Rise of the Rōnin är ett stridsfokuserat action-RPG i en öppen sandbox-värld. Spelet utspelar sig i Japan, 1863. Efter tre århundraden av Tokugawa Shogunatets regering landar de svarta skeppen från väst på nationens gränser och landet faller i kaos. Mitt i kriget, sjukdomen och de politiska oroligheternas kaos smider en namnlös krigare sin egen väg, med Japans öde i sina händer. Vid den här tiden var Japan under stor förändring. Inflytandet från väst blev större och större och kulturkrockarna däremellan blev tydliga. I Rise of the Rōnin får vi uppleva en värld i kaos och det är upp till oss att försöka stävja det.
Under 80-talet spelade jag och mina vänner Drakar och Demoner: Samuraj, som var ett fristående spel med samma grundregler som Drakar och Demoner, men det utspelade sig såklart i Japan. Det blev min introduktion till samurajen och japansk kultur. Sedan dess har jag alltid varit fascinerad, så när möjligheten att testa Rise of the Rōnin dök upp kastade jag mig över det. Rōnin är namnet på en herrelös samuraj som rör sig fritt i sökandet efter en ny husbonde. Precis som Toshirô Mifunes karaktär Sanjuro i Akira Kurosawas film Yôjinbô (Livvakten).
Rise of the Rōnin utspelar sig som sagt i en öppen sandbox-värld där du kan röra dig fritt och ta dig an uppdrag. Det finns huvuduppdrag att utföra, men du kan välja att göra dem när du vill och därmed kunna utforska världen helt och hållet på eget bevåg. Spelet påminner en del om Red Dead Redemption II, Witcher 3 och många andra framgångsrika spel i genren i sin uppbyggnad, inte minst det närbesläktade Ghost of Tsushima.
Rise of the Rōnin imponerar tidigt på mig. Dels för att det har otroligt vacker och välgjord grafik, miljöerna ser helt fantastiskt ut med sanslöst hög detaljrikedom. Men också för att spelet har en smart tutorial-lösning där vi sömlöst får lära oss hur vi ska hantera kontrollerna under strid. Striderna är härligt blodiga och brutala, som vi kommit att förvänta oss av Team Ninja-spel. Blir det för brutalt för din smak går det att helt stänga av blod och att lemmar kapas av. Till en början kan det vara frustrerande att få in timingen på att parera, men när man väl har bemästrat det belönar spelet dig med imponerande svärdskonst. Det är så värt det att träna lite extra i början för att få en roligare spelupplevelse längre in i spelet!
Storyn är stor och häftig och tidigt in i spelet vrider sig storyn åt ett helt annat håll än vad jag hade räknat med och det bådade verkligen gott inför resten av spelet. Tack vare detta vet man aldrig riktigt vad man kan lita på eller inte. Spela så snabbt du vill eller så långsamt som du kan. Det går mer eller mindre att vrida på varenda sten. Var uppmärksam på de olika platserna som du kan spara på och gör det ofta, för nu kommer jag till det som är lite mindre bra med Rise of the Rōnin…
Rise of the Rōnin är helt galet svårt emellanåt. Jag startade upp spelet på normalnivån, för det brukar jag alltid göra när jag spelar TV-spel. När jag väl kommer till första bossen är det mer eller mindre helt omöjligt att klara av honom på normalnivån. Som jag nämnde ovan är det viktigt att lära sig att parera – men det hjälpte inte. Så jag valde istället den enklaste nivån och till min stora frustration och förvåning åkte jag fortfarande på spö! Till slut lyckades jag ta mig vidare och inser att spelet inte blir lättare från den här punkten framåt. Jag gillar en utmaning men när den kommer så här tidigt blir det mer frustration och irritation än spelglädje, vilket är synd. Detta är en trend som spritt sig sen Souls-spelen och som vi sett i Team Ninjas tidigare alster Nioh. Det jag däremot ska ge spelskaparna en eloge för är att när du spelar om sektionen igen spelas inte mellansekvensen upp om och om igen utan du är direkt tillbaka in i striden, vilket är ett enormt plus.
En annan sak som störde mig lite med Rise of the Rōnin är att spelet ska ligga på 60 fps, men det sjunker ganska snabbt till runt 40 fps när det händer mycket i bilden samtidigt. Det är inte så att det “hackar”, men det är tydligt att det inte riktigt orkar hålla hastigheten och upplevelsen blir mindre indragande.
Det finns ett co-op-läge i Rise of the Rōnin, men tyvärr hade vi inte möjlighet att testa det eftersom vi endast fick en kod till spelet. Co-op-läget är inte ett multiplayer-läge där du möter andra spelare, som i till exempel Skull and Bones, utan det är verkligen för två spelare att hjälpas åt under äventyret. Du har en så kallad Blade Twin som blir den andra spelaren, vad jag har förstått, men jag har som sagt inte kunnat testa det.
Sammanfattningsvis vill jag verkligen rekommendera Rise of the Rōnin. Det här är ett otroligt häftigt spel med en imponerande story. Det finns några få skavanker, och svårighetsgraden är hög, men det är inget som förstör helhetsupplevelsen.
Sony Interactive Entertainment skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
