Hem SpelPlaystation 4 / PS4 Recension: OlliOlli2: Welcome to Olliwood
Silver

Recension: OlliOlli2: Welcome to Olliwood

av senses.se

Efter en lång, hård, kall och mörk vinter har våren äntligen anlänt till stora delar av Sverige. Dags att gå ut i vårsolen och ägna lite tid åt Skateboardåkande! I spelform. Till Playstation Vita. I form av OlliOlli 2: Welcome to Olliwood.

Spring, för alltid. Ett koncept som fått beskriva en sub-genre bland plattformsspel. Endless Runners är spel där figuren på skärmen springer och springer, oftast från vänster till höger, utan att stanna. Spelaren slipper bry sig om framåtrörelsen och kan lägga allt fokus på att hoppa eller glida i rätt ögonblick. Timing är avgörande, hinder på vägen givna. Många spel bygger även in en del rytminslag i det ändlösa rännandet. Andra låter löpandet utan slut fungera som minispel i större titlar. Rayman Legends till exempel.

Olliwood

Vad har Endless Runners med ett sportspel att göra då, undrar ni? Allt, vad gäller just det här sportspelet. För ett spel där man är i konstant rörelse framåt, inte stannar förrän man når målet eller krockar och där allt hänger på timing, reflexer och välavvägda skutt… Precis ett sådant spel är OlliOlli2, om än förklätt till ett sportspel i skateboardskrud. Man skulle kunna kalla det för en Endless Skater, om det inte vore för att de trickvänliga och ibland rätt elaka banorna faktiskt har en ände.

En Ollie är ett klassiskt och väldigt basalt Skateboardtrick. Man hoppar helt enkelt rakt upp med skateboarden. Det är bland det första man lär sig, och många andra trick bygger på att man lärt sig Ollien, oavsett om det gäller rampåkande, att grinda eller vanliga hopptrick på plan mark. Att kunna utföra en Ollie är förstås även essentiellt i OlliOlli 2 eftersom det är ett spel i 2D där det gäller att hoppa i rätt ögonblick för att ta sig igenom nivåerna. Genom att hålla ner den vänstra analoga spaken laddar och tar man sats inför en Ollie, och när man släpper upp spaken utförs hoppet. Det blev en omställning som tog ett tag för mig att vänja mig vid eftersom jag är uppväxt med Tony Hawk-spelen och är van vid att hoppa med X både i det och i många vanliga plattformsspel, och därför ibland intuitivt tryckte på den knappen istället för att använda spaken. Men det är en vanesak.
Att göra en Ollie är dock endast början. Genom att snurra och vinkla spaken på olika sätt samt hålla inne olika knappar lär man sig gradvis att utföra fler och fler samt allt mer avancerade trick. Att länka ihop trick till långa kedjor av kombinationer genom att landa på räcken, bänkar och annat som är grindvänligt är en nyckel till de högre poängen på nivåerna.

Olli wild west gunman

Även farten är viktig. Till skillnad från de mer simpla spelen i Endless Runner-subgenren avtar farten i OlliOlli 2 om spelaren inte bygger upp den genom att ta fart med den ena foten med X-knappen. Hastigheten minskar även gradvis vid en lång grind när friktionen gör att det slår gnistor mellan den kalla metallen och skateboardens hjul och bräda. Att behärska utförsbackarna och få med sig fart och momentum genom nivåerna är en nyckel till att klara de längsta hoppen.. Att hinna återhämta farten på marken mellan de längre tricken är en förutsättning för att kunna få till de riktigt långa kedjorna av trick, annars blir hoppen helt enkelt för korta för att kunna länka samman grinds. Efter ett tag lär man sig även att länka samman trick i luften och på räcken med trick på vanlig mark, så kallade Manuals, för att hålla i en kedja av trick ännu längre.

wild west

Spelmekaniken är till en början svår, men samtidigt väldigt belönande. Resan från de första stapplande stegen och slarviga landningarna (ett väl avvägt tryck på X behövs för att lands snyggt och inte tappa farten!) till att fullt ut behärska sin skateboard och kunna länka ihop trick till långa kedjor av kombinationer och samtidigt hålla farten uppe är lång och mödosam, men mycket underhållande och givande. Att få gå från amatör till om inte proffs så åtminstone hyfsad spelare är en utveckling som få spel kan ståta med, och under det till synes simpla spelupplägget döljer sig ett stort djup. OlliOlli 2 fungerar på flera nivåer beroende på vem som spelar och hur dennes ambitioner ser ut. För den som inte vill gå till botten med spelets svårbemästrade tricksystem är det en underhållande endless runner och det finns gott om spelglädje att hämta enbart i att försöka ta sig igenom nivåerna utan att vurpa. För den som däremot inte nöjer sig med att endast ta sig igenom varje bana går det att satsa på high scores eller att klara av olika uppdrag på varje bana. Varje avklarat uppdrag ger en stjärna, och för den som vill kunna stoltsera med att bocka av alla stjärnor väntar mycket hårt slit och många blodiga skrapsårslandningar.

aztec level

OlliOlli 2 bygger vidare från debutspelet, som släpptes för ganska precis ett år sedan. Grafiken har vässats till och det är en fröjd att skejta förbi de stiliserade 2D-bakgrunderna i en stad med likheter med Los Angeles, och vidare in i kulisser med typiska filmteman som science fiction, vilda-västern och zombieskräck. Även skatetrickanimationerna har uppdaterats och fått dubbelt så många bildrutor för att flyta smidigare, och fysiken har trimmats för att göra spelkänslan ännu mer finslipad och ge åkandet bättre flyt. Resultatet är ett underhållande spel som utmanar spelaren på ett rättvist och ibland ganska utstuderat sätt, men aldrig utan att chansen att ta sig vidare inte är inom rimligt räckhåll. Visst blir jag irriterad ibland när spelet är lite väl svårt och jag får försöka om och om igen för att klara en nivå, men om jag misslyckas är det uteslutande mitt fel, inte spelets. Styrningen och kameran är i stort sett klanderfri, och något annat var väl inte att förvänta sig heller av ett spel med klassiskt 2D-upplägg. Den tvådimensionella precisionen och exaktheten tillsammans med den väl avvägda svårighetsgradskurvan gör att jag gärna försöker och spelar en omgång till, och en till. Efter ett tag har det visst råkat tio försök till, och tiden har passerat lika fort som den kan göra en stressig vardagsmorgon när jag är försenad till arbetet. Det säger kanske även en del om bristande morgonrutiner, men är förstås menat som en komplimang till OlliOlli 2, ett utsökt litet indiespel som man snabbt kan plocka upp och som får vilken tråkig resa som helst att kännas kortare!

OlliOlli 2 finns även till Playstation 4. Det kan under de närmaste veckorna laddas hem utan extra kostnad för dig som har Playstation Plus.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_22]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.