TL;DR
Morbid: The Lords of Ire är ett tredjepersonsäventyr och en uppföljare till Morbid: The Seven Acolytes. Spelet bjuder på snygg grafik, blodiga miljöer och fantasifulla Lovecraft-inspirerade monster över fem länder. Tyvärr blir striderna snabbt enformiga mot dumma fiender, och långt mellan sparpunkterna skapar frustration vid dödsfall. Det passar den som söker blodig skräckstämning, medan spelare som kräver varierad mekanik bör hoppa över det.
I Morbid: The Lords of Ire tar vi upp kampen mot spelets onda antagonister, The Lords of Ire. Vi är beväpnade med ett gigantiskt svärd och spelet kastar oss direkt in i handlingen. Det är dags att bekämpa avskyvärda monster och vada genom hav av blod i en dyster värld av smärta och lidande. Varelserna dör aldrig riktigt, de drar sig istället tillbaka in i mörkret och planerar sin tid, tills möjligheten att återuppstå öppnar sig.
Morbid: The Lords of Ire är en uppföljare till Morbid: The Seven Acolytes, som jag recenserade för fyra år sedan. Eftersom originalspelet var ett retrospel med isometrisk vy och pixlig grafik, kopplade jag först inte ihop att detta var ett spel i samma serie. Det som är synd är att min kritik då är densamma nu, men mer om det längre ned.
Morbid: The Lords of Ire har snygg grafik med brutala och blodiga miljöer. Fienderna är fantasifullt utformade med en härlig H.P. Lovecraft-känsla. Spelet utspelar sig denna gång i tredjepersonsvy och det är långt ifrån den mycket enkla retrografiken i det första spelet. Striderna är enormt blodiga och det flyger lemmar åt alla håll och kanter. Utforska olika miljöer över fem unika länder fyllda med mardrömslika visioner och onda, skrämmande varelser. Det finns många olika spelstilar där du har hjälp av en mängd olika vapenstilar, runor och välsignelser.
Jag gick som sagt tillbaka och läste min recension av Morbid: The Seven Acolytes och jag skulle mer eller mindre kunna kopiera delar av den till denna recension, då Morbid: The Lords of Ire lider av exakt samma problem som föregångaren. Striderna blir snabbt otroligt enformiga och tråkiga. Även om du har olika vapen och flera olika sätt att slå, så är fienderna dumma och går bara rakt emot dig. De är också extremt starka redan i ett tidigt skede, så var beredd på att dö ofta.
En annan sak som också störde mig enormt är att det är väldigt långt mellan platserna där du kan spara. Så när du dör får du springa igenom samma område igen och igen och slå ihjäl samma fiender. Du kan öppna genvägar så att det går lite snabbare, för din process sparas tack och lov, men det leder ändå snabbt till frustration.
Sammanfattningsvis blir betyget precis i mitten, exakt som det blev för det första spelet. Det finns underhållande aspekter i Morbid: The Lords of Ire också, men tyvärr drunknar de i ett tråkigt upplägg och enformig spelmekanik.
Merge Games skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
This post is also available in English: Review: Morbid – The Lords of Ire.
Så här sätter vi betyg på SensesVanliga frågor och svar
Hur skiljer sig grafiken och perspektivet från föregångaren?
Morbid: The Lords of Ire överger föregångarens enkla retrografik och isometriska vy för att istället erbjuda snygg grafik i tredjepersonsvy med brutala, blodiga miljöer.
Hur fungerar striderna i spelet?
Det finns flera vapenstilar, runor och välsignelser att använda. Trots detta blir striderna snabbt enformiga då fienderna är ointelligenta och bara går rakt emot spelaren.
Hur svårt och förlåtande är spelet när man dör?
Fienderna är extremt starka redan tidigt, vilket gör att man dör ofta. Eftersom det är långt mellan sparpunkterna måste man springa om samma områden, även om genvägar kan låsas upp.
Vilka miljöer och fiender möter man?
Äventyret utspelar sig över fem unika länder fyllda av mardrömslika visioner samt blodiga miljöer med fantasifullt utformade fiender med en H.P. Lovecraft-känsla.
