Från blygsamt ursprung så visar det japanska strategi-rollspelet Fire Emblem varför det är mer angeläget nu än någonsin förr.

Fire Emblem-serien har funnits sen 1990 i Japan och släpptes då till Famicon (mer känd som Nintendo 8-bit hos oss). Men det var inte förrän 2004, till Game Boy Advance, som utvecklarna Intelligent Systems synnerligen intelligenta och engagerande mix av strategi och rollspel lanserades utanför den stigande solens rike. Och sen dess har följet ökat snabbt. Intelligent Systems introducerade sig för oss västerlänningar med det suveräna, men kanske lite förbisedda, Advance Wars på GBA. Det spelet kombinerade strategi som var enkel att förstå, med oväntat djup i reglerna och spelmekaniken. Fire Emblem bibehåller den turbaserade strategidelen, och lägger till en social utforskar- och vänskapsbyggardel i Switch-exklusiva Fire Emblem: Three Houses.

Fire emblem three houses recension
Vilket hus väljer du (först)?

Som den stumme hjälten (du kan välja om du vill var kvinna eller man) så slår du snart följe med ett gäng unga krigare, från tre olika ”hus” (kungadömen) i fantasivärlden Fodlàn. Din första uppgift blir att välja ett av ”the three houses” för att bli dess härförare och huvudlärare i stridskonst, vid klostret Garreg Mach. Sen följer en historia som sakta vecklar ut sig i bästa deckaranda och ett relationsdrama som lyckas berör förvånansvärt djupt.

Fire Emblem: Three Houses är extremt ambitiöst och välfyllt. Här finns lätt 60 timmars speltid, om du vill lägga manken till och försöka excellera i både stridandet och den sociala biten. Relationsbyggandet handlar om att hälsa på elever och bonda med dem – antingen över en bit mat, eller genom att hjälpa dom lösa problem i livet. Varje elev (och de är ett bra antal sett till hela skolans tre hus) känns tydligt utmejslad i fråga och personlighet, mål och utseende och med tiden kan du både rekrytera dom över till ditt hus á la Hogwarths eller till och med flörta med dom, genom att blanda annat erbjuda dem lämpliga gåvor (i förhållande till deras intressen – hur väl känner du dom?). Den här biten påminner lite om ett annat, suveränt JRPG med fokus på tidshantering och relationer, nämligen Persona 5.

Fire emblem three houses recension

Att utforska skolan och utföra uppgifter är till en början lite rörigt – kartan rör sig inte dynamisk, men man lär sig snart både skolans ganska stora områden och att läsa den mer effektivt. Fire Emblem: Three Houses överdriver inte, men måste sägas tillstås vara generöst begåvat med menyer och möjligheter; även om det mesta låses upp peu en peu, så blir det trots allt en bra massa saker att sätta sig in i, varav vissa bitar känns lite trial and error då de inte förklaras supertydligt. Här kommer första klagomålet, på ett annars väldigt bra och lagom utmanade spel: För att förlita sig på så mycket text och menyer är fontstorleken på tok för liten för Switchens skärm, i bärbart läge. Detta brukar vara ett problem för trejdepartstitlar som konverteras till maskinen, men drabbar alltså nu även en AAA-förstapartstitel från Nintendo själva. Även om tonårsögon kanske ser skarpare än andra, så borde här finnas ett särskilt text-läge för bärbart, där alla kan justera storlek på texten – det blir så onödigt irriterande att försöka tyda vad som står och framförallt försöka se små, lysande objekt du ska hitta runtomkring på skolan. I tider av samtal kring tillgänglighet för funktionsvarierade spelare, så är detta inte direkt någon slam-dunk i sin nuvarande form.

