BioWares senaste rollspelsäventyr är en mångsidig historia med fantastisk stämning, som konkurrerar om titeln “årets spel”.

dragon-age-inquisition-monster

Folket på Bioware kan sina massiva rollspel. Från klassikern Star Wars: Knights of the Old Republic till senare årens Mass Effect-trilogi. BioWare lyckas – som få andra – gå den fina linjen mellan att ge oss en (nästan helt) öppen spelvärld där du faktiskt kan välja olika stigar – inte minst i fråga om hur du interagerar med figurer, men samtidigt finns alltid en övergripande känsla av sammanhållen story och angelägenhet. I Dragon Age: Inquisition tar du kontroll över en figur som du själv skapar (du väljer kön, etnicitet och utseende, och du kan till och med välja att sminka män eller snagga kvinnliga karaktärer). Din hjälte blir protagonisten i historien, en person som vaknar upp utan att minnas vad som hänt och verkar ha belönats med en magisk kraft som kan stänga magiska portaler. Dessa har uppenbarat sig över kungariket Thedas, ett rike redan uppslitet av inbördeskrig mellan magiker och tempelriddare. Tillsammans med ett gäng krigare – inkvisitörer – så ska du befria landet ifrån de magiska portalerna och de nio, enorma drakarna.

Dragon Age: Inquistion är det tredje spelet i serien och man har förbättrat i princip alla aspekter från tidigare delar. Först och främst känns världen mycket mer äkta och sammanhållen – lite vibbar av Elder Scrolls och Fable. Spelet har också lagt sig till med flera sidouppdrag, säkert inte helt oinspirerade av konkurrenter som Assassin’s Creed, där du – under premisser man rättfärdigar väl, får göra MMO-uppdrag á la hämta 5 bitar fårull. Inquisition är sitt lite lätt ålderdomliga och skrämmande namn till trots, ett väldigt modernt rollspel där du både ska hjälpa stora mängder flyktingar i fantasy-världen, såväl som att du stöter på trans-personer och kan inleda sexuella förhållande med i princip vem du vill (vilket fått spelet bannlyst i bland annat Indien). Men bortsett från dagsaktuell politik så lyckas Dragon Age: Inquisition fånga oss, med sin relativt enkla historia som ändå snabbt utvecklas till ett politisk och lätt såpa-aktigt maktdrama (på ett bra sätt).

Grafiken är riktigt bra, landskapen ser fantastiska ut på next-gen konsoler och frame raten är relativt stabil. Vi hade lite småbuggar på Xbox One, med ryck och tillfälliga frame drops, men på det stora hela är detta ett visuellt och ljudmässigt väldigt välkomponerat spel. För att inte skapa schism så är både PS4 och Xbox One-versionen i samma upplösning, 900p och det är svårt att se skillnad på detta och 1080p som du kan få på en monster-PC. Ansiktsmodellerna är bra, bättre än genomsnittet (minus munnarna) men den allra största bedriften är detaljerna i miljöer och bladtexturerna i skogen, till exempel. Blandat med en attraktiv och stämningsfull färgpalett så hör Dragon Age: Intuition klart till ett av höstens snyggast och mest välljudande spel. Dialogen fungerar överlag bra, skådespelarnas inlevelse är inget fel på men det stretchas kanske lite väl fritt med påhittade accenter och desssa landar inte alltid som de ska. Som vi nämnde tidigare är spelet väldigt noggrant med att representera etniciteter och kön så brett som möjligt, men ibland missar man målet.

Rollspel kan ibland ha ganska hög tröskel, det är många undermenyer och karaktärspoäng, inventarier med mera, att hålla reda på. Glädjande nog så leder spelet dig igenom detta på ett bra och överskådligt sätt. Nya egenskaper och menyer introduceras peu en peu och även om här finns spaltmeter med text och gamla brev att läsa, så kan du ändå orientera dig snabbt och få bra överblick om dina uppdrag och vartåt du ska härnäst. Dragon Age Inquisition är kan spelas antingen som turbaserat rollspel, där du lägger upp strategier och sen ser dem utvecklas i strider, bit för bit. Eller så kör du arkad-versionen och bunkrar upp med bra vapen och ger dig in i striden med snabba knapptryckningar (du kan närsomhelst växla fritt mellan dessa lägen). Såna här små detaljer och val gör att Inquisition känns fräscht och spelbart, oavsett din preferens.

Lite beroende på hur djupt du vill gräva så kan du klara Dragon Age: Inquisition på 15 timmar, om du bara gör minsta möjliga, eller förlora dig i spelet 100+ timmar, som en kollega till oss gjort. Ju mer du spelar desto mer investerad blir du och desto mer makt att påverka spelet får du. Snart sitter du på härar av arméer som du kan skicka dit du vill, du får bestämma besegrade fienders öde (nåd eller avrättning?) och du interagerar med ett enormt galleri av karaktärer och väljer din äventyrar-kvartett från otaliga partners. Det är stort, det är maffigt, det är stämningsfullt och riktigt kul att spela vidare på. Mycket mer än så kan man inte begära av något spel idag och synnerligen inte av ett massivt rollspeläventyr. BioWare och EA levererar ännu en gång och vi kan säga att vi ser fram emot julledigheten att att fortsätta fördjupa oss i allt vi inte hann med första gången.