Hur många gånger har man inte vaknat och försökt komma ihåg vad man drömde? Det är en irriterande känsla av att man minns något häftigt som man upplevde, men det är precis utom räckhåll. Dreamscaper bygger just på drömmar och det visar sig vara en riktigt smart spelmekanik.
Vi börjar spelet med en tutorial och jag var inte helt uppmärksam och trodde ärligt att spelet skulle vara en klassiskt springa-i-källargångar-spel alá Diablo III. Men döm om min förvåning när tutorialen var slut och vår huvudperson stänger av sitt spel och går och lägger sig. Nu börjar spelet på riktigt! Så skön start och grafiken och looken tar en helt ny form.
Varje dröm är unik och då du inte kan dö i spelet, utan du kan bara vakna så måste du spela med din avatar i den vakna världen. Åka till ett café, snacka med lite folk eller hänga lite i en bokaffär. Vi kan prata med olika människor och dessa interaktioner får en meningen längre fram. När du går och lägger dig igen så faller du tillbaka in i drömmen. Nu är alla banor annorlunda. De ser likadana ut, men portalerna är inte upplagda på samma sätt. Som tur är finns det en karta uppe i höger hörn så att man inte är helt ute och cyklar.
Du har en mängd olika vapen till ditt förfogande, likaså sköld och avståndsvapen. Jag rekommenderar att spela spelet med en Gamepad för det blir snabbt vansinnigt meckigt att försöka köra med tangentbord och mus. Nu börjar dock lite av nackdelarna av Dreamscaper uppenbara sig. Det är snyggt, smart och roligt hack-n-slash – men när du ”dör” så vaknar din avatar och du måste göra till synes meningslösa uppgifter för att få komma tillbaka och sova igen. Sen måste du jaga rätt på bossen du just mötte och försöka igen. Misslyckas du är det dags igen. Då bossarna är ganska svåra att klå så blir det ett antal försök, vilket leder till en del frustration. Sen känner jag att spelet inte rikigt har en tydlig storyline. Vem är den här ansiktslösa personen, varför ska jag kämpa i dess drömmar? Kanske inte en dealbreaker men ändå något jag faktiskt saknar. Och kanske lite priset för en roguelike, som ju bygger på att spela om slumpmässigt omstrukturerade banor ”utan slut”.
Sammanfattningsvis så vill jag ändå rekommendera Dreamscaper, för det är ett väldigt välgjort och annorlunda spel som tar något familjärt och vrider och vänder på det tills det känns nytt. Så håll utkik efter det, när det släpps i början av sommaren.
Så här sätter vi betyg på Senses