Spelet erbjuder två svårighetsgrader, som egentligen bara avgör hur smarta fiendernas strategier i krig är. Du kan sen även spela det i Classic eller Casual mode, där det nya – Casual – inte låter karaktärer som faller i strid att dö permanent. Men eftersom här numera finns ett ”Divine Pulse” – ett slags ”omslag”, i form av generös, gudomlig förmåga att spola tillbaka tiden x antal drag – så förloras en stor del av investeringen i karaktärerna om du inte spelar Classic, alltså med perma-död. Särskilt eftersom Divine Pulse trots allt ger dig en livlina. Figurerna du träffar har både goda och dåliga sidor och med tiden lär du känna dem ut och in. Då blir striderna tusen gånger mer emotionella och får högre insats, när du vet att du kan förlora en elev för alltid…

Fire emblem three houses recension

Fire Emblem: Three Houses består i princip av lika delar socialt umgänge och utforskande, som strategi. Strategidelen är också mer avancerad nu och har gått ifrån sten-sax-påse-systemet, som fanns förr, till fördel för prognoser där en viss attacks utgång visas med ”viss sannolikhet”. Detta gör spelet väldigt spännande och lagom varierat; det blir aldrig avgjort på ren tur, men när din älskade karaktär precis duckar det där dräpande slaget, så fladdrar det till lite extra i hjärtat. Intelligent Systems har tagit hjälp av både Persona-studion Atlus och Koei (som gör alla musuo-röjjar-spel, Dynasty Warriors till exempel) för att balansera dessa ingredienser. Och om du bara ger spelet två-tre timmar av din tid, så är du snart helt uppslukad av storyn och strategin; även om vi tvivlar på att den modiga mixen av genrer lär tilltala precis alla. Skulle det ena eller andra inte vara ”din grej” kan du låta datorn auto-spela. Detta ger alltid OK, men aldrig lika bra resultat som om du gjort det själv, därför avråder vi från det. Men om du bara inte ids så finns i alla fall alternativet att uppleva spelet helt som strategispel eller relations- och lärarsimulator.

Presentationsmässigt gör Fire Emblem: Three Houses sitt jobb, varken mycket mer eller mindre. Grafiken är fin i anime-mellansekvenserna, men lite lågupplöst på sina håll, vilket gör att det kryper i linjerna på en skarp 4K-tv. Det blir ett mjukare intryck bärbart, men där tappas tyvärr bildrutor oftare, särskilt i den ganska resurskrävande trädgårdsdelen av klostret. Ljudet låter bra i hörlurar, men tyvärr tidvis ekande och burkigt i surround på en hemmabio. Vi spekulera i att det är något med hur ljudspårets information mixas i förstärkaren, för rumsuppfattningen blir inte helt rätt. Som helhet en klart godkänd presentation, även om det inte är spelets starkaste sida så har serien aldrig sett och låtit så bra som det gör på Switch (serien är Nintendo-exklusiv, men finns också i en mobilversion för iOS och Android). Ett design-mässigt tråkigt val är att man valt att göra din karaktär ”stum”, på så vis att alla andra har hörbar dialog i spelet men din karaktär hörs inte, utan det blir bara utskriven text och pantomim-teater från denne. Lite fånigt; men tanken är väl att spelaren ska höra sin egen röst i texten, vilket inte funkar något vidare, därför gör man sällan så i moderna spel.

Fire emblem three houses recension
Denna bit sackar lite. Notera den pyttelilla texten.

Fire Emblem: Three Houses är ett imponerande och djupt engagerande spel, om du orkar förbi den lilla uppförsbacke som innebär att lära dig de olika delarna. Det belönar tålmodiga spelare rikligt och är en historia man vill spela igenom, helst som härförare för varje hus, för att klämma ut precis allt. Då har du närmare 200 timmars spelande framför dig, vilket innebär att Fire Emblem: Three Houses är bland de bästa i fråga om underhållningsvärde per krona, denna generation. Nintendo släpper inte jättemånga, exklusiva spel till sin härliga lilla Switch – men när de väl gör det, så radar de upp hitsen. Three Houses är inget undantag, utan ytterligare en titel du måste ha i samlingen, om du gillar genren. Nu hoppas vi bara på en patch där vi kan ändra storlek på texten i bärbart läge!