Hem Film & TVBlu-ray Recension: Stockholm (BD)

Recension: Stockholm (BD)

av Henric Brandt

Att en film är baserad på en verklig händelse är inte en garanti för att allt du ser är sant. Det är ofta som man måste (eller vill) ändra lite, lägga till och dra ifrån för att kunna berätta en intressant historia. Som till exempel Winston Churchills tunnelbanefärd i The Darkest Hour, som är helt påhittad för filmen men som hjälper till att berätta en bra historia. I filmen Stockholm så har det lagts till en hel del – men verkligen inget som tillför historien något vettigt. 

Året är 1973 och in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg stegar en man in med en k-pist i handen. Hans namn är Kaj Hansson (Ethan Hawke) och hans krav är enkla: Han vill ha pengar och att hans vän Gunnar Sorensson (Mark Strong) skall släppas ur fängelset och föras till banken. Han tar två kassörskor som gisslan. Det är Bianca Lind (Noomi Rapace) och Klara Mardh (Bea Santos). I väntan på att Gunnar skall komma till platsen kopplas polischefen Mattson (Christopher Heyerdahl) in på fallet och strax är hela världens ögon på Stockholm och ett gisslandrama utan dess like tar sin början. 

Hjälp, vad jag inte tyckte om Stockholm, den är verkligen rakt igenom korkad.  Ska försöka bena ut lite vad jag menar. Om vi till en början hoppar över allt som inte stämmer med verkligheten; som till exempel att allas namn är ändrade, att byggnaden är fel, att det faktiskt var tre kvinnor som togs som gisslan (och precis som i filmen en manlig gisslan som de hittar gömd i banken), polisen i Sverige har aldrig någonsin använt pistolen Beretta 92F (som för övrigt inte började säljas förrän två år efter filmen utspelas…) och en massa andra detaljer som skulle spoila filmen för mycket om jag skrev det här. Nej, det som verkligen störde mig med Stockholm är att premissen skall vara en ”absurd” och ”humoristisk” historia om korkade rånare som egentligen har ett hjärta av guld och deras gisslan gick över på deras sida och därmed myntades Stockholm-syndromet (att offret bli kär i sin förövare).

Fast så är inte fallet i filmen; regissören och manusförfattaren Robert Budreau misslyckas totalt med att visa hur det faktiskt gick till att gisslan sympatiserade med sina fångvaktare. Det är helt osannolikt att de skulle ta deras parti såsom filmen är konstruerad och efter hur de agerar. Det är endast för att det står i manus som gisslan får en koppling till rånarna. Ethan Hawke gör allt han kan för att vara rolig, galen och charmig på en och samma gång och Noomi Rapace gör allt för att misslyckas med att vara trovärdig en enda sekund. Värst är en sekvens när hennes karaktärs man helt plötsligt får släppas in i banklokalen och hon istället för att göra något vettigt går igenom hur han ska laga mat åt deras barn. Det ska ju föreställa humor, men det hela blir bara plågsamt pinsamt. Plus att han som spelar hennes man kan vara en av de sämsta skådisarna jag någonsin sett. Det hela fortsätter på samma banalt låga nivå rakt genom filmen och då har jag inte ens nämnt den totalt överspelande Christopher Heyerdahl, i rollen som polischefen. 

Finns det något bra med det här debaklet då? Knappast. Det är väl lite kul att den faktiskt är inspelad i Stockholm (även om alla interiörer är inspelade i Kanada) och sen är bilden och ljudet helt okey på Blu-ray-utgåvan. Det är fina och skarpa färger och fotot är snyggt. Det finns inget extramaterial överhuvudtaget vilket är snålt och tråkigt. 

Sammanfattningsvis så fanns alla pusselbitar och ingredienser att göra en bra och intressant film. Det här är ju ett bankrån som inspirerat många andra filmer. Bland annat är Pacino-klassiker A Dog Day Afternoon (En satans eftermiddag) från 1975 delvis baserat på Norrmalstorgsdramat och vill man se en film som berättar en mer korrekt bild av vad som verkligen hände där i augusti 1973, så ska ni se den svenska filmen Norrmalstorg från 2003. Det här är en många gånger bättre film än fiaskot Stockholm och kul är även att Shanti Roney (som spelar Olof Palme i denna film, Stockholm) har en stor roll som verklighetens rånare Clark Olofsson (omdöpt till Gunnar Sorensson i Stockholm) och Torkel Pettersson är klockren som Jan Erik Olsson (döpt till Kaj Hansson i Stockholm) som är den som först går in i banken och tar gisslan. Se den istället och undvik det här skräpet som pesten. Hade åtminstone Blu-ray-utgåvan varit lite bättre så hade betyget gått upp något snäpp, men så är inte fallet och bottennotering blir därför slutbetyget. 

Fotnot: Citatet i ovan är taget från Expressens artikel om filmen Stockholm.

Missa inte detta

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.