Regissören Ang Lee har en lång rad med filmer i sitt koger, med extremt varierande kvalitet. På ena sidan spektrat har han regisserat mästerverk som Brokeback Mountain, The Ice Storm och Crouching Tiger Hidden Dragon och på andra sidan har han totala bottennapp som Hulk och dagens betraktelse Gemini Man.
Henry Brogan (Will Smith) har jobbat som yrkesmördare åt staten i många år och nu känner han att det är dags att pensionera sig. Han får veta av en gammal vän att flera av dem han skjutit under årens lopp inte alls var terrorister och därmed har han blivit lurad att döda oskyldiga. Denna info gör att Henry nu hamnar i skottlinjen och måste fly. Hans före detta arbetsgivare sätter in sin bästa yrkesmördare i jakten på honom, och när de två antagonisterna möts öga mot öga så inser de något fasansfullt.
Usch, fy och blä vad usel Gemini Man är. Inte nog med att manuset har slaskat runt i Hollywood i snart 30 år utan när filmen ”äntligen” har premiär så har de inte gjort mycket för att modernisera den. Den här filmen känns så otroligt mossig och föråldrad. Det är något med strukturen och uppbyggnaden av scener som kanske funkade på 90-talet, men idag så begär vi som publik lite mer logik och information istället för att bara svälja allt som är ologiskt. Gemini Man håller gör även en grej av att försöka dölja hela premissen kring vem den mystiska yrkesmördaren kan vara in i det sista, fast hela promotion-kampanjen (trailern) avslöjar det direkt. Förresten; var någonstans är det logiskt att bara för att original-Henry Brogan blev en grym yrkesmördare så skulle den skickligheten ligga i generna?
Om vi släpper den så kallade handlingen och istället koncentrerar oss på ”skådespeleriet” i filmen så förstår jag inte vad Ang Lee har gjort där heller, för det finns inte en enda vettig rolltolkning i hela filmen. Alla är överdrivna och fåniga och mötet mellan yrkesmördarna – som skulle kunnat bli superstarkt – blir en enda lång axelryckning.
Ovanpå det usla manuset och taffliga skådespelar-insatserna så lyckas Gemini Man med konststycket att uppvisa de sämsta visuella effekterna jag sett sen Dwayne ”The Rock” Johnsson dyker upp som Scorpion King i slutet på The Mummy Returns från 2001. Nu har vi som publik fått in vanan att se digitalt föryngrade skådespelare i många olika filmer, med varierande resultat, men aldrig förr har jag sett det så här dåligt gjort som i Gemini Man. Huvudet känns många gånger som om det inte matchar med kroppen och ibland ser man stand-in skådespelarens huvudform med ett uselt påklistrat Will Smith nylle. Nu vet vi ju alla hur Smith såg ut när han var ung, då han varit i branschen sen 90-talet och i närbilderna så lyckas de lite bättre – men när han rör sig och åker runt på fordon så ser det rent ut sagt förjävligt ut.
Med risk för att låta tjatig; förutom att sjabbla bort manuset, ge oss usla skådespelarinsatser och fula, visuella effekterna så lyckas Gemini Man att se ut som en reklamfilm för 4K. Ni vet en sån där testfilm tv-tillverkarna spelar upp i affären för att visa hur skarp och fin bild just deras TV-apparater har. Gemini Man hade från början en framerate på 120 (!?) bildrutor per sekund, istället för de vanliga 24 per sekund. Häri hittar vi nog anledningen till varför effekterna ser så bedrövliga ut; de stackars VFX-makarna har fått skapa effekten fem gånger extra per varje sekund för att matcha. Det är nog också anledningen varför vissa effekter känns för snabba och hackiga. Den höga frame-raten hjälper inte filmen överhuvudtaget, inget känns filmiskt, allt känns som tv-såpa eller video.
UHD-utgåvan av filmen uppvisar – inte oväntat – kristallklar bild med fina färger och istället för 120 fps så kör den 60fps, som ju är max på dagens UHD och 4K-apparater. Dolby Vision används för HDR och det hela är i det närmaste referensexempel på native 4K, 2160p och 60fps. Blu-ray utgåvan (som medföljer) har ”normala” 24fps. Ljudspåret i Dolby Atmos är fullgott, men det står inte ut som något exceptionellt. Här medföljer även en del av de obligatoriska, superkorta dokumentärerna som är så populära nu för tiden. De ger lite info, absolut, men inte tillräckligt. Intressantast var en VFX-breakdown dokumentär som visade en del av effekterna. Då insåg jag varför så mycket av filmen såg så bedrövlig ut…
Sammanfattningsvis så är Gemini Man ett sanslöst misslyckande och hade den haft premiär för 25-30 år sedan så hade den samtidigt kunnat bli en klassiker i samma stil som Face-Off, Broken Arrow eller dylikt. Den hade inte behövts göras med samma skådis som spelar båda rollerna. I Looper så köper man att Bruce Willis som ung ser ut som Joseph Gordon-Levitt så att Gemini Man inte skulle gå att göra förrän nu ”när tekniken finns” är goja – för det absolut sämsta i Gemini Man är ju just tekniken…
Betyget blir inte något absolut bottennapp, då Gemini Man på Ultra HD 4K är en perfekt film att spela på din 4K TV för att verkligen visa vilken snygg och knivskarp bild det blir. Mycket annat att hurra för är det tyvärr inte.
2 kommentarer
Låtr ju inte något vidare. Har den svenska utgåvan Dolby Vision?
Dolby Vision finns även på svenska utgåvan, det nämns inte på omslaget men står på skivan och hittas av UHD-spelaren. Verkar vara native 4K 2160p med 60fps och DV HDR.