Logan Noir är mer än bara en gimmick.

Hugh Jackman tårom Logan – the Wolverine

12 februari 2016 hade Deadpool premiär i Sverige. Snabbt visade det sig att den skulle bli den näst mest inkomstbringande barnförbjudna filmen någonsin, den åkte bara på pisk av Jesus själv (Passion of the Christ, 2004) (Det är för övrigt en crossover som skulle vara intressant, har någon Kevin Smiths nummer?).

20th Century Fox insåg att ”fasen det funkar ju med att köra R-rated” så de gav James Mangold (Copland) grönt ljus att göra Logan – The Wolverine barnförbjuden, och jösses det gjorde han!

Året är 2029, mutanterna är mer eller mindre utdöda. X-Men är alla döda utom två: Logan (Hugh Jackman) och Professor X (Patrick Stewart). Logan har sadlat om från superhjälte till Uber-chaufför och Professorn hålls gömd utanför Mexiko under strikt tillsyn av Caliban (Stephen Merchant) och vår huvudkaraktär. Anledningen till detta är smärtsamt uppenbar då den mest kraftfulla hjärnan på planeten har fått en degenererande sjukdom och är direkt livsfarlig om han inte får sin medicin i tid. De lever ett miserabelt liv, med drömmen om att köpa en båt och kunna lämna allt bakom sig. Dock så vill ödet annorlunda och en dag blir Logan konfronterad av en kvinna med en liten flicka som heter Laura (kompetent spelad av debutanten Dafne Keen) som vill att han ska ta barnet till en skyddad plats då onda människor letar efter henne. Logan säger först nej, men när hon visar en fet bunt med stålar så har han sin båt att tänka på. Dock visar det sig att det här uppdraget har helt andra spelare inblandade än han någonsin kunnat föreställa sig och en roadmovie utan dess like startar.

Patrick Stewart är fullkomligt mästerlig som Professor Xavier.

Jag gillar verkligen att man har valt att göra Logan barnförbjuden, för jäklar vad barnförbjuden den är. Filmen är otroligt brutal och det fegas inte undan med klipp utan du ser verkligen klorna gå rakt genom huvudet på hans offer. Något jag inte gillar däremot är språket, nu kanske det här låter frikyrkligt av mig, men de svärs hela tiden. Problemet här blir att bara för man får svära så gör man det hela tiden. Professorn Xavier känns inte som en karaktär som inte skulle använda sig av så mycket svordomar, även om han blev gammal och senil. Vad jag menar är att karaktärerna blir förändrade av den konstanta svadan av ”fuck”.  Skitcoolt om de svär en gång eller två… men hela tiden?

Visuellt finns det få klagomål, Logan är bra fotad och har schysst look rakt igenom (jag kommer att gå igenom Noir-versionen i mer detalj lite längre ned). Ett kreativt beslut jag ogillar är att de har gjort Logan så fruktansvärt gammal och svag (Logans helande kraft är förminskad och han förgiftas långsamt till döds av sitt Adamantium-skelett.). Det blir till slut nästan fånigt och jag vill att de ska vara snälla mot den stackars, gamle, döende mannen. På tal om gammal döende man, Professorn Xavier är mästerligt porträtterad av Patrick Stewart. Han står för flera av filmens höjdpunkter och får verkligen visa sin dramatiska och humoristiska ådra.

Hugh Jackman som Logan är utsökt, han spelar den slitna hjälten med bravur men som jag skrev i ovan är han för sliten. Det finns exakt 3 minuter och 32 sekunder av hur awesome den här filmen hade varit om de hade kunnat ha honom snäppet mindre döende hela filmen igenom. Logan tar även en del väldigt konstiga beslut, som filmskaparna sen vill att vi bara ska glömma bort. Mer om detta strax. Dafne Keen som Laura är väldigt bra, barn i film är alltid svårt (Jake ”this is podracing” Lloyd comes to mind…) men hon klarar sig genom filmen utan att bli fånig. För… OBS SPOILER! hon är ingen vanlig liten flicka, utan hon är en lika kraftfull mutant som Logan en gång var och med samma vassa klor. Här  kommer vi in på ett av de konstiga besluten som Logan gör.  Han inser att han fått henne på halsen och när en hel arme av snubbar med automatvapen kommer för att hämta henne så lämnar han henne till sitt öde. Han helt sonika dumpar ett vad han tror ett oskyldigt vanligt barn i klorna på dessa herrar. Sen när han inser att hon inte alls behöver någon hjälp för hon dödar helt lugnt ett dussintal män, då gör han allt för att rädda henne. Fast vad ska han då göra, förutom att blöda på skurkarna? Här är filmen största problem, filmskaparna vill så gärna att Logan ska vara en bitter antihjälte så att de glömmer bort hjältebiten helt och hållet. Jag förstår självklart att det är det som är hela filmens upplägg – att han inte är en hjälte längre – men det han gör är så i grunden elakt att jag har nästan svårt att bry mig om honom resten av filmen.

