Recension: S.C.A.R. (PC)

OBS! Detta är en bedömning av ett Early Access-spel. Spelet är alltså inte släppt i skarp version och mycket kan komma att ändras fram till release.

När datorspelen började bli lite mer avancerade så dök det upp en uppsjö av first person shooter spel (FPS). Vissa var bra, såsom Doom och Dark Forces. Andra var riktigt usla. Dagens spel S.C.A.R. hamnar någonstans mittemellan. Det är kul att köra ett riktigt retro-doftande spel som verkligen tar en tillbaka till sent 90-tal när man bootade upp 486:an och satte i Quake CD-skivan.

Spelet börjar direkt, utan några som helst krusiduller och sen är det bara att mosa fiender så det står härligan till. Det är riktigt svårt på sina ställen och det finns flera olika lägen på dina vapen – så det är verkligen ett bra stalltips att lära sig dem. Musiken och ljudeffekterna avrundar flashback-upplevelsen.

Det som jag däremot kan känna när jag spelade S.C.A.R. är… “varför?”. Spelet bidrar inte med något nytt till genren. Det är samma röj som i de gamla spelen, utan något direkt nytänk eller överraskande. Så varför inte bara spela dem? Det flesta av klassikerna finns ju att få tag i på samma plattform.

Andra, moderna retro-spel har ofta en ny historia eller någon annan ny infallsvinkel och det saknar jag lite i S.C.A.R. Tekniskt är det på en modern gaming-PC så fulländat som det kan vara. Det rör sig sanslöst bra och jag har blivit en hejare nu på att köra mus och tangentbord igen efter nästan 20 års konsolanvändande. Något som störde mig en del var att spelet inte körs i fullskärm, utan i fönster. Om det här är ett medvetet val för extra retrokänsla eller en bugg vet jag ärligt talat inte.

Sammanfattningsvis så blir S.C.A.R. ganska snabbt repetitivt och fungerar bäst i kortare doser. Prislappen är sanslöst låg och med tanke på det låga priset och hur mycket underhållning det ändå levererar så måste jag trots kritiken ge betyget väl godkänt. Det är det värt.