Recension: The Witcher 3 – Wild Hunt

206

För att fira releasen av The Witcher 3: Wild Hunt GOTY (Game of The Year Edition) så återpostar vi här vår recension från 2015-06-17.

Det har länge varit ett av spelvärldens mest omtalade och hypade spel. Ett fantasy-rollspel ifrån en polsk studio som aldrig gjort ett AAA-spel. Nu är frågan, kan The Witcher 3: Wild Hunt leva upp till de enorma förväntningarna?

Det har varit omöjligt att inte läsa och ta del av hypen kring CD Projekt Reds epos The Witcher 3: Wild Hunt. Efter att ha blivit försenat från förra året, något vi lärt oss blivit mer regel än undantag i denna stressade next-gen generation av konsoler, så kom spelet till slut 19:e maj 2015. Redan på förhand hade det skrivits spaltmeter om förhandsbokningarna (en miljon exemplar försålda, uppe i fyra nu) och hur den lysande grafiken från demo:t på mässgolven inte skulle hålla samma standard i slutversionen (minns ni Watch Dogs-kontroversen?). Förväntningarna var darrande – skulle Witcher 3 bli ytterligare ett i raden AAA-spel som lovar runt och håller tunt?

Spelet, som bygger på en svit fantasy-böcker skapade av polske författaren Andrzej Sapkowski, handlar om Geralt of Rivia, en ”Witcher” (blev i svensk översättning ”häxkarl” i böckerna) vars liv består av att döda monster för pengar. Handlingen utspelar sig på en icke-namngiven kontinent, som dock innehållsmässigt är lika noggrant utmejslad som Tolkiens Ringen-trilogi eller George R.R. Martins Game of Thrones. Riken och mäktiga kungahus står emot varandra, det expansiva Nilfgaard-imperiet lägger område efter område under sig, samtidigt som Redania fått en ny kung, i form av Radovid The Stern, en despot som är föga omtyckt av någon. Landet Temeria, som vi bekantade oss med i de två första spelen, är i princip borta och vi får göra nya bekantskaper denna gång, i form av vikinga-ön Skallige, i jakten på Cirilla, skyddslingen och eleven som försvunnit. Många återseenden från de två första spelen äger rum, men du behöver absolut inte vara bekant med världen, karaktärerna eller ha spelat något av de två andra spelen för att fullt uppleva Witcher 3 (även om det givetvis inte skadar). Man har medvetet gjort 3:an i logon till tre ränder, som ett slags rivmärke, men också som en nick till de Sauron-liknande, övernaturliga mörka-riddarna i The Wild Hunt, som är spelets stora antagonister. Det handlar om en slags nystart och med tanke på publiken så är detta bara början på något stort.

Det ursprungliga Witcher var ett litet spel ifrån en liten, okänd öststats-studio som tog sina första, stapplande steg ut på spelvärldens arena. Det har mest ett musealt värde idag, inget vi kan rekommendera som en särskilt kul eller nostalgisk spelupplevelse. Tvåan, Assassin of Kings, som var betydligt bättre, fick man gratis till Xbox 360 för några månader sedan via Gold och är ett något mer utvecklat action-RPG, dock med småkrångliga fighter och lite si och så kamera (mycket Fable över det). The Witcher 3 är ett helt annat spel, med en helt annan nivå på allting. CD Projekt Red har skapat en öppen, enorm värld, med otrolig teknisk nivå på grafik, ljud, manus och med content som kommer att hålla dig underhållen på riktigt i 40-100 timmar, utan problem. Faktiskt påminner Witcher 3 mest om förra årets toppen-RPG Dragon Age: Inquisition i mångt och mycket, även om Witcher 3 är snyggare, bättre skrivet och mer avancerat. Har du spelat DA: Inquisition så kommer du känna igen mycket, från samlandet av växter att skapa potions, till att snabbresa mellan intressepunkter och följa quests, steg för steg.

