Steampunk är ett begrepp inom populärkultur som leker med idén om en värld där elektriciteten aldrig fick fäste eller slog igenom. Istället fortsatte allt att utvecklas och kraftsättas med ånga som drivkraft. I en sådan värld med alternativ teknologisk utveckling blir maskiner större, otympligare och frustande åbäken. En sådan värld besöker vi i Codename S.T.E.A.M. och närmare bestämt börjar vårt äventyr i Steampunk-London. Året är 1865. Förkortningen i titeln är något krystad. Nä, det var en underdrift. Den står för Strike Team Eliminatingthe Alien Menace. Ytterligare kommentarer är nog rätt överflödiga.

Codename S.T.E.A.M. är en titel som blandar och ger från alla möjliga håll och kanter. Gränserna mellan vanlig historia och litterära karaktärer har suddats ut något, vilket gör att amerikanska historiska personer från olika epoker och bakgrunder blandas med fiktiva figurer ur amerikansk populärkultur. Här hittar vi allt från president Abraham Lincoln till romankaraktären Tom Sawyer och lejonet från Trollkarlen från Oz. Alltihop visualiserat med en estetik hämtad från serietidningarnas värld. Blandningen är kanske inte direkt naturlig, men den fungerar trots att vissa saker inte riktigt passar ihop. Med amerikansk historia som röd tråd har japanska Nintendos team Intelligent Systems (Advance Wars, Fire Emblem m.fl.) designat ett strategispel i 3D med en helt egen stil och visuell framtoning.

i469871-x1200-y1200-q100-a1-r1-h105102421178712012278

Om spelvärlden och dess miljöer har rötterna i USA så är det snarare till japanska SEGA:s Valkyria Chronicles (som ju utspelade sig i en slags alternativ version av Europa under världskrigens tid) vi får vända oss för att hitta en inspirationskälla till spelsystemet och konceptet (samt i viss mån även den Cel-Shadade grafiken). Att mycket kretsar kring ånga i Codename S.T.E.A.M. avspelglar sig även i spelets upplägg. Ångan är energin som används till att fritt förflytta karaktärerna i 3D-miljöerna, men när ångan tar slut går det inte att röra sig mer. Ångan begränsar även antalet attackdrag och rörelser per omgång, så det gäller att tänka efter innan man avslutar sitt drag så att man inte stannar på en plats där man är en öppen måltavla. Att skaffa sig en bra överblick genom att förflytta åtminstone en i teamet till en fördelaktig utkiksplats är också att rekommendera, särskilt om banan är labyrintaktig och består av många smala korridorer. Vet man vart fienderna befinner sig kan man placera ut karaktärer på rätt ställen och skjuta först, vilket inte endast är viktigt vid möten med prisjägare i rymdbarer på ökenplaneter utan även en fördel om man inte vill se karaktärernas hälsa sjunka i alltför rask takt.

Så länge lite ånga återstår kan man åtminstone fly till en lite tryggare position innan turen går över och det blir fiendens drag, och vissa föremål kan fylla på ångan mitt under ett drag, vilket förstås är väldigt välkommet i pressade lägen. Konceptet blandar turbaserade strider med att röra sig i realtid. När ens tur är slut blir det motståndarens drag, och det gäller att man har intagit skyddspositioner och inte lämnat någon åt slumpen. En oskyddad karaktär på en öppen plats är att fråga efter problem, det gäller att hålla koll på ångan och gömma sig innan den sinar, för att minimera effekterna av motståndarens aktioner. Och så fortsätter det, tills målet (markerat med grönt) för nivån är nått. Kampanjen för en ensam spelare kompletteras även av möjligheten att möta andra.

i469859-x1200-y1200-q100-a1-r1-h74100731208885114100

Codename S.T.E.A.M. är ett ganska speciellt spel, både på utsidan och när det gäller själva spelmekaniken. Intelligent Systems lyckas utan några större skavanker ta steget från deras klassiska turbaserade strategispel (med Advance Wars i spetsen) med fokus på resurshantering och krigsstrategi, till något med lite mer fokus på att använda miljöerna (som även delvis kan förstöras för att förändra slagfältet) till sin fördel, överblick och stridstaktik än resurshantering och mer långsiktig planering, som i Advance Wars eller Fire Emblem. Samtidigt gör sig arvet från de spelen ofta påmint, även om man rör sig fritt på det sättet att man styr karaktärerna i en 3D-miljö så är det tydligt hur spelets kartor fortfarande baseras på kvadratiska rutor. Att flytta en karaktär en ruta förbrukar en puff med ånga.

Grafiskt sett är inte Codename S.T.E.A.M. överdrivet snyggt, men det fungerar och är ganska stilrent även om den här Steampunkvärlden skulle kunnat vara så mycket mer detaljerad och vacker med mindre blockiga miljöer, bättre ljussättning och en mindre barnslig färgskala. Det kan även nämnas att grafiken ser skarpare ut på en liten 3DS-skärm än på stora skärmdumpar, så spelet bör spelas för att få rätt bild av dess utseende. Musiken är inget vidare. Skränig rock som dunkar på i bakgrunden, inget man minns. Ljudeffekterna fungerar och gör sitt arbete, men inte mycket mer. Även handlingen går lite på sparlåga och är inte heller så minnesvärd, men fungerar helt okej som motivationshöjare under tiden man spelar.

i469823-x1200-y1200-q100-a1-r1-h8288110110677281106

Codename S.T.E.A.M. är inte spelet man spelar för dess yttre kvaliteter, men upplägget belönar taktiskt tänkande och känns ganska nyskapande för att vara från Intelligent Systems, jämfört med deras tidigare spel. Resultatet är en titel som passar utmärkt för den som har spelat Fire Emblem och liknande turbaserade strategititlar och letar efter något i samma genre, men som ändå delvis känns nytt och har ett annat tempo. Och för den som fortsätter att vänta, antagligen förgäves, på ett nytt Valkyria Chronicles från Sega kan kanske Codename S.T.E.A.M. fungera som en godkänd ersättare.