2K och Turtle Rock har lyckats bygga mycket hype kring sitt multiplayer-actionlir Evolve, senast på GamesCom 2014 utnämndes det till ”mest efterlängtade spel”. Nu är det här och frågan blir som vanligt – håller hypen?
Man kan tycka att det ligger i hypens natur att högt ställda förväntningar aldrig kan uppfyllas. Därför fungerade inte riktigt Fifty Shades of Grey, därför kändes Watch Dogs lite som en axelryckning och kanske är det därför som Evolve inte känns som ett helt komplett spel. Här finns stora kvaliteter och en lovande premiss, men nyhetens behag avtar snabbt och kvar blir vi med ett tekniskt kompetent, men begränsat spel.
Nya grejen i Evolve är att man spelar 4 mot 1 multiplayer-matcher där ett team på fyra personer (en jägare, en läkare, en expert på fällor och ett tekniskt understöd) jagar ett jättemonster, som har kraften att ödelägga omgivningen i bästa Godzilla-stil och utvecklas (evolve) till nya former genom att äta upp djur och människor i sin omgivning. I varje spelläge – som heter Evacuation, Hunt, Defend och Nest och som i ärlighetens namn är ganska lika – så gäller det för monstret att med sitt försprång levla upp och vinna över teamet som jagar det hack i häl. Spännande, kul och intensivt. I alla fall till en början.
Grafiken i Evolve är riktigt bra, man har använt sig av Cryteks CryEngine 4 som gjorde mirakel i spel som Ryse: Son of Rome och här bjuds vi på snygga animationer och härliga detaljer i rymdvärldarna där spelet äger rum. PS4-versionen är något skarpare i detaljerna än Xbox One, tack vare native 1080p mot Microsofts uppskakade 900p på boxen. Men skillnaden är inte enorm. Det vi däremot saknar är 60 fps, som man får på high end-PC men alltså är låst till 30 fps på konsol. Banor skapas på måfå enligt en level-generator och här finns såväl berg, som vatten och en flora och fauna som kan demoleras, respektive förtäras. Monstret styr vi i tredjepersonsvy medan de mänskliga karaktärerna är klassisk FPS. Ljudet är bra, om än inte märkvärdigt. Bäst är detaljerna och förmågan att i surround lyssna efter tunga steg eller fåglar som flyr, skrämda av monstret. Här ökar nerven och spänningen i spelet. När man väl hittat marodören bryter fullt kaos ut och det är på liv och kniv, vilket skapar en röra som först är intensiv men sen blir lite too much. Röstskådisarna är OK, men manuset är tunt och karaktärerna smått parodiska – hur många trötta dvärgar med skägg och vapentokiga ryssar har vi egentligen bjudits på genom åren?
Precis som Destiny så är Evolve ett always-online spel och det är fortfarande samma problem idag som introducerades 2012 med Diablo III. Internetuppkopplingar blir allt bättre, men servrar går ändå ned med jämna mellanrum och då PSN låg offline i 6 timmar häromdagen, så satt vi bara och väntade under tiden. Det gick inte ens att spela Evolve i enspelarläge och grinda fram lite nya vapen och karaktärer under tiden. Evolve saknar ett solo- eller kampanjläge i egentlig mening, det förlitar sig istället på att multiplayer-matcherna ska driva oss framåt (har du inte virtuella vänner kan man spela med datorstyrda botar). Tyvärr är hållbarheten i detta begränsad. För även om det kan svänga och vara extra kul när man som monster gömmer sig perfekt i en spricka, så tröttnar vi efter x antal timmar på att jaga eller jagas. Vi vill ha mer. Spelet innehåller också en drös med DLC som man måste köpa och även om här finns ett läge där man ska rädda ägg, så blir variationen lidande. Att man dessutom inte har en lösning för de som saknar internet eller har tillfälliga serverproblem är verkligen heller inget plus.
Som helhet konstaterar vi att Evolve gör en hedervärd insats att förnya multiplayer action-genren och lyckas roa oss i några timmar. Tyvärr är avsaknaden av solo-läge påtagligt och spelets livslängd känns därför tveksam, bortom allt grind:ande. Säkert kommer nya planeter, monster och människo-avatarer att introduceras med tiden, men vi skulle önska oss någon form av story eller framåtrörelse. Som det är nu är det en tekniskt bra produkt med för lite egentligt innehåll för ett fullprisspel.
Så här sätter vi betyg på Senses