Hem Film & TV4K (import) Recension: Där Kräftorna Sjunger

Recension: Där Kräftorna Sjunger

av Henric Brandt

Kya Clark (Daisy Edgar-Jones) övergavs av sin familj när hon var liten och nu lever hon ensam i träsken djupt inne i den amerikanska södern. En dag hittar polisen Chase Andrews (Harris Dickinson) döda kropp och misstankarna faller direkt på Kya. I staden kallas hon träskflickan och till en början ser det väldigt mörkt ut för henne, men då får hon kontakt med en advokat som hjälper henne med fallet. För honom berättar hon nu sin livs historia och om kärleken till barndomsvännen Tate (Taylor John Smith).

Där Kräftorna Sjunger är baserad på en enormt populär bok med samma namn och att översätta en över 300 sidor lång bok till en strax över två timmar lång film är ingen lätt uppgift. Jag har inte läst boken så jag kommer att koncentrera mig på om Där Kräftorna Sjunger fungerar som film.

Det gör den inte kan jag meddela; Det största problemet är att strukturen av filmen blir helt fel. Det börjar väldigt bra med att vi får en tydlig tidsbild av 60-talets amerikanska söder. Fotot är utsökt och miljöerna är välgjorda och fina, men så fort de hittar och fångar in Kya så börjar det att gnissla i fogarna.

I boken så blir hon inte arresterad förens någonstans i mitten och därmed har vi som publik fått leva med henne en stund innan det börjar strula till sig för henne. I filmen så får vi först möta henne ur polisen och allmänheten synvinkel och då får vi bilden av henne att hon är enormt introvert, udda och knappt kan prata. Så när hon hamnar i fängelset och helt plötsligt (i våra filmögon) börjar berätta sin historia helt utan omsvep och utan oro så köpte jag det inte. Hennes historia är på pappret extremt hemsk, men dåligt manus och regi gör att vi som publik aldrig får en känsla av hur hemsk och jobbig den var. Scener då hon lämnas av först sin mamma, sen sina systrar och sen till slut av sin alkoholiserade pappa blir nästan komiskt i hur det presenteras i filmen. Kya visar inga större känslor över detta faktum. Den enda scenen då hon verkligen bryter ihop är då hennes far sätter eld på ett brev från hennes mamma. Ett brev hon inte kan läsa för hon inte lärt sig det än…

Kyas uppväxt varvas med rättegången och vi får under resans gång reda på mer och mer om hennes relation till sin barndomsvän Tate och den mördade Chase. Problemet är att filmen aldrig riktigt lyfter. I filmvärlden finns det inga större problem att växa upp ensam i ett trähus mitt ute i ett träsk. För hon är alltid mer eller mindre hel och ren och en hel hord med modell-snygga killar uppvaktar henne om vartannat. Det här hade kunnat bli en film där publiken skulle kunna sitta på nålar rakt igenom hela filmen, men istället så blir Där Kräftorna Sjunger mest en enda lång, såpig gäspning. Vilket är synd för jag har verkligen hört mycket gott om boken.

Blu-ray utgåvan uppvisar fin bild i 1080p och hög bitrate. Svärtan är djup och träskmarkernas alla nyanser återges med knivskarp skärpa och fina färger. Ljudet levereras endast i 5.1 DTS och det känns lite snålt även om det inte är en effekt-tung film. Så ett 7.1-spår hade återgett miljön ännu bättre, skulle jag tro. Det finns även en del extramaterial med på filmen. Tre informativa men korta dokumentärer, en musikvideo och lite bortklippta scener. I Sverige finns det ingen UHD-utgåva, men den finns utomlands om man vill hosta upp med en femhundring.

Sammanfattningsvis så gillade jag personligen inte Där Kräftorna Sjunger då filmen aldrig riktigt lyfter. Vi som publik får aldrig riktigt grepp om Kya och farorna i hennes liv presenteras inte på rätt sätt. Fast då Blu-ray utgåvan är helt okey så ökar det betyget ett snäpp.

SF Studios skickade testexemplar för denna recension. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.


Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_25]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.