Nej, du behöver inte heta ”Chloe” om du inte vill. Välj ett annat namn vet jag!

Den första dagen på ett nytt arbete kan vara nervös för många, men i Animal Crossing: Happy Home Designer är det inte alls så farligt. Dels för att det ju trots allt är ett spel och ett charmigt, sockersött spel från Nintendo ovanpå det, vilket får mig att anta att det har både en pedagogisk inledning och en väl avvägd inlärningskurva (det visar sig senare att jag har rätt). Men också för att jag blir så varmt välkomnad av mina djuriska kollegor, här i den lilla djurbyn i fablernas värld. Tom Nook kanske kan vara en skrämmande chef för den som inte känner honom, men Lottie hjälper mig på traven inför det stundande arbetet. Jag berättar att jag nog inte är rätt person för arbetet när hon frågar hur det känns att börja, men med några betryggande ord stöttar hon mig. Och så inleds en helt ny karriär som inredningsarkitekt. Vilket nog var bland det mest oväntade yrken jag prövat på hittills när jag spelat tv-spel.

I garderoben på andra våningen i Tom Nooks kontor kan man både byta kläder och frisyr.

Nåja, snart är jag varm i kläderna. Det första intrycket är dock en aning svajigt. Först får jag välja utseende och namn till min lilla figur i spelet, och det är inte riktigt något som faller mig i smaken. Därefter blir det första uppdraget som inledningarkitekt för Tom Nooks firma Nook´s Homes att inreda ett supermysigt hem till en ung person. Det hela känns väldigt stereotypt och ger ett lite dåligt första intryck av spelet, när jag för att lyckas behöver välja ut en massa rosa möbler avsedd till en ung tjej. Men hon blir nöjd med Barbiedockhemmet och jag kan gå vidare i min karriär.

Kan en atmosfär bli mer förtjusande än med genomgående rosa inledning? Inte i Animal Crossing.

De flesta vill få sina hem inredda enligt en mycket specifik stil, ska det senare visa sig. Uppdragen är ganska specifika, och när jag till exempel får inreda den lilla robotvarelsens hem försöker jag bryta av robotdesignen, som går igen både med kantigt robotiska stolar, bord, tv-apparater, sängar och lampor, med lite blommor och brödrostar. Perfekt, tycker jag, men antar samtidigt att spelets bedömningssystem inte tar så stor hänsyn till de små detaljerna eller exakt var och hur jag placerar ut stolar och bord i genomtänkta soffgrupper. Inte heller de fina affischerna på K.K. Sliders karriär, de olika väggklockorna eller den öppna spisen – som vid ett annat tillfälle med en annan klient gör att rummet får ett uppsving – lär vara något som spelet tar i beaktande. Så länge man håller sig till det viktiga temat och inte avviker för mycket från det eller tar bort några av de obligatoriska möblerna är allt lugnt.

Men däremot kommer jag på mig själv med att det spelar roll för mig, ju mer jag spelar börjar jag vilja lämna ifrån mig mer och mer genomtänkta lösningar, där allt mindre lämnas åt slumpen. Spelet lyckas suga tag i mitt oanade intresse för heminredning på ett sätt som jag inte hade räknat med.

Tillbaka till skolbänken, och den här gången får du inreda hela klassrummet.

Med tiden växer ansvarsområdena för mig när karriärskurvan pekar nästan spikrakt uppåt på Nook´s Homes. Större projekt, som att inreda annat än små enrummare, väntar runt hörnet, och det gäller att vårda de relationer med kunder som byggs upp samt knyta nya kontakter. Precis som tidigare i Animal Crossing handlar mycket om relationer och socialt samspel, även om huvudfokuset här mer ligger på just heminredning snarare än bylivet och den stilla lunken i skogsbyn där tiden inte står stilla utan hela tiden rullar på i realtid. Så är det i Animal Crossing i vanliga fall, men inte här. Efter ett genomfört uppdrag är det dags att skriva rapport (spara spelet) och gå hem för dagen. Nästa dag väntar nya kunder och nya möbler. Just omfånget när det gäller att kunna välja stilar i allt från möbler till tapeter, mattor, växter och inredningsdetaljer som planscher och skjortor på väggarna är omfattande. Det finns dessutom ännu mer att låsa upp med de amiboo-kort som Nintendo sniket lanserar i samband med Animal Crossing: Happy Home Designer, men för min egen del är jag mer än nöjd med basutbudet.

”Okej, klassen! Idag står speldesign på schemat. Har ni gjort läxan och designat en bana i Super Mario Maker?”

Animal Crossing är som du kanske har förstått vid det här laget ett charmigt spel. Musiken är mysig och vänlig, grafiken är sockersöt på ett sätt som nästan kan bli för mycket, med sprudlande färger och små djurkaraktärer med stora ögon och pipiga röster. Happy Home Designer plockar charmpoäng i början, innan man likt sockervadd på ett nöjesfält börjar tycka att det står en upp i halsen en aning. Lite kontraster till allt det otroligt söta vore trevligt. Men designmässigt står spelet trots allt starkt.