Världen i The Witcher 3 är verkligen massiv. Det finns otroligt stora områden att utforska och hela 280 quests att utföra, förutom att upptäcka och gå igenom storylines, samt bemästra det vansinnigt vanebildande kortsplet Gwent. Vi är inte tokförtjusta i open-world spel, oftast känns de ofokuserade och lite luddiga i sin story, istället fyller man dom bara med en massa ”saker” att göra som i princip är mekaniskt nötande eller upprepning av tidigare uppdrag – ”gå till A, döda B”. Eller ännu värre, ”FedEx”-uppdrag – ”ta X från punkt A till B”. Bedövande tråkigt. Givetvis kan inte spelmekaniken varieras i oändlighet och rent praktiskt är många uppdrag i Witcher 3 liknande – ofta handlar det om att döda ett monster eller flera, utreda ett mysterium (ofta ett mord) eller leta efter gömda skatter. Men – och detta är ett stort men – tack vare Witcher 3s enormt fina och välgenomarbetade manus så blir kontexten kring detta helt olika för varje uppdrag. En kontext som gör att man bryr sig och ofta finns dessutom mer än en lösning på ett uppdrag. Du kan alltid välja svärdet, men många gånger får du andra – ofta bättre resultat – om du väljer en annan väg. Och ibland kan det vara riktigt berörande – minns särskilt uppdraget när man hjälper en försupen och högljudd baron, som i grunden någonstans har ett gott hjärta, att stå till svars för hur han behandlat sin familj och sitt ofödda barn. Andra gånger måste du ta kärleksbeslut, söka reda på legendariska monster och göra svåra moraliska val om vem du ska rädda i en pressad situation. I de stunderna är Witcher 3 inte som vilket action-RPG som helst utan det blir faktiskt berörande, som en långfilm eller en bok du själv styr handlingen i. Och det är fantastiskt.

Grafiken är ett konstverk. Skogarna andas äkthet, gräset vajar i vinden och man kan riktigt känna doften av barr en tidig morgon, då solen spricker fram mellan träden. Ljuseffekterna från solen är magiska och eftersom spelet har en 24-timmarsklocka så får man såväl ljus som mörker, samt även vädereffekter, i form av klar himmel, regn, storm och moln. Animationerna är levande och ansiktsmodellerna över lag mycket bra. Det finns en uppsjö karaktärer och givetvis kan man inte variera modellerna hur mycket som helst, men CPR har ändå lyckats göra varje ansikte unikt och vissa ögons uttryck är bland det bästa vi sett. Sen kommer fan-boysen och polygon/pixel-räknarna och klagar på att slutspelet inte har så mycket ”genomskinlig rök” som demot, eller ”inte lika avancerad struktur på stenarna i husbyggena” som de kunde se i stillbilder från konceptvideon. Självklart är vi alla älskare av imponerande grafik, men att sitta och leta såna fel på ett spel som är så otroligt genomarbetat och detaljrikt som detta känns…fånigt. Det är ytligt kalenderbitande. Ja, The Witcher 3 ser inte lika bra ut på PS4 och Xbox One  som det gör på en 30 000 kr muskel-PC med senaste grafikkorten parkopplade, men det är ju självklart eftersom PC:n också är 10 ggr dyrare. CD Projekt Red har dessutom lovat patchar som ska förbättra spelets grafik och prestanda bit för bit. Men verkligheten är att en konceptvideo inte alltid kan visa slutprodukten och The Witcher 3 är så otroligt nära det att man kan helt enkelt inte klaga. Seriöst. Gör man det har man helt missat poängen. The Witcher 3 lever på sin story och spelbarhet, genomskinlig rök eller dynamiska ljuseffekter på trä skulle inte förbättra upplevelsen, även om det givetvis inte heller skadat. Det är ett konstverk och det är utan tvekan ett av världens snyggaste spel i skrivande stund.

Ljudet gör ingen besviken heller. Som en riktigt maffig fantasyfilm från drömfabriken i Hollywood så innehåller Witcher 3 suveränt röstskådespeleri, välljudande och snyggt mixade ljudeffekter och ett helt otroligt soundtrack, som blandar slavisk folksång med smäktande Hollywood-musik i bästa Lisa Gerrard-stil. För en gångs skull är det inte Troy Baker som gör huvudrollen, utan mindre kända Doug Cockle, som gör ensamvargen Geralt helt perfekt. Witchers är barn som gått igenom en speciell – ofta dödlig – ritual som små barn, där de fått magiska drycker som riskerat deras liv men istället gett dem superkrafter som övermänsklig hörsel, syn och förmåga att konsumera prestationshöjande drycker (potions). Priset blev istället att de saknar känslor och är sterila, dock med stor sexuell aptit. En sån karaktär kan lätt bli platt, kall och distanserad, men man gillar Geralt och identifierad sig med honom. Han moraliserar inte och agerar utefter hur du väljer att ta dina beslut och dialogval. Vill du vara ett kallblodigt proffs som dödar vem som helst för pengar så kan du vara det. Vill du vara motsatsen så kan du vara det också, utan att bli någon mysfarbror. Alla val i spelet har konsekvenser och påverkar resten. Därför finns också hela 36 olika slut på historien. Ifall du är sugen att prova 100 nya timmar och göra precis motsatta val nästa gång…

