Det är hypat, det är ett nytt Mario-spel till en ny Nintendo-konsol och det meningslöst att dra ut på spänningen: det är helt briljant!

Ända sedan Nintendo Switch utannonserades har Nintendo fans väntat i princip på två spelserier som är tätt förknippade med den japanska speljätten: Ett nytt Legend of Zelda (Breath of the Wild, som vi fick i mars i samband med maskinens release) och ett nytt Super Mario-spel, som vi får nu dryga halvåret efter Switchens ankomst. Super Mario Odyssey är ett synnerligen lyckat namn, då spelet både handlar om en episk resa för Mario, men även en resa igenom Mario-spelens historia. Häng med!

super mario odyssey recension

Super Mario tog ett genre-förändrande kliv när han gick från 2D till 3D, i och med releasen av Nintendo 64 och Super Mario 64, för smått ofattbara 21 år sedan. Plötsligt öppnades Mario-världen upp för nya utmaningar och hemligheter som bara var möjliga att skapa i 3D. Genom åren har Mario haft, med sin måttstock mätt, mindre framgångsrika spel såsom GameCubes sorgligt bortglömda Super Mario Sunshine men toppar samtidigt fortfarande listor över världens bästa spel med den tio år gamla Wii-spelet som var Super Mario Galaxy 2.

Super Mario Odyssey behåller Galaxys koncept med fristående, små ”planeter”, men blåser upp dem tiofalt i storlek över en världskarta denna gång. Och här blir varje värld nästan som ett eget litet Mario-spel i sig med en mini-boss, ett huvudspår (att finna Power Moons, som driver Marios farkost) och en ofanligt mängd bonusbanor, side quests och extra Power Moons att finna på varje bana. Till sitt förfogande har Mario denna gång en magisk keps, Cappy, som både kan slungas mot fiender såväl som låta Mario ”ta över” vissa fiender, figurer och fordon: ett spelmekaniskt genialt drag som både öppnar upp för skratt såväl som nya sätt att lösa pussel. Mario gör också gästspel i sin egen historia, då flera världar innehåller banor som utspelar sig i 2D, likt det allra första Super Mario Bros till NES 1985, fast nu med Marios snitsiga, nya outfits.

super mario odyssey recension

Klädbytena är roliga i Super Mario Odyssey, men de tjänar också ett syfte,

Kläder spelar en skön roll i Super Mario Odyssey. Ja, de är väl mest roliga och estetiskt tilltalade, men de kan faktiskt också låsa upp rum och ge tillgång till power moons som annars varit inlåsta eller gömda, då Mario till exempel lär sig ”passa in” hos lokalbefolkningen. Att jaga magiska månar kan kännas som ett tradigt uppdrag, men tro oss – det finns hundratals och man blir lika glad varje gång man hittar ett nytt, kreativt sätt som Nintendo gömt dom på. Vi vill inte spoila upplevelsen för er som har den framför sig, men kan väl säga att allt är värt att prova – från att täppa till fontäner, till att titta riktigt noga efter Warp-zoner (varav vissa kommer att påminna dig om Super Mario 64…).

Styrningen i Super Mario Odyssey är smidig och intuitiv, även om det kanske tar en liten stund att vänja sig. Vi brukar oftast föredra att spela med Controller Pro på Switch, men faktum är att Odyssey nästan känns bättre och mer naturligt att styra med de båda Joy-Con-kontrollerna frikopplade. Grundstyrningen av Mario, kameran,  hans hopp, ground pound och hukande är precis som du minns dom (och minns du dom inte så hjälper spelet dig), samtidigt som du nu kan skaka kontrollerna för att exempelvis rulla eller klättra fortare samt även låta Cappy få en sökande funktion, ifall ditt siktande är lite off. Det funkar på vanligt Nintendo-vis, helt suveränt och även om det är utmanade ibland så är det inget som inte kommer ned till skicklighet och träning i slutändan.

super mario odyssey recension

Mario kan ”ta över” fiender, figurer och fordon i världen. Så kul inslag!

