Recension: Bring Her Back

I Bring Her Back får vi möta syskonen Andy (Billy Barratt) och Piper (Sora Wong), som slängs rakt in i fosterhemssystemet efter en hemsk olycka som ingen av dem ens hunnit förstå. De tas om hand av Laura (Sally Hawkins), som vid första anblick verkar vara en varm fosterförälder och tar emot dem i sitt ensliga hus ute i skogen. Men något med henne skaver. Den där överdrivna snällheten känns inte äkta. Sakta men säkert börjar Andy och Piper inse att allt inte står rätt till, men kommer de finna sanningen innan det är för sent?

Philippou-bröderna och deras bakgrund

De australiska tvillingbröderna Danny och Michael Philippou är tillbaka med sin andra skräckfilm efter den hyllade Talk to Me från 2022, som jag inte har sett ännu men som står på min lista. Jag har däremot sett de flesta av deras helt galna Youtube-videor från kanalen Racka Racka. Filmerna där är fulla av vilda stunts, praktiska effekter och inte alltid helt rumsren humor. Bland mycket annat finns filmer med Ronald McDonald som galen massmördare och DC versus Marvel-fighter som får den mest härdade personen att blekna.

En större budget och större ambitioner

Bring Her Back har en större budget, och denna gång har bröderna verkligen fått ta ut svängarna. Filmen är tight och otäck från första början, men det tar ändå ganska lång tid innan de riktigt läskiga elementen dyker upp. När vi närmar oss slutet bjuds vi på några av de äckligaste och snyggaste praktiska effekterna jag någonsin sett. Det är tydligt att bröderna fått fria händer och verkligen utnyttjar det på ett sätt jag inte sett tidigare.

Sally Hawkins briljerar

Sally Hawkins (The Shape of Water) är fullständigt mästerlig från första till sista bildruta. Hon balanserar en komplex karaktär utan att falla i de vanliga fallgroparna. Det blir aldrig överspel; hon vet exakt hur hon ska hålla sig på gränsen. Vi som publik känner direkt att något är fel, men precis som Piper och Andy kan vi inte sätta fingret på vad. När berättelsen sedan vecklas ut får vi följa med på resan på samma sätt som karaktärerna.

Billy Barratt och Sora Wong

Billy Barratt har medverkat i flera filmer utan att göra större väsen av sig, men här får han verkligen spela ut. För att karaktären ska fungera måste vi både tycka om honom och bli irriterade på honom, och det lyckas han med.

Sora Wong är, precis som sin karaktär, nästan blind, och Bring Her Back är hennes debutroll. Just nu verkar hon inte ha fler projekt inplanerade, men jag hoppas att hon får fler roller. Hon har en naturlig spelstil och blir ännu mer sårbar när man inser att hon delar sin karaktärs motgångar även i verkligheten.

Svagheter i filmen

Bring Her Back är inte en perfekt film. Det finns sekvenser som drar ut på tiden, och även om stämningen är tät genom hela filmen finns det partier där jag fann mig själv skruva på mig. Manuset upprepar sig också något för mycket.

Utgåvan och tekniken

Bring Her Back finns inte på UHD i Sverige, så om du vill se den i bästa möjliga format får du köpa en importversion. Bilden håller så hög kvalitet som Blu-ray kan erbjuda. Den är skarp och fin, och svärtan är helt okej, men jag saknar verkligen HDR. Ljudet är tyvärr endast i 5.1 DTS Master Audio, men det är ändå välljudande och innehåller gott om otäcka surroundeffekter.

Det bästa med utgåvan är de intressanta och välgjorda dokumentärerna. Det märks att bröderna är filmfantaster och vill visa hur filmen skapades. Kommentarspår är dessutom alltid ett plus.

Sammanfattningsvis vill jag verkligen rekommendera Bring Her Back. Det är en riktigt bra och välgjord skräckfilm som du inte är beredd på. Det som är synd är att den inte finns i det bästa formatet och att filmen ibland blir något långdragen. Annars hade det varit ett solklart måste.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Bring Her Back.