Förra årets Panasonic OLED, GZ2000, var nära nog perfektion. Frågan är om och hur Panasonic ändå ska lyckas förbättra bilden med årets HZ2000?

“It’s lonely at the top” var en känd slogan från ett nederländskt kassettmärke på 80- och 90-talet (kommentera nedan om du vet vilket!). Årets bästa OLED, Panasonic TX-65HZ2000 förvaltar ett makalöst arv från förra årets topp-OLED TX-65GZ2000 på ett sätt där man lyckas pressa ytterligare lite mer på absoluta toppen av bildkvalitet. Med ett litet smolk i bägaren.

OLED-panelen i Panasonic HZ2000

Likt tidigare år så sitter det en specialbyggd OLED-panel inuti Panasonic HZ2000 (från LG Displays) med professionell kylning monterad för hand, som ger oss marknaden klart högsta ljusstyrka på en OLED med bäst skydd mot inbränning. Likt lyxbilar som Rolls Royce och Ferrari så byggs Panasonics toppmodeller alltså för hand och dessutom i ganska liten skala, så även om investeringen är av den större kalibern, så får du också en TV som inte liknar något annat på marknaden idag.

OLED eller LED?

En fråga vi ofta får från er läsare är om man ska välja OLED eller LED-teknik i tv:n man köper? Generellt kan man säga att OLED-paneler inte klarar att gå lika högt i ljus som LED (eller QLED), men istället erbjuder de avsevärt bättre konstrast, svärta och färger. Panasonics professionella OLED-paneler (som bland annat används till color grading i Hollywood) erbjuder minst 200 nits (ca 20% mer) ljusstyrka än någon annan OLED-panel på marknaden idag. Maxtaket på cirka 1 000 nits i HZ2000, ska ses som kvalitetsstämpel för ljusstyrka vid bibehållen detaljnivå och inte förväxlas med bara generell förmåga att dra på ljusstyrka – som på vissa LED-modeller anges till “3 000 nits”, och innebär att du i princip stirrar på en helt utfrätt bild av en supernova, nästan utan några urskiljningsbara detaljer. Så total ljusstyrka är inte allt, utan intressant blir hur brett spann panelen har och hur väl den kan styra specifika, ljusa detaljer så de inte bara grötar ihop och går in i varandra, vilket ofta blir ett problem på andra paneler som kostar betydligt mindre.

exempel nits ljusstyrka
Illustration: HDR kan inte visas tillfredsställande i stillbilder på nätet idag, men skillnad på ljusstyrka och kvalitet är övergången i ljusa partier, där du ska ana detaljerna och inte få bara vitt lyster (se molnet uppe till höger).

Apropå HDR så stöder HZ2000, likt GZ2000 alla befintliga HDR-format: HDR10 (basen), HDR10+. Dolby Vision och HLG (mest till tv-sändningarna utomlands). Förra året gav oss äntligen Dolby Vision, som tydligt blivit det överlägset största och ledande. dynamiska HDR-formatet och finns i princip på alla nya UHD 4K-releaser och streamingtjänster som Netflix och Disney+ idag. HZ2000 lägger till nya läget Dolby IQ och bildläget Filmmaker mode.

Dolby IQ är bra för skiftande ljus i rummet, vilket är en verklighet för alla som tittar på tv i ett normalt rum i dagsljus. Dolby IQ går ofta in automatiskt för att optimera HDR-nivån, dels i metadatan för Dolby Vision (bildruta för bildruta) men även i förhållande till ljuset i rummet, så du slipper få för mörk bild i ett upplyst rum eller för ljus HDR i ett nedsläckt rim. Vissa bildinställningar är i detta läge helt låsta till minimum (extra skärpa och IFC – Intelligent Frame Creation – till exempel) och kan alltså inte slås av, vilket känns aningen märkligt och lite tveksamt ur obehandlad bild-synpunkt. IFC på minimum är förvisso acceptabelt, men du som är känslig för “såpopera-effekten” kan ändå märka av det även på minsta nivå.

Filmmaker mode är något Hollywood lobbat för länge och är i grund och botten ett helt “rent” läge, utan någon som helst digitala “förbättringar” (som oftast innebär försämringar i verklig bild och detalj) och i princip är detta samma sak som ett kalibrerat läge med allt lull-lull avslaget. Läget du bör se alla filmer och tv-serier i, alltså. Vi låter Tom Cruise och Mission: Impossible: Fallout-manusförfattaren/regissören Christopher McQuarrie förklara det närmare:

Panasonic HZ2000 – Bilden – I feel the need … the need for speed

Filmmaker mode blir mest korrekt bild rakt ur förpackningen (du tappar kanske lite gamma på marginalen mot att kalibrera själv, men det är för de flesta värt att spara pengarna och huvudvärken att göra det professionellt). Professional 1 eller 2-läget är också toppen, väldigt nära referens. Avancerad bilbehandling tar dock aningen mer tid att processa och därför ger bästa bild-lägena på HZ2000 rätt hög latens (runt 120 ms), vilket blir kännbart i spel. Game mode tar oss ned till 22 ms, allra lägst latens, och tar i princip bort bildbehandlingen men ändrar också färgerna på grund av Wide Color Gamut och ger oss något för mycket pastell i färgpaletten. Bilden blir också aningen för kall (blåaktig), vilket du kan motverka genom att välja Warm eller ännu hellre Warm 2 som färgtemperatur.

