En perfekt film om en fullkomligt usel sådan.

Något som verkar vara en trend 2018 är filmer som är verklighetsbaserade. Jag har än så länge recenserat: Wind River, Mollys Game, All the money in the world, The Post, Winchester – House of Ghosts och The Death of Stalin. Dock finns det bara en film som berättar en så udda, galen och fantastisk historia som den om Tommy Wiseau och hans film The Room. Detta är The Disaster Artist.

Tommy regisserar.

Greg Sestero (Dave Franco) drömmer om att bli skådespelare. På en skådespelarkurs träffar han den mystiska Tommy Wiseau (James Franco), en man som är helt utan hämningar. Greg ser sin chans att lära sig något från Tommy, då han själv är osäker och rädd för att göra bort sig. Greg och Tommy startar en udda vänskap som kommer ta dem till Hollywood och berömmelse. Dock kanske inte berömmelse på det sätt som de först hade tänkt sig.

Jag hörde talas om The Room för några år sedan, jag har aldrig sett hela filmen men jag har sett tillräckligt för att veta vad den handlar om. Det är ingen som vet exakt hur mycket den kostade, men en summa som återkommer är runt 6 miljoner dollar. Tommy skrev, regisserade, producerade och spelade huvudrollen i The Room. Dock handlar inte den här recensionen om The Room utan om filmen om inspelningen av den samma.

Tommy i högform!

James Franco dök upp på min radar i och med Sam Raimis Spider-Man-filmer. Han har aldrig varit en favorit egentligen. Visst spelar James alltid bra, men det känns lite tomt. I den här filmen porträtterar han Tommy Wiseau till perfektion. Allt är på plats, rösten, kroppsrörelserna – hela looken är perfekt. James har även regisserat filmen och tydligen gick han aldrig ur karaktär när han gjorde det så det var troligtvis en väldigt surrealistisk upplevelse.

Dave Franco är bror till James och då jag har sett honom i lite andra grejer så är det först här som jag får upp ögonen för honom. Dave gör rollen med bravur och – då jag inte vet hur verklighetens Greg är – så vet jag hur han spelar i filmen och det är helt spot on.

Inte helt lätt att vara på den här inspelningen.

Biroller som lyser starkt också är Seth Rogen, som den mer och mer frustrerade Sandy och Ari Graynor som spelar den något utsatte Juliette. Filmen är en tragikomiskt skildring av en man som är lika mystisk som han är usel skådespelare. The Disaster Artist skyggar inte från att visa den inte så trevliga sidan av Tommy Wiseau, som då han till exempel totalt förnedrar sin stackars motspelerska Juliette.

Filmens helt klart brutalaste scen.

Varför gillar jag den här filmen så mycket då? Då jag själv är filmskapare så har jag alltid gillat filmer om den lite udda filmskaparen, som når berömmelse på det kanske inte helt vanliga sättet. Andra favoritfilmer i genren är bland annat Tim Burtons Ed Wood och Frank Oz Bowfinger. I The Disaster Artist så får vi följa en historia som faktiskt är helt sann, Tommy finns i verkligheten, allt vi ser i filmen har faktiskt hänt på riktigt förutom några få små ändringar som att Gregs mamma är fransyska och hur de åker till Hollywood (och så en grej till). Men förutom det så är det mesta, mer eller mindre, en dokumentär. För hur konstig och udda Tommy än är och hur mycket skumma grejer Greg än får stå ut med, så har de en vänskap som i grund och botten är väldigt fin. De är vänner fortfarande och är båda med i en film tillsammans igen.

James spelar Tommy till perfektion.

Filmen är vansinnigt rolig, det var länge sen som jag skrattade så mycket på en visning. Den är otroligt välgjord och välspelad. Dock så bygger den kanske upp legenden om Tommy lite mer än vad som är sant. Filmen menar att ingen vet var ifrån han kommer (svar: Poznan, Polen) och ingen vet hans riktiga ålder (han är född 1955 och därmed 63 i år), men den informationen finns att läsa på IMDB. Dock så är det ingen som egentligen vet hur han fick pengar att finansiera The Room – som ändå gick på en i runda slängar 50 miljoner kronor. Den infon finns inte på IMDB.

Jag rekommenderar The Disaster Artist med hela mitt hjärta. Är du filmskapare får du ut ännu en nivå av den för att den tar verkligen upp allt som kan hända och inte får hända på en inspelning. Och: När ni ser filmen; så stanna kvar hela sluttexten för efter sluttexten kommer en scen som får alla Marvel-sekvenser att blekna. Den är helt underbar. Lovar!