I Marvel’s Spider-man 2 så får vi återigen möta Peter Parker (Yuri Lowenthal) och Miles Morales (Nadji Jeter). De har bägge alter egot Spider-man och New York är numera en säkrare plats med två vägg-krypande superhjältar som beskyddar befolkningen. Parker försöker balansera sitt liv som superhjälte med sitt förhållande med Mary Jane Watson (Laura Bailey) och Morales gör allt för att få ihop sina studier. Det är lättare sagt än gjort då New York konstant står inför olika faror. När den galne storvilt-jägaren och tillika superskurken Kraven (Jim Pirri) kommer till stan så startar det en kedjereaktion av händelser som kommer förändra Parkers och Morales liv för alltid.
Som jag har nämnt tidigare så är Spider-man (Eller Spindelmannen som han hette när jag var liten) min absoluta favorit superhjälte. Det finns en mänsklighet hos den karaktären som jag alltid har älskat och som tyvärr inte har kommit fram så bra i filmerna. Nu älskade jag som sagt Spider-Man: No Way Home och de andra filmerna som Tom Holland är med i är överlag riktigt bra. Sen har jag alltid diggat original-trilogin med Tobey Maguire, även om den verkligen inte är perfekt. Till och med bitar av The Amazing Spider-man filmerna har många bra sekvenser, men tyvärr höll de inte riktigt hela vägen.
Så när jag satte tänderna i spelet Marvel’s Spider-man, som släpptes 2018 och var det årets kanske bästa spel, så var jag såld direkt: Insomniac Games lyckades med konststycket att balansera det fantastiska med det alldagliga och skapade en spelupplevelse helt utöver det vanliga. Några år senare släpptes Marvel’s Spider-man: Miles Morales som introducerade den nye Spider-man och hans krafter. Det var nog många med med mig som trodde att det var en uppföljare, men det var mer som en gigantisk DLC som hade en del nya saker men i det stora hela så var det mer av samma sak. Storyn var precis som i första spelet, väldigt välgjord och bra.
Men nu, efter fem år av väntan, så är äntligen Marvel’s Spider-man 2 här och det är dags att sätta tänderna i det istället. För att försöka göra en så överskådlig recension som möjligt så kommer jag att dela upp den i två sektioner: spelmekanik och story.
Spelmekanik:
Marvel’s Spider-man 2 visar vart skåpet skall stå redan i tutorial-sektionen. Vi bjuds på en strid med Sandman som lika gärna hade kunnat vara slutstriden, för så avancerat är det. Snabbt så kommer jag in i spelet och alla nya funktioner som finns. Bland annat så kan man glidflyga med Spider-man genom staden och Peter Parkers Spider-man har en hel arsenal med nya krafter, bland annat så är hans fyra robotben numera standard och inte bara ett tillval som det var i första spelet.
Grafiken är sanslöst detaljerad och kartan är tre gånger så stor som i ettan, som var skapad för förra generationens Playstation 4. Du kan numera svinga dig över broarna och besöka stadsdelarna Queens och Brooklyn. Det finns ingen antydan till att grafikbuggar eller tappade frames. När vädret är klart så kan du se nästan hur långt som helst och du kan svinga dig dit när du vill. Detta leder till en otrolig frihetskänsla och det är så välgjort och häftigt att jag aldrig under mina 20 plus timmar jag spelade spelet inför denna recension använde fast travel-funktionen. Det som också är nytt är att det blir olika väder och tider på dygnet, inte bara under vissa uppdrag som i första spelet.
Marvel’s Spider-man 2 bygger också inte uteslutande på att spöa skiten ur olika fiender utan det finns även en hel del sidouppdrag att utföra och dessa har helt klart större variation än i de första spelen. Det finns inte på kartan (bokstavligen) att du ska bli uttråkad och göra samma sak om och om igen.
Världen är otroligt levande och jag fann en väldig njutning av att bara promenera runt på gatorna. Folket runt omkring reagerar på Spider-man på olika sätt och du kan interagera med dem. Till och med när du kollar in genom fönster på alla skyskrapor så finns det människor därinne som har ett visst rörelsemöntster. Allt för att skapa illusionen av en levande stad.
Marvel’s Spider-man 2 har ju som sagt två spindel-män som du kan välja mellan när som helst under tiden du är på kartan, men de byts automatiskt ut mot den version som måste genomföra det specifika uppdraget. Det finns massor av olika saker att samla ihop så du kan låsa upp nya dräkter och nya förmågor. Det är en lång process att låsa upp allt men fördelen är att du därmed lär dig alla olika kombinationer som du kan göra. Spelskaparna har även löst det smidigare nu med att du väljer de olika förmågorna med bumper-knapparna i kombination med funktions knapparna, så du behöver inte längre krångla med att gå in i olika hjul för att välja vad du vill använda.
Striderna är intensiva och underhållande, det är hela tiden varierande och det är mycket mer av omgivningen som kan ta skada av din framfart. Extra kul är det att du kan få hjälp av den andre Spider-man under vissa slumpmässiga möten i staden.
Det finns fyra svårighetsgrader där den enklaste är ett story-mode där du mer eller mindre inte kan dö till det svåraste där du tål väldigt lite och det är svårt att fylla fokus-mätaren så att du kan läka dig själv. Jag körde spelet på den tredje nivån som kallas Amazing och det är som normalläget på andra spel.