Något Panasonic gör – och alltid gjort – är att vara posteriseringens värsta fiende. Posteriering är ett problem när man går från helt släckt till minsta ljus från en pixel och sen varje steg däremellan. För stora steg ger grådaskig bild och i värsta fall rent av fula artefakter i dåligt upplysta scener. Near Black – att gå från helt släckt till minsta ljus, genom ett minimalt hopp. Panasonic gör detta helt briljant, klart bäst av alla OLED idag: tar vi öppningsscenen i snygga (men annars rätt tråkiga) The Revenant i UHD 4K, där Leonardo DiCaprio ligger på golvet i mörkret. Där visar LG CX/C9 antingen bilden lite för mörkt (och tappar detaljer) eller för ljust och ger oss grådask. Sonys A85 (toppmodellen från den japanska konkurrenten i år) har också synbart grövre steg mellan nyanserna, även om Sonyn har aningens bättre bildbehandling i rörelser.

När vi först började titta på HDR-material på HZ2000 tyckte vi att den saknade lite av “punchen” som GZ2000 bjöd på. Men sanningen är att HZ2000 tyglar HDR bättre och det gör att vi vinner detaljer, något man kan se exempelvis i introt till The Kingsman: Secret Service i UHD 4K: sol och snötäckta berg som är knaster-skarpa, inget blöder ihop eller rastrerar på samma sätt som tidigare. HZ2000 håller igen lite på slagkraften och ökar istället precisionen och detaljarbetet.

Du som jobbar med film eller har extremt hög ambitionsnivå med ditt amatörfilmskapande kan faktiskt color grade:a (färgsätta) din film på denna panel (det finns svenska filmbolag som använder just Panasonic till detta). Stäng av Tone mapping, välj antal nits att mastra till och låt skapandet flöda.

Inbyggt Dolby Atmos-ljud

Likt GZ2000 så förtjänar HZ2000 sina 35 kg tack vare en uppsättning med Dolby Atmos-kompatibelt ljudsystem högtalare som sitter på baksidan (det, samt elektroniken + kylningen i världsklass, samtidigt som tv:n är energiklass A i år – snyggt!). Dolby Atmos-ljudet låter övertygande för ett kompakt system och funkar fint för ett vardagsrum där kraven är rimliga på ljudupplevelsen. Basen finns där i senaste Mad Max (med Dolby Atmos) men det är kanske aningen tunn mot vad en hemmabio-lösning erbjuder. Basen kan dock kompletteras med en extra subwoofer du kopplar in via 3,5mm-anslutning till hörlursjacket i tv:n (!). Samtidigt är detta ett bra tv-ljud för den som kanske inte vill inreda ett helt rum med högtalare och kablar.

HZ2000, som är en bästa OLED-panelen av alla Panasonics i år, går tyvärr inte att få utan ljudsystem (precis som GZ2000), vilket är lite synd men förståeligt då modellserien inte tillverkas i extremt stort antal.

HDMI 2.1 – spelar det någon roll?

Så till årets smolk i bägaren: Panasonic HZ2000 stöder formellt HDMI 2.1 – men precis som förra årets modell är det bara delar av standarden. ALLM (Auto Low-Latency Mode, effektivt automatisk växling till Game mode om konsolerna skickar rätt signaler) och eArc (något få lär använda) finns och är egentligen funktioner som båda stöds redan i HDMI 2.0b-standarden. Vi får inte stöd för årets stora buzzwords VRR – Variabel bilduppdatering eller 8K. VRR är synd, det hade gjort HZ2000 till den absolut bästa tv:n i år alla kategorier då både Playstation 5 och Xbox Series X har stöd för det (eller får det i spel framöver). Samtidigt – LG CX/C9 som är OLED-modellerna “alla” gamers skaffar i år, har problem med sin VRR-funktion som troligtvis inte kommer att gå att fixa på 2020 OLED-panelerna som finns därute (utan nästa generation). Det är möjligt att spekulera i att Panasonic kan ha känt till detta problem med gamma (ljusstyrka) i VRR och därför valt att utelämna funktionen, då den inte verkar gå att få till rätt i år. Så frågan är om VRR är något att haka upp sig på över huvud taget eftersom det knappast finns material eller paneler som gör det rätt idag?

xbox series x och ps5
Panasonic TX-HZ2000 lyfter 4K-bilden och HDR:en i Xbox Series X och Playstation 5 mästerligt. Tyvärr finns inget stöd för VRR. Foto: senses.se

120fps är en annan sån där gamer-grej som är nice-to-have nu med de nya konsolerna som stöder det. Panasonic har 120Hz-stöd och kan visa 120fps, dock genom BFI (black frame insertion – samma som LG CX gör). Detta stöd känns dock inte av hos next-gen konsolerna i dagsläget och effekten – att slänga in svarta rutor för att “fejka” högre hertz – gav oss både huvudvärk och hälften av ljusstyrkan när vi provade med 120fps-material från en dator.

