Förlängd version av regissören Zack Snyders absolut bästa film.

Första gången jag fick upp ögonen för regissören Zack Snyder var när jag såg hans remake av zombie-klassikern Dawn of the Dead. Remaken, som hade premiär 2004, var Snyders regidebut. Innan dess hade han endast regisserat musikvideos. När jag nu såg om filmen för ett tag sen så märkte jag att den verkligen inte hade åldrats med värdighet. Däremot så finns det som definierar Snyders filmer redan i Dawn of The Dead – och det är hans val av musik och snygga intron. Något som verkligen återfinns i Watchmen: The Ultimate Cut.

Watchmen

Året är 1985 och vi lever i en alternativ värld där President Nixon är på väg att sväras in som president för en tredje gång och där superhjältar tillhör vardagen. Nuförtiden har de blivit förbjudna och att dyka upp i sin superhjältemundering och stoppa brott är ett lika stort brott som brottet som skulle stoppas. Så alla har hängt undan superhjälte-kostymen. Allt ställs sedan på sin spets natten då superhjälten The Comedian (Jeffrey Dean Morgan) mördas och slängs ut genom sitt vardagsrumsfönster. Det blir början på en världsomspännande historia med oanade konsekvenser.

Watchmen började, såsom de flesta andra superhjälte-sagor, som en serieroman. Den producerade i tolv avsnitt mellan 1986 och 1987 och den skrevs av Alan Moore och tecknades av Dave Gibbons. Så om likheterna mellan Watchmen: The Ultimate Cut och Disneys Superhjältarna är stor så är det just för att den sistnämnda nog har lånat en osedvanligt stor del från Watchmen serieromanen.

Watchmen UHD 4K

Om man jämför Zack Snyders hantverk i Watchmen: The Ultimate Cut och hans övriga, bedrövliga superhjälte-epos såsom Man of Steel, Batman v Superman och Justice League (japp, det är fortfarande han som gjort det mesta i den) så är Watchmen en många gånger bättre film ur alla aspekter. Den har en visuell stil som är enormt imponerande och, till skillnad mot de andra filmerna, så är scenerierna byggda på riktigt och inte hundra procent kass CGI. Scenografin och kläderna känns tunga och genuina och allt – inklusive fotot – är kvalité rakt igenom. Det kan ju bero på att Alan Moore och Dave Gibbons serieroman är så vansinnigt visuell redan från början, så när Snyder kopierade vinklar och händelser rakt av, så blev det helt automatiskt en bra film.

Watchmen Patrik Wilson Malin Åkerman

Något som också är lyckat är en väldigt bra rollbesättning, med svenska Malin Åkerman i spetsen. Häri ligger en till av filmens styrkor och det är att alla karaktärer har skavanker och är mänskliga. Lite såsom den vrickade Amazon-serien The Boys. Min favoritkaraktär är den mystiska Rorschach, som spelas till perfektion av Jackie Earle Haley.

Watchmen Rorsach

Watchmen hade premiär redan 2009 och den version som jag nu fått se är verkligen den ultimata versionen på hela tre timmar och trettiofem minuter. Versionen som gick på bio var två timmar och trettiotvå minuter och senare släpptes en tre timmar och sex minuter lång Director’s Cut. Så denna version är alltså hela tjugonio minuter längre. Dock så är det inte särskilt mycket nytt i storyn, tyvärr. För den extra halvtimmen är en inklippt tecknad film som är en visuell representation av en serietidning som en karaktär läser. I filmen ger Gerard Butler rösten till huvudkaraktären och även Jared Harris har en stor roll. Denna sektion (som har namnet The Black Freighter) tillför egentligen ingenting till historien, utan är ett sidospår av stora mått. Så jag förstår att den inte är med i Director’s cut-versionen. Jag kände ändå att filmen har ett så bra tempo att det inte störde mig nämnvärt att få vila ögonen på en tecknad film. Men lite känns det som om man ramlar ur huvudstoryn, lite. Så jag hade nog hellre sett eller åtminstone haft möjligheten att få välja Director’s cut, där denna del var borttagen.

Watchmen

Ultra HD-utgåvan är en av de bästa jag sett och recenserat. Bilden är verkligen ren perfektion och det var en fröjd att se denna, ultimata version. Filmen bygger mycket på noir-känsla med kontraster mellan ljust och mörkt, och då den även har HDR (High Dynamic Range) så är färgerna perfekt återgivna. Då filmen har ett decennium på nacken så finns inget Dolby Atmos-spår, men Dolby True-HD spåret (även det okomprimerat, men utan höjdinfo) kickar röv. Det är en riktigt maffig filmupplevelse som man har framför sig. Det finns inget extramaterial med över huvudtaget vilket är förståligt då filmen tar upp all diskplats på skivan. Däremot så hade jag nog ändå velat ha möjligheten att se Director’s cut, som sagt, vilket hade varit hyfsat lätt att göra med en enklare kodning och därmed inte tagit någon extra plats (eller lagd på en extra skiva för en äkta ”ultimat” version).

Sammanfattningsvis så kan jag förstå att Watchmen inte är en film för alla. Den är väldigt annorlunda på sina ställen, men på det stora hela är det en otroligt visuell, cool film med en bra story och budskap som är värt att upplevas i denna ultimata form. Så ett solklart måste blir det.