Recension: Tenzing

Streamingtjänsternas originalfilmer pendlar ofta i kvalitet. Det fanns en tid då många av Netflix egna filmer var riktigt bra, men nu för tiden känns det väldigt mycket som snabbmat – stressat, ogenomtänkt och halvdant. En tjänst som faktiskt ofta lyckas, både vad gäller serier och film, är Apple+. Tenzing är det senaste tillskottet. Jag har alltid gillat den här genren, verklighetsbaserat äventyr, eller man vs nature. Så. Vad handlar den om?

Tenzing skildrar den föga kända historien om en begåvad himalayansk klättrare som tillsammans med den nyzeeländske bergsbestigaren Edmund Hillary blev först att nå toppen av Mount Everest. Med uppmuntran från sin hustru Dawa hittar Tenzing en bundsförvant i expeditionssekreteraren Jill Henderson. Tillsammans övertygar de expeditionsledaren om att Tenzing hör hemma i det brittiska klätterlaget, och inte bara ska tjäna det. Där västerländska klättrare ser ”Everest” som något att erövra, vördar Tenzing berget som den heliga modergudinnan. Det som följer är en bestigning som präglas lika mycket av spänningarna mellan olika bakgrunder, samhällsklasser och konkurrerande ambitioner som av farorna på själva berget. Men högt ovanför världen faller imperium, rang och ambitioner bort, och kvar blir två outsiders förenade av ömsesidig respekt och tillit – och för Tenzing uppfyllelsen av både en livslång dröm och ett andligt kall.

Filmen är regisserad av Jennifer Peedom och det är hennes långfilmsdebut. Hon har däremot regisserat ett antal dokumentärer, varav många om äventyrare. 2015 släpptes dokumentären Sherpa. Den spelades in 2014 vid Mount Everest, samtidigt som en av modern historias största lavinkatastrofer som ledde till att sexton Sherpas dog. En väldigt lyckad debut, kan jag avslöja. Manuset, skrivet av Peedom, Luke Davies och Ed Douglas, känns genomtänkt. Karaktärerna byggs upp på ett bra sätt och dialogen är trovärdig. En sak jag tycker väldigt mycket om är att man inte gör en Hollywood och låter alla prata engelska. Ursprungsbefolkningen pratar tibetanska sinsemellan, vilket såklart tillför en dimension i trovärdighet. Och som långfilmsdebuterande regissör måste det vara något av en lyx att få jobba med en duktig ensemble. Titelns Tenzing spelas av Genden Phuntsok, som är helt suverän. Han har inte varit med i överdrivet många filmer och det här verkar vara hans första (delvis, återigen) engelskspråkiga. Vid sin sida har han Tom Hiddleston (Loki, Night Manager), som alltid är sevärd och här slänger jag in en personlig anekdot. Det ryktades ett tag om att han eventuellt skulle ta över som Bond, något jag sa till min dåvarande sambo att jag gillade, varpå hon svarade ”Men han ser ju ut som Gunde Svan”. Nu är det det första jag tänker på så fort jag ser Tom. Och grattis till er som också kommer att uppleva samma sak från och med nu. Tom Svan är hur som helst en riktigt bra skådespelare. Som expeditionsledaren John Hunt ser vi en annan favorit, nämligen Willem Dafoe (Spider-Man, Nosferatu). Caitríona Balfe från Outlander har också en liten roll.

Vi får följa med både under expeditionen för att bestiga Mount Everest, eller Chomolungma som berget kallas på tibetanska och i en serie flashbacks som berättar om Tenzings resa från barnsben och fram tills att han lyckas bli en del av Hunts stora äventyr. Jag har sett ett stort antal filmer på temat bergsbestigning, varav några verklighetsbaserade. Man vet ungefär vad man har att vänta sig, med det inget negativt menat. Det som sticker ut här är just att det berättas ur Tenzings perspektiv. Han räknas inte som sherpa eftersom han fötts på ”fel sida gränsen” och får kämpa för att bli accepterad av de andra, vilket blir ett viktigt tema för filmen. Utöver att den, som tidigare nämnts, är välspelad och välskriven så är Tenzing även en tekniskt snygg produktion. Miljöerna är vackra och jag har läst mig till att den spelats in både i Nepal och – delarna med den faktiska bestigningen – i Nya Zeeland. Även om det rent dramaturgiskt är en typisk äventyrs- och biografisk film så tycker jag att man lyckas undvika de onödigt sentimentala Hollywood-fällorna. Gruppdynamiken byggs upp snyggt, Tenzings väg från vilsen och uträknad till respekterad är välmejslad och hans vänskap med Hiddlestons Ed Hillary är riktigt vacker.

Det bjuds också på en del spänning och känns aldrig långdraget. Sammanfattningsvis är det här en riktigt lyckad kombination av biopic och äventyr. Två timmar väl värda att investera i om du tröttnat på halvdana streamingfilmer eller krimserier. Utmärkt skådespeleri, ett intressant livsöde och vackra bilder. Men jag blir inte direkt sugen på att börja med bergsklättring, även om det här inte är en lika dyster film som exempelvis Baltasar Kormákurs Everest. Och Genden Phuntsok ser jag gärna i många fler filmer.