Det vore lätt bisarrt att säga att man “minns det som igår”, men flera av redaktionens medlemmar har varma minnen av Playstations allra första, gråa konsol och skivan med (dåvarande) Namcos Tekken snurrandes för fullt. Året var 1994 – 23 år sedan alltså. Och vad Tekken 2 sen gjorde med världen och den totala fightingfebern som blev ett sant ess i Sonys klassiska Playstations rockärm, kunde bara mätas i extasen över Tekken 3 – som av många anses vara det bästa spelet i serien. Men sen hände något… Ett gäng generationer Tekken-spel flöt förbi under broarna utan att göra större ringar på vattnet. Konkurrensen hade hårdnat och titlar som Soul Calibur på Dreamcast, arkadfightingspelen från SNK och ett uppsving av SEGAs ursprungliga 3D-fighter Virtua Fighter-serie gjorde att Tekken-serien stack mindre och mindre ut. Ända fram tills nu.
2017 är det dags att knyta ihop säcken och avsluta historien om den våldsamma och sorgliga Mishima-klanen och deras blodsfejd. Den till synes odödlige Heihachi Mishima ses kasta en Kazuya i barnaåldern från ett berg – en bild vi sett i tidigare Tekken-spel, men då med andra aktörer. Kazyua är dock långt ifrån död och svär att hämnas på sin far för mordet hans mor. Samtidigt är Jin Kazama, Kazuyas son, mystiskt försvunnen och Mishima Zaibatsu – anordnarna av King of Iron Fist Tournament – försätts i kaos när nya utmanare plötsligt ger sig tillkänna. Och den mest fruktade av dom alla, Akuma (som gör gästspel från Street Fighter-serien) visar sig bli en rejäl utmaning…
Tekken 7 behåller det mesta som du kommit att förvänta dig av serien. Intensiteten i fighterna, den snygga grafiken (med tillhörande mellansekvenser), den skruvade storyn som ramar in det hela och en uppsjö av fighters att välja på. Det går fortfarande att hamra sig fram på knapparna – på väldigt lätt nivå, men ska du kunna utmana online eller verkligen spela mot någon som inte är total nybörjare så behöver du träna. Mycket.
Grafiken i Tekken 7 bygger på Unreal 4-motorn och den är överlag hiskeligt snygg – med ett par mindre undantag. PS4 Pro skalar dynamiskt upp bilden till 4K och använder sig av HDR för bländande ljuseffekter såsom solnedgångar på utvalda banor och perfekta ljusglimtar mot mörk bakgrund. Figurerna ser fantastiska ut och rör sig vansinnigt snyggt – arkadmaskiner kunde aldrig drömma om att hemunderhållning skulle bli så här bra en dag (eller vi kunde i alla fall inte det). Smolket i bägaren blir detaljerna som sticker ut som en sargad tumme. Nina Williams hår till exempel är en katastrof – det ser ut som om det vore gjort av plast och har inte minsta naturliga fall, rörelse eller textur i sig (utvecklarna borde be Tomb Raider-skaparna om en lektion i att skapa realistiskt hår i spel). Likaså är bakgrundsdetaljer som den påhejande publiken i Iron Fist-ringen trist mannekängaktiga och det känns ibland som man hafsat igenom vissa delar eftersom “ingen tittar på detaljer ändå”. Men det är ju hela poängen med 4K och hög upplösning – speciellt när resten av spelet är så himla snyggt. Då känns dessa “missar” så onödiga och sticker nästan ut ännu mer.
Tekken 7 innehåller en drös med spellägen att spela fram bonusinnehåll genom. Du bör absolut spela igenom Story-läget som ger ett – definitivt slut? – på Mishima-storyn. Den ger också bakgrundshistorien till Heihachis och Kazyuas hat och avslöjar hur Akuma kommer in i bilden. Här finns 38 karaktärer att fördjupa sig i, varav sex stycken är helt nya (tyvärr fattas av någon outgrundlig anledning Lei Wulong?). Här finns också ett Treasure Mode, där du kan spela fram loot och nya kläder att kitta dina figurer i. Skoj och sådär lagom japanskt skruvat. Nytt för denna utgåva är också en Rage-meter, en slags special move-mätare á la Street Fighter och Injustice, som gör att du kan släppa loss ett helvetiskt intensivt specialanfall genom högra axel-knappen på din kontroll. Här finns också två nya attacklägen – Power Crush och Screw Attack, som låter dig ta stryk men ändå slå tillbaka och skicka din motståndare på en skruvad flygtur. PS4-versionen får ett ploj-läge med VR-stöd, där du kan titta på matchen genom att sitta med din PSVR-hjälm på och röra dig fritt omkring figurerna. Det förändrar inte själva spelupplevelsen nämnvärt dock och ger mest illamående efter ett tag. Så precis som Way of The Hado på Switch så blir det mest en gimmick man provar en gång och sen förmodligen aldrig mer.
Namco Bandai lyckas på ett utsökt sätt balansera det bästa av vad som var riktigt kul med tidigare Tekken-spel; den medryckande spelbarheten och omedelbara tillgängligheten. Attackerna och timingen är desamma, så gamla veteraner lär känna igen sig – förutom att side-step gjorts långsammare och mindre effektivt så blockering är nu en bättre strategi mot snabba attacker. Samtidigt lyfter man presentationen rejält, introducerar nya figurer och ger oss mängder med spellägen att fördjupa oss i. Medan Ultra Street Fighter II stått lite väl still och Injustice 2 är riktigt bra, men svårare med alla knappar, så behåller Tekken 7 enkelheten i fyra knappar som motsvarar höger, vänster fot och arm respektive (förvisso med dubbelknapp-kombinatoner).
Vi ser framför oss att vi kommer att köra många prestige-turneringar på kontoret med Tekken 7, som kan bli lite av en ny fightingfavorit faktiskt. Det är en uppdaterad version av ett av våra favoritspel från 90-talet, för fyra Playstation-generationer sen. Fast snyggare, större och bättre på egentligen alla vis.
Så här sätter vi betyg på Senses