David F. Sandberg (ej att förväxlas med David ”Kung Fury” Sandberg) gjorde en grym liten kortfilm med namnet Lights out. Den är knappt tre minuter lång och det blev hans biljett till Hollywood. Efter att han gjort en långfilmsversion av Lights Out och en Annabelle-film så fick han chansen att ta DC Comics ur sitt mörka hål och regissera den färgglada och roliga hjälten: Shazam!
Billy Batson (Asher Angel) är en föräldrarlös grabb som flyttas från det ena fosterhemmet till det andra. Han letar febrilt efter sin mamma som en dag försvann. En kväll när han åker tunnelbanan hem så blir han kallad av en mäktig trollkarl (Djimon Hounsou) som ger honom superkrafter. Yttrar han ordet ”Shazam!” så förvandlas han till en fullvuxen superhjälte (Zachary Levi). Med hjälp av sin nyfunna vän Freddy Freeman (Jack Dylan Grazer) så försöker Billy intensivt anpassa sig till sina nyfunna krafter. Allt ställs sedan på sin spets då den onde Dr. Sivana (Mark Strong) är ute efter Shazams nyfunna styrka.
När jag var liten gick det en tv-serie som hette Greatest American Hero (eller Titta han flyger! på svenska) med William Katt i huvudrollen. Snacka om att man drömde om att få superkrafter som barn (och ibland som vuxen). Shazam! lyckas med konststycket att både vara rolig ungdomsfilm och superhjältefilm samtidigt. Mycket tack vare David F. Sandbergs taktfasta regi. För det här är verkligen en film som går en balansgång. Det är ytterst lätt att falla ned någon av alla fallgropar som finns.
Tekniskt sett får vi i en UHD-utgåva som håller måttet. Filmen är effekttung och 2K-mastern gör ett bra jobb i överföring i bilden till 4K. HDR bjuds dynamiskt som Dolby Vision och det boostar verkligen detaljer i de varierade scenerna och miljöerna – kanske mest påtagligt i kvällscener, juletid, där lamporna lyser upp natten precis som de ska och tydligt visar på 4K-formatets överlägsenhet mot vanlig Full HD (på exempelvis Blu-ray). Enda smolket i bägaren är spår av digital antialiasing, som syns på fina detaljer i periferin, exempelvis tunna linjer, som känns lite onaturligt uppmjukade och lite utsmetade i förhållande till resten.
Ljudet i Dolby Atmos är värdigt en superhjältefilm och alla som lyssnat till John Williams fantastiska Superman-soundtrack och känt sig inspirerade, vet vad de kan förvänta sig här. Ljudbilden målas upp varmt och engagerande, med fokus på rörelser mellan frontkanalerna, men även en ganska behaglig och ständigt närvarande basfrekvens, som ger tyngd åt det hela. Vill inte spoila något, men det dyker upp ett gäng antagonister en bit in i filmen, vars röster ekar och studsar runt i ljudbilden runtomkring tittaren på ett kittlande sätt. Slutstriden kan också med lätthet platsa in som ny demo-scen för UHD-formatets grymma ljud- och bildåtergivning.
Extramaterialet är lite tunt, mest de pliktskyldiga ”featurettes” promo-videorna, som är helt OK underhållning för stunden och där genomgången av den coola slutscenen kanske är bland de bästa inslagen. Annars inget som står ut, synd att vi inte kunde få ett kommentarspår av Sandberg, tror han skulle ha mycket att berätta. Den animerade serietidningen och är också lite småkul, men väldigt kort.
Asher Angel som Billy Batson är helt perfekt; han har bad boy-attityden som han behöver, men även en mjuk och skör sida som gör karaktären mer tredimensionell.
Zachary Levi stiftade jag bekantskap med första gången i och med den sevärda tv-serien Chuck. Shazam!, som karaktär, är ju en pojke i en vuxens mans kropp så Herr Levi är helt perfekt castad. Han har skaffat sig superhjälte-kroppen och han lyckas till och med på slutet att få den rejält fåniga dräkten att funka.
Jack Dylan Grazer som Freddie Freeman är ett stjärnskott av stora mått. Här ser vi verkligen vikten av bra rollbesättning. För hade det varit en sämre skådespelare i rollen så hade det inte fungerat alls. Grazer skapar en komplex karaktär och blir därmed mycket underhållande.
Det som tyvärr är mindre bra med Shazam! stavas Mark Strong, som vi ser i skurkrollen. Nu är han inte ens dålig egentligen, det är bara det att han har redan gjort allt han gör här i Kick Ass, Sherlock Holmes och andra filmer där han har spelat just skurken. Här fanns en ypperlig chans att casta någon helt ny i skurkrollen – särskilt som karaktären är uppbyggd på det vis den är uppbyggd. Istället valde regissören Sandberg (eller möjligtvis studion) den enkla vägen. Synd, på en i övrigt så bra casting.
Richard Donner regisserade i min mening den ultimata superhjältefilmen i och med Superman: The Movie från 1978. Hans tanke var att världen skulle vara helt realistisk och det enda som skulle sticka ut skulle var Superman. I Shazam! är det samma tänk, ända tills en sekvens med en buss som är så orealistisk och dum så jag baxnar. Inte nog med att alla i bussen borde vara döda då de faller som den gör, men att Shazam! tar emot bussen i vindrutan får mig hoppa upp och ned av irritation. Det är verkligen inte särskilt svårt att räkna ut att det inte fungerar så. Då känns det helt plötsligt som denna – ändå hyfsat ”realistiska” berättelse – helt plötsligt blev en tecknad film.
Sammanfattningsvis så var det här den (av de nya) DC Comics-filmer som jag gillade mest. Kanske inte så svårt, med tanke på att den rätt usla Aquaman är näst bäst, men Shazam! är kul och underhållande rakt igenom – skavankerna till trots. Plus, som en liten bonus, har David F. Sandberg smugit in lite svenska här och var och även hans roliga kortfilm Vad tyst det blev finns med på ett hörn.
Så här sätter vi betyg på Senses
