Hem LjudHörlurar Test: Supra Zero-TX TWS
Zero-tx-recension senses Guld

Test: Supra Zero-TX TWS

av Christian Magdu

Det är lite drygt ett år sen Supra Nero-TX dök ned som en ljudbomb på redaktionen och smekte våra öron lika milt som den tillhörande prislappen på 900 kr. Men västkust-audiofilerna på Supra / Sound of Sweden har inte vilat på lagrarna, utan sökt vidare efter ännu mer ljud för pengarna. Genom att maxa kvaliteten på komponenter och hålla tillbaka på allt annat så hävdar man att man med nya modeller Zero-TX erbjuder marknadens bästa ljud för pengarna – nästan halva priset av vad redan prisvärda Nero-TX kostar.

Men är det verkligen så?

Förstaintryck av Zero-TX kan beskrivas som ”enkla” och ”funktionella”. Svarta och rätt raka, liksom avlånga i designen, lite som man kanske förväntar sig att ett par lurar designade av entusiaster skulle se ut. Man har sparat in på bling-bling som aluminium, reflekterande ytbehandling, multi-funktionellt ladd-case som skickar vidare ström och andra signaler, trådlös laddning och de flesta, mer avancerade ljudkodekar (som kostar pengar). Däremot fortsätter man traditionen att bygga lurarna i militärklassad flygplanskomposit som – även om det verkligen låter som en säljploj (ni vet alla säljer som säger ”NASA använder faktiskt det här!”) – faktiskt har en poäng i hur långvarigt slitstarka lurarna blir. Samtidigt är snäckorna nästan viktlösa med sina 3,9 gram styck och de är även IP4-klassade, vilket innebär att de tål svett och fukt (något som AirPods just fått i sin nyligen utannonserade, tredje generation… med prislapp över 2 000 kronor).

zero-tx tws true wireless hörlurar snäcka och case laddetui
Foto: Sound by Sweden

När man plockar snäckorna ur asken så går det snabbt och smärtfritt att koppla ihop dem med en bluetooth-källa, såsom en smartphone. Zero-TX ansluter sen alltid fort efter att ha parats ihop en gång, vilket är tur då lurarna saknar mjukvara som går att uppdatera (firmware). Passformen är god, dels tack vare den ultralätta vikten och men framförallt den avlånga formen så placerar snäckorna mjukt i örats hörselgång och sitter där sen, utan någon tung kammare med en samling ljudelement som drar dem utåt (á la Panasonic SZ-500W).

Vi spelar alltid in våra lurar med pink noise och en mångsidig spellista i cirka 12 timmar innan vi börjar bedöma dem (ja, det gör skillnad att mjuka upp alla elementen från fabrik). Som vanligt gäller att du ska välja den silikonplupp som är den största du kan ha örat, för allra bästa bas – här finns de tre, klassiska storlekarna att välja mellan. True Wireless-lurar har genom åren varit av lite skiftande kvalitet i basen, delvis på grund av konstruktionen som begränsar högtalarmembranens storlek till runt 10 mm, men också på grund av designen och programvaran. Zero-TX har 40% mindre membran än välljudande Technics EAH-AZ70 – innebär det också 40% mindre bas? Det ville jag ha svar på och började plöja igenom referenslistan.

Låt oss ”klippa till jakten”, cut to the chase, som jänkarna säger – Zero-TX låter rent ut sagt förjävla bra. Och då inte bara med tanke på priset. Men särskilt med tanke på priset. Effekten går att skruva upp till öronbedövande volym och här finns en kraft och renhet i ljudet som kanske inte klår de allra bästa, men som spelar långt över sin viktklass. Basen gräver oväntat djupt i Carolina Perez Wallins härliga cover av Kent-klassikern Pärlor och ger oss ett mittregister som är i det närmaste perfekt, med glasklar sång och naturlig klang över hela spannet. Danska Scarlet Pleasures underbara titellåt till lika underbara filmen En runda till (What a life) är en typiskt välmixad poplåt som Zero-TX återger utan ansträngning. Utmaningen kommer – lite som väntat – när det blir både rapp och djup bas som ska balanseras, ofta i Hip Hop-låtar och därför blir Zero-TX kanske inte förstavalet för bastorskar som älskar ljudprofilen i Dres hörlurar från Apple.

