Den lilla, lila draken Spyro är tillbaka i en remaster för 2018 och vi börjar se ett mönster, som vi tycker mycket om.

Man kan lika gärna sluta förvånas över hur många decennier sen det var man upplevde X och Y. Spyro The Dragon var, likt Crash Bandicoot, för ganska exakt 20 år sedan en av Sonys exklusiva plattformshjältar och ett spel alla PSX-ägare antingen hade spelat eller åtminstone kände till. Och precis som Crash Bandicoot, som fick en remaster förra året på sina tre, klassiska plattformsspel (Crash Bandicoot N. Sane Trilogy), så får Spyro det nu också (Spyro The Dragon, Spyro 2: Ripto’s Rage! (känt som Gateway to Glimmer i Europa) och Spyro 3: Year of The Dragon). Men denna gång är det inte en PS4-exklusiv release, utan den släpps av varumärkesägarna Activision till både PS4, Xbox One och PC (vilket den superpopulära Crash-remaken också gjorde, till slut). Medan klassiska Sony-studion Naughty Dog utvecklade Crash Bandicoot på 90-talet, så har den tillika klassiska Ratchet.& Clank-studion Insomniac Games varit studion bakom Spyro-spelen, då det begav sig. Och – ifall ni nu börjar undra, så är svaret: ja – det fortsätter komma remakes på klassiska PSX-lir från Activision. I juni 2019 beräknas vi få se Crash Team Racing, studions egen Mario Kart-utmanare. Vi gillar’t och konstaterar att den första, gråa, ursprungliga Playstation-maskinen var en regelrätt kultmaskin med en massa grymma spel! Spyro – Reignited Trilogy är återigen signerat av den gamla Skylanders-studion Toys of Bob och återigen är mest ros och lite ris.

Spyro the dragon reignited trilogy recension

Spyro the Dragon utspelar sig i ett sagoland (helt otippat) bebott av drakar, som en dag råkar ut för en hemskt förbannelse som drabbar alla de stora drakarna – men inte den lilla, lila figuren med protagonistnamnet. Det gäller att hitta skatter, frita förstenade drakar, klara bonusbanor och vara en virtuos med handkontrollen. I tvåan hamnar Spyro i sagolandet Glimmer och måste hjälpa invånarna där bli kvitt plågoanden Ripto och i trean är det drakarnas ägg som stjäls av en ärkeskurk och måste återfinnas. Precis som Crash-remaken så är det svidande vacker, kraftigt förbättrad grafik i presentationen och kontrollerna är inte alls riktigt som man mindes dom – utan både smartare och ibland svårare. På plussidan har man ersatt det kontra-intuitiva sättet att vrida kameran på, som förr låg på R- och L-knapparna och flyttat det till högra tumspaken, där det ju ska vara.

Spyro the dragon recension

Man kan säga att det hänt en del med grafiken på 20 år.

Samtidigt som man justerat svårighetsgraden i spelet, så svänger denna riktigt ordentligt. Mycket har blivit lättare och flera fiender kan besegras lätt som en plätt här, exempelvis med en eld-puff eller genom stångning. Då är det lätt att vaggas in i tron om att det här är något slags barnspel man lirar, kanske på grund av den sockersöta grafiken som påminner om just Skylanders. Men var på tårna, för andra aspekter – till exempel flygandet och skateboardingen (båda bonusbanor) är brutalt svåra och frustrerande och några av bossarna lär ge dig gråa hår, så många gånger som du kommer att behöva spela om dem. Likaså saknar spelet en modern kartfunktion, så det är inte alltid solklart vart du ska härnäst. Detta är en trend med ”exploring” som börjar bli på modet, men det kan också vara småstörande ibland när man vet att man gjort och plockat allt man ska, men sen ändå inte riktigt vet vart man ska gå för att komma vidare.

För oss som var med på originalens tid så var detta ett riktigt kul och nostalgiskt återseende och kanske är det just vi, gamla PSX-ägare, som kommer att ha ut mest av återseendet med Spyro. Men spelet rekommenderas ändå till alla plattformsdiggare, särskilt som det är så tekniskt välgjort, mysigt och kostar en ganska liten slant för tre bra lir. Alla spel i trilogin är relativt lika, men blir – precis som Crash-spelen – allt roligare och mer mångsidiga för varje inkarnation, eftersom de också blir modernare. Laddningstiderna är rätt bedrövliga (särskilt på ettan) så en bra SSD rekommenderas varmt att du installerar och kör spelet från.

Spyro the dragon reignited trilogy recension

Vi ser fram emot fler remakes av PSX-klassiker (och kanske PS2?) från Activisions varumärken, det är ändå inte bara rosafärgad nostalgi det handlar om, utan också en kvalitet och spelbarhet som inte görs lika direkt av AAA-titlar idag. Men varför ingen upphottad Spyro-samling till Nintendo Switch? Konsolen är ju som klippt och skuren för dem, både stationärt och inte minst bärbart. Då det tar i runda slängar 20 timmar att göra allt i alla tre spelen, så är de perfekta kompanjoner på resan. Kuriosa är att samlingen först utannonserades till Nintendos konsol, men sen försvann mystiskt från listorna. Activision har inte bekräftat release till fler format i dagsläget, men med tanke på att Crash-trilogin dök upp på Switchen så småningom (och sålde så bra överlag) så blir vi förvånade om vi inte får se även Spyro-trilogin där, inom en ganska snar framtid.