Problemet är att vissa strider blir helt vansinnigt svåra och då jag var så investerad i storyn så ville jag komma vidare lite snabbare. Då går det att byta svårighetsgrad när som helst, till och med mitt i en strid! Det leder personligen till att min irritation och frustration hålls till ett minimum, för sedan efter en extra svår sektion så kan jag välja den svårare graden igen.
Marvel’s Spider-man 2 går att köra i två lägen och valen är att alla effekter är påslagna och spelet pendlar mellan 30 och 40 frames eller så kör du performance läget där det är låst till 60 frames. Jag brukar normalt sätt alltid välja performance, men denna gång ville jag uppleva spelet i all sin prakt och valde därmed lägre frame rate ,ed allt är påslaget. Enligt VRR-läget på TV:n så låg spelet ändå mellan 47-60 frames så därmed fanns inga tecken på att spelet laggar. Inte ens när skärmen är full av fiender så hackar det och det är verkligen imponerande!
Storyn:
Precis som jag gjorde på min recension av Fort Solis så skrev jag skådespelarnas namn i parentes, ovan på beskrivningen av spelet. Anledningen är precis densamma som på Fort Solis och det är för att Marvel’s Spider-man 2 inte bara är det bästa Spider-man-spelet, utan det är även den bästa Spider-man-filmen någonsin!
Ratchet & Clank-studion Insomniac Games har lyckats med det där många andra regissörer och manusförfattare gått bet: de har hittat kärnan i vad det betyder att vara Spider-man. Kombinationen av det fantastiska och det alldagliga har perfekt balans och jag är hundra procent investerad i storyn. Ett perfekt exempel är när du under ett uppdrag bara går runt och har roligt på ett nöjesfält med dina vänner för att i nästa stund kastas rakt in i striden igen.
Mary Jane Watson får mer att göra denna gång och är precis som i första spelet är hon en spelbar-karaktär men hennes uppdrag är mer avancerade denna gång och hon är dessutom beväpnad! Spelskaparna har även ändrat en del i origin-storyn för olika karaktärer, men det är ingenting som är negativt tycker jag för det fungerar väldigt väl med berättelsen. Vill inte gå in på exakt vad för det är för det skulle spoila för mycket.
Det som förstörde Sam Raimis film Spider-man 3 var hur man hanterade Venom och att det fanns alldeles för många olika skurkar i filmen. Marvel’s Spider-man 2 klarar samma ”problem” med bravur och ger varje karaktär precis så mycket tid som den behöver och de olika story-trådarna passar ihop utan att det blir krångligt eller slarvigt. Sen har ju spelet över tio gånger längre speltid än filmen så det hjälper ju också till! För även om Venom är väldigt utpräglad i trailern, så dyker han inte upp förrän andra halvan av speltiden.
Man har även lyckats balansera de olika Spider-männens berättelser utan att glömma bort den ene för den andre och när de sammanstrålar så känns det naturligt och helt rätt för storyn.
Skådespelarna är som sagt perfekta i sina roller och animationen gör dem rättvisa, även om jag har väldigt svårt för Parkers nya ansikte. Någon fick för sig att Peter Parker skulle se mer ut som Tom Holland av någon anledning och jag har galet svårt för det för det blir liksom inget av det.
Marvel’s Spider-man 2 är näst intill ett perfekt spel, men enbart för uppgiften att skapa en lite mer balanserad recension så kommer jag här att ta upp några små petitesser som störde upplevelsen lite grann.
Det första har jag redan nämnt i ovan och det är att jag inte diggar Parkers nya ansikte. Sen så stör jag mig lite på vissa NPC-karaktärer är lite väl stela. Bland annat sjukhuspersonalen som står vid bårar som du lägger skadade civilister på. Dessa karaktärer har ingen animation alls utan står bara där uttryckslöst vilket tar en ur spelet lite, då allt annat är så otroligt bra.
Fler smolk i bägaren för mig mig är att under strider så kan du hoppa och göra olika slagkombinationer i luften, men ibland så blir det att Spider-man svävar alldeles för länge för en superhjälte som inte kan flyga! Petitesser förvisso, men ändå. Sen händer det någon gång ibland att någon av dem du slåss med fastnar i omgivningen och är därmed varken lätta att hitta eller slå ner.
Detta är allt under över 20 timmars speltid och det går inte att kalla för annat än detaljer som inte påverkar spelet nämnvärt. Karaktärerna som fastnar kommer troligen att åtgärdas helt i och med patchen som kommer i december och det hände totalt tre gånger under hela tiden, så det verkligen ingenting som är ett stort problem.
Sammanfattningsvis så kammar Marvel’s Spider-man 2 hem full pott och blir därmed ett solklart måste. Playstation 5 har ett minst sagt magiskt år med detta och God of War: Ragnarök. Det här är det bästa spelet jag någonsin har spelat och spelskaparna har verkligen varit lyhörda för sina fans och fixat till de små felen som föregångaren hade. Det blir svårt att toppa det här, men jag ser verkligen fram emot att se vad Insomniac Games kokar ihop till nästa gång!
Insomniac Games skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