Happy, happy, happy!

Tekniskt sett är det däremot en annan femma. Grafiken håller inte riktigt måttet. Fula, kantiga polygonmodeller, fattiga texturer och knappt någon kantutjämning alls gör att Animal Crossing ger ett tråkigt intryck. Man bör kunna begära mer av ett nytt spel till Nintendo 3DS år 2015, det borde hänt mer under de cirka 10 år som DS-familjen har funnits på marknaden. Men det har det tyvärr inte, om man tittar på Animal Crossing till 3DS och jämför med föregångarna till Wii, Gamecube och DS har det nästan stått stilla grafikmässigt. Rent estetiskt sett är det absolut inte ett problem. Att vila ögonen på de färgrika, mjuka skogsbymiljöerna eller le en smula åt alla bedårande små djur som lever som människor, precis som i fablernas värld går an, även om stilen förblivit densamma under de nästan 15 år som har gått sedan serien såg dagens ljus. Det första spelet i serien släpptes faktiskt från början till Nintendo 64 i Japan, under namnet Animal Forest.

Sett ur ett tekniskt perspektiv håller det däremot inte, och det drar ner det visuella helhetsintrycket. Nintendo borde kunna bättre. Visst, 3DS har sina begränsningar och man kan kanske inte förvänta sig grafik i klass med Playstation Vita, PS3 eller Xbox 360. Men lite bättre än i klass med Nintendo 64 (minus den där ökända dimman) eller tidiga Playstation 2-spel borde de väl kunna krama ur sin egen hårdvara, särskilt i ett spel med relativt små miljöer och ont om grafiska effekter som Animal Crossing? Det här är knappast unikt för just Animal Crossing-serien för övrigt. Samma sak kan tyvärr sägas om ganska många av Nintendos egna produktioner, men nog borde det gå att lägga i en högre växel, Nintendo? Titta på spel som Bravely Default, Castlevania: Lord of Shadows – Mirror of Fate, Resident Evil: Revelations, Monster Hunter 4: Ultimate och Nintendos egna Mario Kart 7, The Legend of Zelda: Majora´s Mask, New Super Mario Bros 2 och kommande Hyrule Warriors Legends till exempel. Visst, just kantutjämning tycks vara ett bestående problem på 3DS (även om det ser bättre ut på en mindre skärm än när man tittar på klipp från spelen) men förutom det så finns det ganska gott om exempel på spel som faktiskt ser ganska snygga ut. Trots formatets begränsningar.

Grafik är inte allt, och enkel grafik kan vara snygg. Ibland. Retrografik med snygga pixlar och sprites har en viss charm till exempel. Samma charm är svår att finna bland kantiga polygoner och textursprickor. Åtminstone för mig.

Happy Home Designer är mer än sin grafik förstås, men eftersom spelet går ut på att inreda ett hem, och därmed bygger i stor utsträckning på sina visuella inslag, kan jag inte låta bli att tycka att grafiken drar ner helhetsintrycket ganska mycket. Det vore helt enkelt roligare om jag kunde köpa en vacker blomsterbukett eller en tjusig bokhylla med vackra detaljer. Istället får jag lite kantiga objekt som får utgöra spelets interiörer.

Möjligheten att designa utomhusmiljöer som trädgårdar ges också.

I slutändan är det dock varken spelets i längden enformiga spelupplägg (hur många rum orkar man inreda under en sträckspelning?), dess ungefär lika tjatiga audiovisuella intryck eller dess tekniska tillkortakommanden som fäller spelet. Det är faktiskt nämligen inte spelet som är det stora problemet här, utan jag. För ni vet vad jag sa i början till min nya kollega Lottie, under min första arbetsdag? Det där om att det här arbetet nog inte är för mig riktigt? Det står jag fast vid. Även om jag har haft roligare med Animal Crossing: Happy Home Designer än jag trodde så är det helt enkelt inte riktigt min grej, min kopp té. Spelets utförande är inte fläckfritt, men mycket bra. Det är jag som i längden har lite svårt i att engagera mig i alla uppdrag, trots upmundrande ord från nöjda klienter, särskilt i ett spel där det inte direkt spelar någon roll i min vardag vilka tapeter jag har eller vilka blommor jag har på köksbordet, vilka affischer som pryder väggarna eller vilken brödrost jag har i köket. Jag har helt enkelt annat som engagerar mer för att spelet ska hålla mig kvar under någon längre stund. Både i spelsamlingen och ute i den vanliga världen.

Animal Crossing: Happy Home Designer är ett bra spel, kanske det bästa i sitt slag. Om du vet med dig att du uppskattat spelserien och liknande spel sedan tidigare eller tycker att heminredning är mysigt och kul på riktigt och skulle vilja inreda även virtuella hem i det här charmiga spelet så ge för all del Happy Home Designer en chans, och gör den där gasellen och den där lilla robotvarelsen lyckliga. Låt inte mig stå i vägen för ett köp. Men om ni nu ursäktar så har jag en väldigt viktig ishockeymatch i grabbigt sportiga NHL som väntar…