zero-tx tws true wireless hörlurar snäcka
Foto: Sound by Sweden

Det är svårt att hitta många fel, rent ljudmässigt på Zero-TX över huvud taget – ingenjörskonsten och valet av högkvalitativa delar lönar sig big time och belastar ändå inte konsumentens plånbok. Priset vi får betala kommer istället i något enklare utförande och avsaknad av nice-to-have-funktioner såsom höglupplösta ljudkodekar: aptX och dess HD-inkarnationer kostar både licenspengar till Qualcomm och kräver chip från dom. Sonys ”licensfria” LDAC hade ju varit en möjlighet – men där krävs att man är godkänd deltagare i jättens program, och ni kan ju gissa om det är gratis (det är det såklart inte). Här får vi nöja oss med lägsta gemensamma nämnarna SBC och AAC, som ändå räcker långt för de flesta (särskilt för Apple-användare). Sound by Sweden utvecklar också ”high resolution codec up to 16 bit 48 kHz” i presentationsmaterialet till lurarna; utskällda SBC-kodeken utvecklas också hela tiden och har du en någorlunda ny lur har du garanterat nya versionen av den där och kan då faktiskt spela LPCM Audio data upp till 352 kbit/s i Zero-TX. Det räcker inte riktigt till Tidals okomprimerade ström på 700 kbit/s, men det är ändå inte pjåkigt för en basic ljudkodek i en prisvärd hörlur.

En annan liten skavank är att lurarna bara är med näppe godkända att föra telefonsamtal i. Återigen, här har man sparat in på fancy, multiriktade mikrofoner med brusreducering som andra märken med betydligt dyrare modeller har. Ett telefonsamtal går helt OK att genomföra, men räkna med att det blir aningen avlägset och burkigt ljud för motparten (jag hörde dock motparten bra, när han talade rakt in i sin telefon). Du kan även köra valfri snäcka separat i örat, för samtal eller medhörning medan du cyklar till exempel och behöver uppmärksamhet på trafik och dylikt (podd eller ljudbok fungerar fin-fint för syftet och återges precis som det ska av Zero-TX).

Batteritiden är bra, cirka fem timmars speltid på snäckorna och case:t klarar fyra laddningar till, så 25 timmar totalt – mer än nog för de flesta behov. Lurarna stöder även snabbladdning via USB-C, vilket är ett stort plus. Att ladda upp helt urladdade lurar och case till max tog runt en timme.

zero-tx tws true wireless hörlurar snäcka case senses.se
Foto: senses.se

Summering så är det bara att konstatera att Supra och gänget på Jenvig har gjort det igen – Zero-TX är ännu mer prisvärda hörlurar än deras redan väldigt prisvärda Nero-TX (hur de står sig mot de lite dyrare och mer påkostade Nero-TX Pro får vi återkomma till). Dessutom är Zero-TX faktiskt bättre passform för mig personligen och har ett smartare case (nej, jag diggade aldrig det löstagbara locket på Nero-TX). När vi dessutom börjar krypa ned i prisnivå på detta sätt och samtidigt håller så hög kvalitet på ljudet, så blir varje prishöjning rent tekniskt orimligt hög: ja, Nero-TX låter något bättre som helhet, men inte nära dubbelt så bra (som de kostar). Zero-TX rår heller inte på vår referens-modell från Bowers & Wilkins – men låter B&W PI7 8-9 gånger bättre för pengarna? Absolut inte.

Återigen handlar allt om behov, budget och prioritering – vill du ha det allra bästa så behöver du betala mycket mer för varje snäpp du vill gå upp. Har du däremot en begränsad budget eller bara vill ha det bästa för pengarna just nu, så har jag mycket svårt att se att du kan få bättre ljud för 500 kr än med Zero-TX, i True Wireless-kategorin. Trots små skavanker kan jag som helhet ändå inte dela ut annat än toppbetyg. Hatten av!

Missa inte detta

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.