Supra HDMI 2.1
En pålitlig Ultra Speed HDMI-kabel för full 2.1-funktionalitet är A och O. Supra är ett mycket bra val som vi kört flera versioner av på redaktionen, genom åren. Foto: senses

Slutligen är 8K ytterligare ett sånt där “framtidslöfte” om 3-5 år när det finns något riktigt material i form av filmer, tv-serier och spel. Bortsett från en handfull demon på nätet och enstaka Youtube-videor så är 8K år 2020 bara ytterligare ett trendord, något vi inte lär se på bra många år och alltså heller inte är något att fästa för mycket vikt vid just nu (köper du en 8K-tv idag kommer du inte vilja ha den då 8K är standard, garanterat). Ja, vissa telefoner stöder idag “8K-filmning”, men komprimeringen där är så hård att detaljer förstörs på ett vis där du ändå inte får ut någon nytta av den högre upplösningen. 2023 tror vi på 8K.

Smart-tv – med smarta tillbehör

TV-apparaters inbyggda smartfunktion ser vi relativt liten nytta av idag, när Apple TV och framförallt nya Google Chromecast kommer göra alla tv-apparater med en HDMI-anslutning till grymma smart-apparater för mellan 500-1000 kr. Panasonics MyHomeScreen är en relik som hänger med år efter år (precis som deras två HDMI-portar på baksidan…). MyHomeScreen stöder inte nya 4K-standarden för streaming av exempelvis Youtube (AV1), inget stöd för AirPlay, inget stöd för casting och ett klent utbud appar (SVT, Netflix och lite till, men inget Disney+ till exempel). För att kunna kallas smart kräver denna tv nästan en extern mediabox. Här är ett förslag: Licensera och bygg in nya Chromecast och lös alla problem, säger vi – de få hundralapparna på priset kommer inte påverka slutkunden nämnvärt, och gör att vi slipper koppla in en extern Chromecast eller Apple TV. Lite låg ambitionsnivå för en tv av denna rang och kaliber. 

Summering – Panasonic HZ2000

Panasonic TX-65HZ2000 är, utan tvekan, marknadens absolut bästa tv-bild för film och tv-serier. Hands down. Ingen annan kan mäta sig i från om färgåtergivning, kontrast och den nästan helt obefintliga posteriseringen (stegen mellan ljusnivåer) – allt det sammantaget sätter HZ2000 i en klass för sig. Att HDMI 2.1 inte stöds fullt ut känns såklart synd just i år, med alla roliga next-gen-konsoler. Men ska vi vara ärliga (och det ska vi ju) så finns egentligen inget bättre alternativ på den fronten eftersom det verkar vara problem med VRR på alla årets OLED-paneler (dessutom lär det dröja något år innan vi får stabila och fullt utvecklade mjukvaror i konsolerna och spelen är på plats). Så det står högst på önskelistan för 2021 års toppmodell från Panasonic – fullt utbyggt, höghastighets HDMI 2.1. Det, och en inbyggd Chromecast.

Man måste samtidigt ge ära åt de japanska ingenjörerna hos elektronikjätten som lyckas varje år att förbättra det som för tillfället är allra bäst – tweaka på detaljerna, i sann samuraj-anda. HZ2000 är (återigen) den bästa tv som Panasonic presterat. Och det säger inte lite, med tanke på historiken. Äger du förra årets strålande GZ2000 är skillnaderna inte så enormt stora att du behöver uppgradera den redan i år, HZ2000 är aningen vassare och har några finesser extra, men på det stora hela är det en förfining av ett redan tidigare befintligt mästerverk. 

Eftersom HDMI 2.1 inte görs helt rätt av någon tv i skrivande stund så kan man bara ta ställning till bildkvalitet inför årets OLED-tv-köp. Och där står Panasonic stadigt på pallplatsen för guldmedaljen, även om den också med god marginal är marknadens dyraste tv i sin kategori och storlek. Du kan få större bildyta och snabbare responstid (om du typ eSportar på din vardagsrums-tv…) samt lägre pris av andra märken, absolut. Men i fråga om bästa bild är saken glasklar: Panasonic TX-65HZ2000 är helt enkelt världens bästa tv just nu. 

Igen.