Grafiken är den överlägset bästa vi någonsin sett i ett Mario-spel. Switch är också Nintendos hittills mest kraftfulla konsol och även om den ligger långt efter spec:arna som PS4 och Xbox One har (särskilt Pro och X) så presterar den ändå 60fps i silkeslen bilduppdatering samt väl godkända 900p (bildkälla) respektive 720p (hand held mode) upplösning. Världen är full av detaljer, verklighetstroget vatten, växtlighet och snygga texturer. Världarna är stora, men inte enorma och tyvärr märks Switchens begränsningarna att på väldigt öppna ytor så ”trollas” objekten ofta fram i takt med att man närmar sig dom; allt för att spara på processor- och datakraft för att hålla bilduppdateringen stabil. Det är inget som stör om man inte tittar efter det, men det får oss ändå att drömma om hur mycket mer ögongodis man kunde ha fått om Nintendo valt en något mer kraftfull hårdvara?

Ljudet förtjänar en eloge också. Det blandar klassiska Mario-ljud, utrop och ”dödsslingor” samtidigt som musiken tidvis är så orkestrerat filmiskt och smäktande att den påminner om en äventyrsfilm eller Oscarsgalan. Du som har amiibos kommer att ha stor glädje av dom, då figurerna både ger bonusar, nya kläder och kan hjälpa dig att peka ut platser med gömda månar. Fusk? Nja, det är ju frivilligt att använda dem, men om du inte äger någon amiibo är detta perfekt tid att välja en (eller ett par) att ha med på resan som kompanjoner.

super mario odyssey recension

Detta är vad det handlar om – Power Moons att driva farkosten Odyssey som ska jaga rätt på Bowser.

Vad som är slående med Super Mario Odyssey är återigen hur otroligt bra Nintendo är på att skapa spel som premierar spelbarhet och kreativa utmaningar. Super Mario Odyssey kryllar av roliga detaljer, hemligheter och smarta lösningar på utmaningar. Ju mer man spelar desto mer älskar man det och desto mer besatt blir man av att hitta varje liten hemlighet i varje vrå (och det tar tid, kan vi meddela). Samtidigt kan man också njuta Odyssey genom att bara göra ”minsta möjliga”, besegra mini-bossar och ta sig vidare. Du som behöver hjälp och lite styrning kan aktivera ett sådant läge hos spelet, som då ger dig lite ledtrådar och snitslade banor på hur du ska gå härnäst. Men om du inte behöver det, avstå – att upptäcka och komma på lösningarna själv är härligt tillfredsställande.

super mario odyssey recension

New Donk City är normbrytande för ett Mario-spel.

Summering: Inför denna världspremiär till recension hade vi en överläggning på redaktionen om vad betyget skulle bli (efter att alla hade spelat ett enormt antal timmar). Vi gjorde en lista på allt vi gillade och diskuterade länge. Men till slut gjorde vi frågan enklare: vad är det vi egentligen inte gillar med Super Mario Odyssey? Och svaret blev, faktiskt – ingenting. Det är ett fantastiskt spel på alla sätt och vis och det både roar och utmanar, såväl casual gamern som hard core ”måste-samla-allt”-spelaren. Nintendo lyckas återigen att leva upp till de extremt högt ställda förväntningarna. Man kan inte annat än lyfta på Cappy åt ett spelföretag som på ett drygt halvår redan har flertalet måste-spel till sin nya konsol och fortfarande har ”det” efter dryga 30 år. Det bevisar återigen att spelen är allt och prestandan är (nästan) inget (om så vore skulle alla ha monster-PC-burkar). Super Mario Odyssey är en resa du vill åka på. Och trots det är några månader kvar av året och några stora spelreleaser kvar, så är det svårt att se något spel som klår det här. Det är helt enkelt modern spelhistoria, som kommer att definiera en konsolgeneration.