frame rate i VRR med mera. Ett litet smolk i bägaren är att vi, precis som förra året, får en begränsing på 4K och 60fps med Dolby Vision på Xbox Series X (pga mediatek-chippet Panasonic använder, som är samma som förra årets). Men denna begränsning har som sagt liten betydelse just nu i praktiken, då vi inte känner till några spel med både DV, 4K och mer än 60 fps. Det är också så att HDR och Dolby Vision lägger till fördröjning, eftersom det kräver mer processorkraft av bildkällan, så det är värt att laborera med dessa inställningar och kolla vart du får ut bäst känsla kontra bildkvalitet för dig i spel. Input lag med Game Mode, som kan autoaktiveras om du har ställt in ALLM på din konsol, är cirka 14 ms och med VRR kryper det ned till så lite som dryga 5 ms i 120Hz-läge. Sjukt imponerande för en bildskärm som inte är en gaming-monitor. Som tidigare stöds såväl Nvidia G-Sync som AMD Freesync.

Final Fantasy VII Rebirth Panasonic MZ2000 Game Mode
Gaming är både njutbart och smidigt med Game Control Board-appen (stillbild från Final Fantasy VII Rebirth). Foto: senses.se

Allt som allt är det svårt att inbilla sig en mer komplett och medryckande bild för film, tv och spel i en hemmabio idag. MLA gör sitt för att bidra med en ännu färggrannare och mer ljusstark bild och den lilla regnbågseffekt som rapporterats av vissa, då solljus lyser rakt på panelen (rekommenderat att du inreder så du slipper det) är inget vi störde oss på eller märkte av. Ja, du kan få samma MLA OLED-panel i LG G3 också, till ett något lägre pris dessutom, men här urskiljer sig resultatet till Panasonics fördel tack vare deras egna styrchip, HCX PRO AI och panelens enastående kylning som gör att den orkar och kan driva mer effektiv bildbehandling än konkurrenterna vilket i sig resulterar i en mer dynamisk och naturlig bildåtergivning.

Frågan på horisonten hägrar om den åldrande WOLED-tekniken, som Panasonic bekräftats använda även i detta års kommande flaggskepps-modell, verkligen kan nå så mycket längre nu? QD-OLED tar snabbt mark och används till exempel av Sony och Samsung. Där kan man få såväl något högre ljusstyrka som krispigare färgpalett, då WOLEDs vita ljus tunnar ut färgen i pixlarna något.

Sammantaget placerar sig Panasonic MZ2000 åter i toppskiktet av OLED-tv-apparater på marknaden, som helhet kanske den allra bästa – även om konkurrenter sticker ut med sina fördelar på vissa fronter. Den kostar en förvisso en slant – runt 40 000 kr – men för det får du också en produkt som inte liknar någon annan. Tänk nu bara om vi kunde få 77″-modellen med QD-OLED och extra allt nästa gång…

Kort sagt: Ett måste för dig som älskar film, tv och spel och vill uppleva dessa på bästa sätt.

Panasonic skickade enhet för detta recension. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_21]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.