Recension: Resident Evil 3 Remake

När man ser den senaste skörden av filmrecensioner jag skrivit, så är de till största delen antingen remakes, reboots eller uppföljare. Det är en stadig trend att göra om något som redan är familjärt för publiken. Inom film kan det många gånger slå väldigt fel, såsom den bedrövliga rebooten av Ghostbusters eller nu senast den fullkomligt onödiga uppföljaren Terminator: Dark Fate. Spelskaparna vill också haka på trenden med remakes och reboots, men inom spelindustrin blir det lite annorlunda. För jag kan nästan säga med hundra procent säkerhet att en spelremake blir bättre än originalet. Så länge originalet var en bra idé från början, förstås. Såsom till exempel Duck Tales, från 1989 som 2013 släpptes i en remastrad version med de äkta rösterna från TV-serien och upphottad grafik. Det kunde varken se, låta eller vara bättre än så. Nu har jag inte sett så mycket av rebooten på Duck Tales tv-serien (2017), men jag kan meddela att den inte har i närheten samma charm som originalserien.

Så när Capcom började göra remakes på sin Resident Evil-serie så fick jag snabbt upp ögonen för den, och nu är det alltså dags för Resident Evil 3 (Nemesis, från 1999) att få sig ett rejält ansiktslyft.

Resident Evil 3 plockar upp stafettpinnen efter del två och vi får spela igenom Jill Valentines livsfarliga resa genom den zombie-fyllda staden. Till sin hjälpt har hon Carlos, som likt henne gör allt för att överleva. Men det finns en varelse där ute som är större och farligare än vad någon, någonsin skulle kunnat tro…

Capcom har verkligen inte sparat på krutet när det gäller uppfräschningen av Resident Evil 3; grafiken är sanslöst snygg och jag hade möjligheten att uppleva det i 4K på redaktionens Xbox One X och senaste Panasonic OLED. Det utspelar sig till stora delar i mörka miljöer och saker som eld, ljus och andra inslag ser helt sagolikt snyggt ut. Zombierna är välgjorda och vi kan se varenda por och smutsgnutta på våra huvudkaraktärer. Det är alltså en hel del som hänt på grafik-fronten sen 1999.

Speldesignerna har även jobbat med att uppdatera spelmekaniken, men banorna känns ändå väldigt limiterade jämfört med dagens spel – så här har det inte skett lika mycket. Givetvis så vill man ju skapa ett spel som påminner om originalet, men det känns lite mossigt och gammalt. Sen har man flyttat delar av handlingen till andra platser och dessutom är Resident Evil 3-remaken lite kortare än originalet. Jag har personligen väldigt svårt för Resident Evil-zombierna, som verkar tåla hur mycket som helst. I andra spel så dör de i alla fall efter ett skott i huvudet. Dessa tål minst två eller tre…

Sammanfattningsvis var det ändå väldigt kul att få återuppleva Resident Evil 3, i modern skrud, då det är en bra story och ett välgjort hantverk. Men tyvärr så känns ändå åldern av; då de det är tighta, korta “banor” med ganska mycket spring fram och tillbaka. Det följer med ett online-läge där man är fyra stycken som försöker ta sig från en bana, som den femte spelaren har skapat. Tyvärr finns det en hel del sadistiska spelledare därute, som gör allt för att det ska vara så omöjligt som det bara går och vill du själv skapa banor får du vänta en bra stund på din tur. Med allt detta sagt, så vill jag ändå rekommendera Resident Evil 3-remaken för det är ändå ganska många timmars spänning och action, med utsökt grafik.