2008 hade jag premiär på min andra långfilm; Död vid Ankomst, som jag både skrivit och regisserat. Vi hade en förhandsvisning av filmen för att få lite feedback på vad som fungerade och inte. Till den visningen kom ett flertal etablerade filmskapare, bland annat manusförfattaren och regissören Teresa Fabik (Hip Hip Hora, Prinsessa), film- och numera spelskaparen Josef Fares (Jalla Jalla, It takes Two) och en då ganska okänd Daniel Espinosa och delade med sig av sina tankar och tips på hur vi skulle göra filmen bättre. Daniel Espinosa slog sedan igenom med buller och brak i och med filmatiseringen av succéboken Snabba Cash, som blev en hit i både i Sverige och utlandet. Därmed fick han internationella erbjudanden och har filmat i Hollywood sedan dess. Hans senaste film var Sci-fi-skräckisen Life, som jag tyckte var riktigt nervpirrande och bra. Så när det annonserades att han skulle regissera sin första superhjältefilm så blev jag väldigt nyfiken på att se resultatet.
Dr Michael Morbius (Jared Leto) är en briljant vetenskapsman och läkare, som lider av en sällsynt blodsjukdom. Han har hela livet jobbat på att försöka finna ett botemedel, men har hela tiden misslyckats. Han och hans bästa vän Milo (Matt Smith) – som också lider av samma sjukdom – börjar nu närma sig slutet av vad som går att göra för att stoppa nedbrytningen av deras kroppar. Morbius tillsammans med sin briljanta kollega Martine Bancroft (Adria Arjona) lyckas en dag finna ett fungerande botemedel, men med den oönskade bieffekten att Morbius då förvandlas till en vampyr. Hans blodtörst går att stävja med hjälp av syntetiskt blod (True Blood?), men han behöver allt mer och det enda som egentligen kan rädda honom är rött, äkta blod från människor. Snart börjar personer omkring honom att dö och misstankarna faller direkt på Morbius… men det kan även vara så att det är någon annan som kan ha fått tag i ”botemedlet”.
Det är vid det här laget ingen hemlighet att Morbius floppade stenhårt på bio, så när jag satte skivan i spelaren hade jag ärligt talat inga större förväntningar. Därför blev jag verkligen glatt överraskad då filmen hade ett bra tempo, intressanta karaktärer och var rakt igenom underhållande i den första tredjedelen. Sedan händer det något. Filmen Morbius börjar mer och mer tappa greppet om vad som egentligen pågår för att sedan totalt falla ihop som ett korthus de sista 20 minuterna. Slutet är helt annorlunda mot vad som filmades från början och det är inte till det bättre. Det skulle varit en stor strid i en skog mitt på dagen där Morbius och skurken i dramat som jag inte vill spoila (men inte är helt svår att räkna ut) har sin slutstrid. Denna sekvens filmades sedan om med motiveringen att de kan ju inte ha en scen på dagen när det handlar om vampyrer. Nu är det ju bara så att Morbius är inte en ”vanlig” vampyr. Han tål solsken, vilket etableras tydligt under hela filmen, så det måste finnas någon annan anledning. Största problemet med det nya slutet är att det är super-abrupt och allt filmen byggt upp i en timme och tjugofyra minuter hafsas ihop till en klumpig och osammanhängande slutstrid som är över på alldeles för kort tid. För utav de 20 minuterna som jag nämnde i ovan är en stor del av dem faktiskt sluttexterna…
Det fanns verkligen potential till att göra en riktigt intressant film om Marvel-antihjälten Morbius, men jag kan tänka mig att Sony bossarna endast såg hur de skulle försöka rida på vågen som Spider-man: No Way home och Venom skapat och i extrascenerna (under sluttexten) så detta smärtsamt tydligt. Det här är bland det klumpigaste jag sett och man har verkligen använt både kofot och vaselin för att klämma in en karaktär från en annan franchise. Sony har drömt länge om att göra en Sinister Six-film och i och med detta så är de ett steg närmare, men till priset av att de underminerar allt som gjorts tidigare.
UHD-utgåvan har riktigt imponerande ljud i Dolby Atmos och framför allt i sekvenserna då Morbius använder sina ultraljudskrafter är ljudet extra coolt och omslutande. Bilden i 4K och med Dolby Vision ser helt fantastiskt ut, då stora delar av filmen utspelar sig i mörker och på natten. Kantskärpan är enorm och svärtan är avgrundsdjup. Det finns inga som helst defekter i bilden. Extramaterialet består av pyttekorta dokumentärer som enbart är konstruerade som promotion. Det är alldeles för mycket klubben-för-inbördes-beundran och för lite information om hur man faktiskt gjorde filmen. Det enda som är lite intressant är att vi får se en hel del bakom kulisserna-klipp från det bortklippta slutet, men Sony skickar tyvärr inte med den scenen i sin helhet på skivan.
Sammanfattningsvis så blev jag ändå glatt överraskad att Morbius inte alls var det bottennapp som många andra kritiker ansåg utan att filmen har en hel del intressanta scener, vilket ofta blir fallet när man har låga eller inga förväntningar. Tyvärr så drar det bedrövliga och stympade slutet ner betyget rejält. Den fina Ultra HD-utgåvan väger dock upp och därmed så blir det ändå godkänt för Morbius. Vilket är synd, för här fanns verkligen potential till underverk.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
