Jag blev sugen på Thai-mat och gick till bankomaten för att ta ut pengar eftersom Thaiköket jag skulle till bara tar emot kontanter. Medan jag står där vid bankomaten så pratar jag samtidigt med en vän i mobilen. Jag pratar och skrattar och stoppar tillbaka bankkortet i plånboken innan jag fortsätter därifrån med thaistället i sikte.

När gått ca femtio meter så hör jag någon som ropar ett ilsket HALLÅ så att det ekar mellan betongväggarna. Med mobilen fortfarande tryckt mot örat så vänder jag mig om och ser en medelålders kvinna som är högröd i ansiktet. Jag inser att hon ropat efter mig ett flertal gånger och skyndar tillbaka.

Hon viftar upprört med tre hundralappar och skriker allt vad hon kan:
-DU PRATAR SÅ MYCKET I TELEFON ATT DU GLÖMMER TA DINA PENGAR!!!

Där och då insåg jag hur bortkopplad jag blivit. Vilken makt den lilla manicken i min hand hade över mig och hur svårt det hade varit att köpa thai-mat utan pengar.

beroende av mobiltelefonen

Trots kvinnans arga uppsyn så fylldes jag av en enorm tacksamhet över att hon kallat mig tillbaka och givit mig pengarna. Jag kunde se i hennes ögon att hon föraktade mobiler, facebook, twitter och allt annat som kopplar bort oss från den verklighet som pågår här och nu.

Ibland blir man läskigt påmind om att det är ”just nu” som gäller. Inte sedan eller snart utan ”nu”. Det är i nuet vi lever eller borde leva för det är där kraften finns, det är där vi kan vara verkliga och levande på riktigt.

Det är bara i nuet som vi är öppna och mottagliga för möten, situationer och händelser som kan berika våra liv. Lever vi bortom nuet så riskerar vi att missa magiska ögonblick och spännande möten.

För mig handlade det om tre hundra kronor. Men någon annan kanske missar mötet med någon som hade kunnat bli deras perfekta livspartner? Eller jobbchansen som de väntat på? Eller något helt annat…

Tänk vad mycket vi missar genom att vara så uppslukade av våra mobilsamtal och mobil-appar.

I dag ropade en röst mig tillbaka till verkligheten och det är där jag vill vara så jag säger ”hejdå” till zombie-land.

Vad väljer du?