Biltjuvar gör sig icke besvär.

Visst ja filmen har en skurk också, den enarmade banditen Pierce spelad av Boyd Holbrook. Pierce är så ointressant som karaktär att jag faktiskt glömde bort att skriva om honom först. Boyd gör vad han kan med sin karaktär, men i en film som denna hade de behövt en mer färgstark skurk (ursäkta ordvitsen när vi snackar svart-vitt). Då är Richard E. Grants karaktär Dr Rice bättre, men han får för lite tid för att lysa igenom. Filmens bästa skurk kommer jag inte skriva om alls faktiskt då jag vill hålla recensionen så spoilerfri som möjligt.

Logan Noir

Jag såg Logan på bio när den kom ut och den hade en bra look rakt igenom, inget speciellt, men helt ok. Sen så hörde jag talas om att de skulle släppa en version helt i svartvitt. Jag tänkte ”vad är det för trams?” Men efter att ha sett filmen i denna version så får jag äta upp mina ord – för det var helt fantastisk. Effekterna som ibland kunde kännas lite för digitala och lite för platta blir i denna version helt realistiska. Det är som ens hjärna är programmerad att det inte fanns specialeffekter i svartvit film. Blodet ser brutalare ut, allt känns in i märgen. Jag snackar inte skit nu, det är sant! Logan Noir går därför upp två poäng från mitt ordinarie betyg jag satte efter biovisningen.

Det är en krossad Logan vi får följa.

UHD-utgåvan av Logan innehåller både filmens bioversion (theatrical cut) såväl som specialversionen, Logan Noir och även Blu-ray-versioner av samma filmer, samt extramaterial. Eftersom originalfilmen filmats i äkta 4K med ARRI Alexa XT-kameror är detta en perfekt film att transfererar till ett högupplöst format som UHD. Filmen är vacker, med mängder av detaljer, som alla presenteras knivskarpt här. Logans många sår och ärr, hans ansiktshår och världen runtomkring (trots att den är mestadels svartvit), allt framträder som utskuret i sten. Skärpedjupet imponerar, särskilt emot slutet och uppgörelsen i skogen, som verkligen är något att se fram emot både dramatiskt och visuellt. HDR gör sig faktiskt perfekt i en svartvit film och visar på effekten då mörkaste svart balanseras med ljusaste vitt. Vid flera tillfällen känns Logan som en impressionistisk tavla, med läckert ljussatta detaljer som verkligen tränger igenom en bra 4K-skärm med HDR.

Ljudet är lika spektakulärt då vi får bland annat ett Dolby Atmos-spår som perfekt fångar Logans känsla av Marvel-Western. Samtidigt håller man inte igen på mixen när helvetet bryter loss och såväl bas som slag och skott dundrar på i hemmabion. Kanske tycker vi ljudbilden saknar lite ”höjd” för att vara Atmos-mix, men å andra sidan är Atmos home tyvärr inte samma sak som Atmos på bio, ändå är det ljudkvalitet så det förslår och inte lär göra någon besviken, även om du saknar några högtalare och får det hela nedmixat.

Extramaterialet består främst av kommentarspår och bortklippta scener. Här finns också en över en timme lång dokumentär om filmen. Tyvärr bestå den mest av ”han är den bästa jag jobbat med”-surret men det finns även bra bitar i den.

Det faktum att Logan blev den tionde mest inkomstbringande R-rated filmen bevisar att brutal och cool action är rätt väg att gå med våra superhjältar. Så när kommer Warner Bros inse att de ska ge oss en R-rated Batman?