När spelstudion Naughty Dogs generations-definierande klassiker The Last of Us nu släpps för tredje gången, denna gång på Playstation 5, måste vi ställa den brännande frågan hur många gånger det är rimligt att spela om – och betala för – i grunden samma spel?
The Last of Us släpptes faktiskt första gången för två konsol-genrationer sen – på Playstation 3, år 2013. Vilket ironiskt nog var exakt det året som Playstation 4 introducerades. Spelet blev en enorm hit, med all rätt. Naughty Dogs berättande ihop med deras tekniska briljans gjorde det till ett av de bästa spelen som någonsin släpptes på PS3 (eller kanske någon konsol över huvud taget). Det var givet att spelet skulle komma även till Playstation 4, vilket det gjorde i en ”remastrad” version 2014, som senare (2016) kom att dra nytta av den extra kraften i mellan-generations-uppgraderingen PS4 Pro. Nu har turen alltså kommit till Playstation 5 och dess generationskliv: givetvis förväntar vi oss en grafisk upplevelse som aldrig förr, men vilka är annars nyheterna som ska motivera inköp till fullpris ännu en gång?
Rent tekniskt är The Last of Us Part 1, som denna remaster heter, som väntat en fullträff; en visuell och auditiv eriksgata. Spelet bröt ny mark redan för 10 år sedan, men nu får vi även strålspårning, äkta 4K-läge och en helt ny 3D-känsla i miljöer, ljudet och detaljerna. Ljuseffekterna är helt makalösa, kanske de bästa vi sett i ett spel denna generation så här långt! Mellansekvenser och själva spelet ser nu exakt lika bra ut och animationerna i figurerna har förbättrats påtagligt, alla karaktärer känns mer mänskliga i sina ansiktsreaktioner och kroppsrörelser. Givetvis får spelet också stöd för PS5:ans sköna DualSense-kontroller med haptisk force feedback som ökar inlevelsen, inte minst i hur coolt det nu känns att spänna Ellies båge och känslan i de olika avtryckarna på vapnen. Laddningstiderna är obefintliga och du kan även ställa in svensk text, köra speedrun-läge som mäter din speltid och aktivera fansens önskan om ”perma-död” (att du har x antal försök på dig innan du måste spela om från början, antingen per kapitel, område eller hela spelet igenom). Det finns också en uppsjö hjälpmedel för funktionsvarierade spelare, såsom färgkodning och uppläsning av vad som händer på skärmen (även på svenska). 4K körs i 40 fps och det är snyggt och helt acceptabelt flyt i. Men vi föredrar nog ändå 1440p-läget med sina stabila 60fps istället. Något händer med flytet och responsen, som vi väljer framför något bättre detaljer (som man sällan hinner stanna upp och titta på ändå). VRR stöd finns i menyerna, men vi fick inte det att fungera – kanske på grund av att vi fick en tidig presskopia? Det kommer hursomhelst mjukgöra upplevelsen ytterligare för dig som har en spel-tv som stöder VRR och vi räknar med att funktionen fungerar till releasen 2 september.
Ljudet har fått stöd för Playstations 3D Audio och tillsammans med ett par vassa hörlurar så blir det ytterligare en krydda i spelupplevelsen. Placeringen är tight och skapar nerv; flera områden – som nu blivit mycket mörkare men ändå spelbara med den nya, naturliga ljussättningen, får en extra adrenalinkick där du bättre fysiskt kan höra vart fienderna befinner sig … eller är på väg.
Man har gjort en del kosmetiska ändringar på utseendet av karaktärerna i spelet också, säkert delvis för ökad realism (ögonen är verkligen sublima) men troligtvis även för att samstämma mer med utseendet på skådespelarna som gör rollerna i den kommande HBO-serien, baserad på spelet (lite som när Peter Parker ändrades i Spider-Man för PS5, då Tom Holland tog över). AI-systemet är också tweakat till spelets fördel. Fienderna är smartare och mer samspelta och dina NPC:er gör också ett bättre jobb nu med att verkligen vara lagspelare och ge understöd när skiten träffar fläkten, som jänkarna säger. The Last of Us har en fantastisk story och här ingår även DLC:n Left Behind som ger oss Ellies bakgrundshistoria. Det är en spelupplevelse som sammantaget åldrats bra och rent narrativt är detta bättre än det tekniskt överlägsna, men polariserande och alltför utdragna Last of Us: Part 2 (som lär komma i PS5-version det med, även om PS4-versionen lirar lysande nu också på next-gen).
Det råder inget tvivel om att denna utgåva är den – till dags dato – mest kompletta, tekniskt fulländade och uppslukande Last of Us-upplevelsen, då det förbättrar nästan allt från tidigare versioner, framförallt visuellt. Spelet talas om som en ”remake”, men detta är klart frågan om en ”remaster” (för next-gen, förvisso). Någon helt ny eller påtagligt annorlunda spelupplevelse blir det inte frågan om, ärligt talat. Vi älskar The Last of Us och spelet har i dessa pandemi-tider kanske blivit ännu mer kusligt aktuellt än det var då det först släpptes. Det tål att spelas om närsomhelst och du som gillade spelet innan lär älska det nu också. Men om det betingar 700-850 kronor i nyinvestering är en mycket stor fråga, som egentligen bara du kan besvara.
Tillhör du den lilla och välsignade skara som skaffat en PS5:a och aldrig spelat spelet, så är detta en no-brainer – ut och köp direkt. Har du inte spelat om det sen 2013 på PS3 kan det nog vara värt att åka på resan en gång till nu. Men om du spelat det 2016 på PS4 Pro så är frågan om nyheterna här är tillräckligt många och stora för att verkligen motivera ett nyköp, till PS5 fullpris? Vi är något tveksamma till det. För även om spelet som sagt aldrig sett bättre ut eller lirat bättre så är det i grunden samma, tio år gamla spel vi får en gång till. Och även om det är en odödlig klassiker som måste upplevas – särskilt nu – så är 2022-versionen inte riktigt på ”nytt spel”-nivå.
Allt sammantaget blir därför The Last of Us Part 1 inget måste för de allra flesta PS5-ägare som äger eller kört spelet innan på PS4 (och chansen är tämligen stor för det, då spelet ingick i PS Plus-samlingen många fick när de köpte PS5:an). Men något annan än en varm rekommendation vore tjänstefel att dela ut, då detta fortfarande förblir ett av de bästa spelen som släppts under det senaste decenniet.
Playstation skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
Så här sätter vi betyg på Senses