Spelbarheten och striderna har också förbättrats avsevärt. Striderna är inte spelets allra starkaste sida och du kan inte köra God of War-approachen och mata på med attacker och magi, men man lär sig snabbt kombinera dodge, anfall och att utnyttja fienders svagheter. Utvecklarna säger sig älska Dark Souls och även om spelet inte är i närheten av den masochistiska svårighetsgraden, så ser vi ändå en viss inspiration. Rambo-ingången är ofta dålig och inför vissa fiender måste du helt enkelt acceptera att lägga benen på ryggen är bästa strategi och istället komma tillbaka senare, när din level är högre. Du kan också ställa ned svårighetsgraden på striderna så att de i princip blir motståndslösa och du bara kan fokusera historien, men vi rekommenderar det inte, då du tappar en dimension och tillfredsställelsen att ta kol på en svår motståndare. Utöver alla roliga uppdrag du kan göra, vapen du kan hitta och smida samt alla magiska drycker du kan skapa, så finns även kortspelet Gwent med. Detta alviska kortspel är lika enkelt som det är genialt och kan ta precis hur lång tid som helst, då du kämpar med att besegra duktiga spelare och samlar på dig alla de bästa korten. Kort förklarat så handlar det om att skapa starkast armé på spelplanen genom att lägga ut sina kort med valörer strategiskt, använda specialkort och få motståndaren att göra fel. Enkelt att förstå, svårt att sluta spela. Ser vi en online-turnering på horisonten?

The Witcher 3 är en fantastisk prestation av en spelstudio som måste ses som liten, om man jämför med jättar som UBISoft och EA, med deras 300 pers som jobbar på ett spel i två år. Sure, detta är inte tre killar i en källare, men resurserna och personalen är inte i närheten av vanlig AAA-studio (tror CD Projekt Red sa att ca 100 personer jobbat med spelet i fem år). Ett sånt här mastodontprojekt är dömt att ha buggar, hur noggrann man än kvalitetskontrollerat det – eftersom man kan inte prova alla alternativ, i alla situationer, på alla format. Och visst, enstaka buggar finns här också, några har redan patchats bort genom uppdateringar som kommit ut. Men vi är ändå otroligt imponerade hur buggfritt spelet varit från starten – en handfull krascher på 100 timmar (som kan bero på att PS4:an gått varm i 12 timmar om dagen på redaktionen) och enstaka grafikbuggar här och där, så har Witcher 3 ändå varit det mest färdiga spelet i sin genre, hittills, på next-gen.

För dig som läst ända hit är det väl uppenbart att vi är ganska förtjusta i The Witcher 3. Mycket förtjusta, faktiskt. Det är ett sånt där spel man stöter på en gång per generation, skulle vi nästan våga säga. Allt är så extremt genomarbetat, så noggrant, så omsorgsfullt byggt och skapat, bit för bit. Laddningstiderna är ibland lite långa om man exempelvis byter område eller dör, så den digitala versionen rekommenderas (särskilt om du uppgraderat din hårddisk till större/snabbare modell). PS4-versionen är snyggast av de två konsolerna, även om Xbox One kommer väldigt nära (lite sämre detaljrikedom på avstånd, mot något stabilare frame rate). Ingen konsol klarar 60 fps och då föredrar vi en stadig frame rate på 30 fps, vilket spelet för det mest klarar. Vill du ha en bästa visuella upplevelsen och 60 fps behöver du en monster-PC – sitter du redan på en sån så grattis, du har en påse med otroligt ögongodis framför dig.

Men oavsett vilket format du väljer att spela CD Projekt Reds spel till, så se bara till att du faktiskt spelar det. Det är en spelupplevelse för vuxna långt utöver det vanliga, ett episkt fantasy-äventyr som är det närmaste en äkta, virtuell upplevelse som någonsin gjorts. Att det sen är så roligt att spela också ju fantastiskt! Det är dock en upplevelse av och för vuxna, då det innehåller såväl brutalt våld, som sex och droganvändning. Vi har redan spenderat 100 timmar med huvudäventyret och CPR lovar 16 gratis DLC-tillägg som kommer under året (åtta är redan släppta) och utöver det kommer två större expansioner med ytterligare ca 30 timmars material att släppas för pengar (du som är smart köper kompletta versionen digitalt från början). The Witcher 3: Wild Hunt är ett fenomenalt bra spel. Det tråkiga med det är att vi med stor sannolikhet redan fått årets – kanske decenniets, bästa spel. Men vad gör det när det finns så mycket mer att upptäcka och uppleva under så lång tid framöver?

Så här sätter vi betyg på Senses