Recension: Outriders

NASA har order från Presidenten att genomföra en bemannad resa till Mars senast 2033. Att sätta sin fot på en annan planet har varit en dröm i århundraden. I Outriders följer vi ett av två gigantiska skepp som skickades från den döende planeten Jorden och 83 år senare når det sitt mål; ett paradis utan dess like. Vår avatar är med bland de första som sätter sin fot på den nya planeten. Snabbt så visar det sig (självfallet) att allt inte står rätt till. Planeten är många gånger farligare än vad rapporterna har visat och värre än det faktumet är att det snabbt bryter ut myteri och den lilla befolkningen delas upp i två läger. 31 år senare rasar kriget fortfarande och nu är det upp till dig att överleva och kanske finna svaren på gåtorna som omger den nya planeten.

Outriders är en skön kombination av många spel, såväl open-world som looter shooters. Till största delen så påminner det starkt om hur The Division är uppbyggt. Du rör dig fritt och kan ta olika uppdrag som du får från olika personer i din närhet. Sen finns det huvuduppdrag som för storyn framåt. Precis som i Division har du platser som är säkra som du kan snabb-resa ifrån och i säkra zoner finns din låda med utrustning. Uppdragen ger olika perks och uppgraderingar och andra spelare befolkar världen; du kan välja att teama upp med upp till tre stycken av dem dem för att co-op-slåss tillsammans. Skjuta-och-springa-delen känns igen från Gears of War och precis som i det spelet så är världen belamrad med knähöga skydd som du kan gömma dig bakom (!). Sen, ovanpå detta så finns det en djup historia där du kan prata med olika karaktärer med ganska långa dialogsekvenser såsom i till exempel Fallout.

Först ut är det dags att skapa sin avatar och även om det kanske inte är lika avancerat och detaljrikt som i till exempel Monster Hunter Rise så kan du ändå skapa dig en helt unik karaktär. Efter att ha gått igenom en enklare tutorial-del så kommer du in i spelet och efter en traumatisk händelse för din avatar får du sedan välja klass (hej, Destiny). Det finns fyra olika klasser; Technomancer, Pyromancer, Trickster och Devastator. Varje klass har sina unika förmågor som ger dig fördel mot dina fiender. Jag valde Devastator och därmed blev min avatar mer eller mindre en stridsvagn i miniatyr. Din hud kan bli till sten, du kan hoppa och krossa dina fiender eller stampa sönder marken så de kastas omkull och skadas. Väljer du istället till exempel Trickster så är det mer av en stealth-klass där du smyger dig på fienden istället för att attackera dem rakt på.

Outriders är vansinnigt blodigt och brutalt, men på något konstigt sätt utan att gotta sig i det. Spelet har verkligen tagit fasta på att krig är ett helvete. Outriders behöver en mycket kraftfull konsol för att fungera optimalt och jag körde både på Xbox One X och PS4 Pro och det var med nöd och näppe att det höll ihop (spelet släpps också på next-gen-konsolerna och jag återkommer med intryck från dem). Laddningstiderna blir ganska långa och på många ställen bryts storyn av för att nästa sektion ska ladda in och då tappar man lite momentum. Det är verkligen ingen sömlös upplevelse att spela Outriders tyvärr, vilket blir tydligt när det vankas mellansekvens som sedan går över till spelsekvens. Tråkigt, för storyn är engagerande och cool och det hade varit kul att uppleva det på samma sätt som till exempel Uncharted, där man har löst övergångarna perfekt.

Sammanfattningsvis så är Outriders ett vansinnigt stort och coolt spel, med en intressant story – men det finns en par skavanker som knuffar ned betyget från ett måste till en varm rekommendation. Dels att spelet är ganska laggigt och lider av långa laddtider, men också att du många gånger blir helt översvämmad av fiender så du vet knappt vad som är upp eller ned. Det blir därmed en rätt otight upplevelse, i jämförelse med till exempel Division 2.