Microsofts Xbox One och PC-exklusiva titel andas Jon Bauer och klassisk plattformslycka. Men luras inte av den mjuka sagoframtoningen. Detta är för hard-core gamers!

ori and the blind forest recension

Vi blev hänförda av Ori and The Blind Forest förra året på GamesCom i Köln. Grafiken, musiken och känslan i att styra den charmige lille krabaten Ori (som ser ut som en sötare version av Disneys Stitch ungefär) på sitt äventyr genom en sagoskog som ska ta henne till sitt slutmål var som en poetisk helhet som kom samman. Spelet försenades från det planerade släppet till hösten men nu är det här, Xbox One-exklusivt än så länge, men med en PC-version utlovad senare i år (och en Xbox 360-version enligt ryktet)

Storyn är svår att förklara, men tankarna går både till Avatar och faktiskt mycket till Ubisofts vackra Child of Light. Ori, en ljusets varelse blåser bort under en storm och blir omhändertagen av den stora, moderliga Neru. Men då skogen drabbas av mörker och hungersnöd måste Ori snart klara sig ensam och kämpa för att återställa balansen i skogsriket.

ori and the blind forest

Det är fascinerande hur långsamt Ori and the Blind Forest startar. Man leds mjukt och fint in i historien, den bländande vackra grafiken (som dock har slow-downs, mer om det nedan) och den sagolika musiken, som får oss att tänka på såväl Zelda som japanska rollspel á la Final Fantasy, lurar en att tro att detta blir en nästintill meditativ upplevelse. Allt med Ori andas kvalitet och kärlek. Kärlek till berättande, en slags vibe av anime-mästaren Hayao Miyazaki och givetvis en kärlek till plattformsäventyret. För efter de 10 första, långsamma minuterna, så släpps du snart ned i ett plattformsspel som kommer att sätta press på dig á la den gamla goda NES-tiden.

Ori har två saker att hålla reda på – energi (hur mycket stryk hon tål) och andekraft (detta låter dig spara eller utföra special-attacker som exempelvis kan slå sönder stenbumlingar som står i vägen). Svårighetskurvan pekar snart ganska brant uppåt och man inser att detta är ett stort spel som i bästa Metroidvania-stil kommer att innebära en hel del backtracking på den ganska enorma kartan, allt eftersom du låser upp nya förmågor, såsom dubbelhopp och vägghopp. Det är faktiskt ovanligt att man stöter på ett så här utmanande plattformsspel nuförtiden. Ett spel som kräver att du är snabb, precis och inte räds att sitta fast och göra om. Här finns inga snabba hints eller fingrar som pekar dig åt rätt håll – du kan spendera bra med tid bara genom att springa runt på kartan och försöka komma på vad du ska göra härnäst, i bästa 80-tals trial and error-stil. Spelets svårighetsgrad kommer säkert göra att vissa moderna, “casual” gamers ger upp ganska snabbt, medan vi som är hard-core jublar åt ett spel som verkligen sätter oss på prov.

ori-and-the-blind-forest-screen

Grafiken i Ori and the Blind Forest är ett mästerverk. Rätt och slätt. Känslan av handanimerade bakgrunder, blandat med parallax-effekter som skapar närvaro och djup och som grädde på moset ackompanjeras av underbara ljus- och textureffekter. Enda smolket i bägaren är att spelet segnar till ibland när det sker mycket på en gång, en frame rate-drop grej som mycket väl kan patchas bort när slutgiltiga versionen kommit ut. Ljudet är också det helt perfekt, om än simpelt. Här talas ett slags sagospråk, som påminner om en mer välljudande version av Jabba The Huts stönanden och kärleksfull finska. Men det funkar! Melodislingan är oerhört fin och stämningsfull och ramar in sagovärlden perfekt. Ibland kan man titta på kartan bara för att få lyssna vidare på musiken…Ett utmanande plattformsspel lever och dör med sina kontroller och Ori gör oss verkligen inte besvikna på den fronten heller. Xbox One-kontrollern känns gjuten i handen och Ori svarar snabbt och precis på våra kommandon. Om man missar så är det för att man inte är snabb eller exakt nog, inte av någon annan anledning. Precis som det ska vara.

Svårighetsgraden är som sagt brant, med moderna mått mätt, så Ori and the Blind Forest är inget spel du bara glider igenom med minsta motstånd eller som håller dig i handen när du sitter fast. Detta kommer nog bli en vattendelare. Somliga kommer att gilla, andra inte. Vi kände hela tiden att spelet var precis så utmanande att vi ville spela vidare, prova en gång till, och göra lite bättre ifrån oss. Sure, ibland sitter man fast och har inte energi att spara utan måste dra igenom en lång radda hinder på en gång. Det kan kännas frustrerande. Fienderna blir snabbt fetare, snabbare och omedelbart dödliga, vilket skapar en slags sudden-death moment som verkligen inte kommer att stryka alla medhårs.

ori

Vi hade svårt att sluta spela Ori and the Blind Forest när vi väl börjat. Det är vackert, berörande i sin new-age-flummighet och ett otroligt bra hantverk som spel. Det är möjligtvis lite för nischat mot hardcore för att slå på bred front, men om du bara ger det en chans och är beredd att lyfta ditt spelande några snäpp som kommer du finna ett av de vackraste och mest belönande spelen på länge. Xbox One kan lägga ytterligare en juvel i sin krona.

Fotnot: Microsoft har valt att satsa på Ori and the Blind Forest som en digital titel i dagsläget, vilket innebär att du köper spelet via Xbox Live eller “kod-kort” i butik eller via Steam (PC). Inga fysiska kopior på disk verkar vara planerade just nu.