Multiplayerkungarna Blizzard ger oss ett slags socialt FPS Arena Shooter som doftar MOBA. Kan det verkligen funka?
Det är verkligen ingen brist på FPS-spel idag. Genren är har blivit massiv och nu söker man sig på sätt och vis tillbaka till rötterna, med fokus på spelbarhet istället för story. Helt OK tycker vi. Premissen i Overwatch är att ett gäng hjältar (i någon galax långt, långt bort) ska bilda ett lag mot ett annat gäng (anti)-hjältar och antigen ta över eller försvara en bas eller ett objekt. Persongalleriet är lika färgglatt som det är varierande, med alltifrån den lättspelade roboten Agent 76, till allas favorit – kaxiga tjejen Tracer – till den mer svårspelade, men kraftfulla bjässen Roadhog.
Roadhogs kedja är lite av ett älska/hata-objekt
Overwatchs fokus ligger helt på snabbt spelande och för det mesta är upplevelsen perfekt. Det går snabbt – i genomsnitt 8 sekunder – att hitta folk att spela med eller sätta upp matcher mot AI-botar, om du föredrar det. Sen handlar det om att ge och ta och lägga upp strategi inom laget. Rambo-approachen är oftast dålig och spelmekaniken är tillräckligt enkel för att komma igång med direkt – varje figur har sitt vapen, sin sekundära kraft och sin superkraft (som man måste ladda upp). Samtidigt är spelupplägget tillräckligt djupt för att kräva erfarenhet och planering om man vill vinna kontinuerligt. Varje gång du dör (blir ”fraggad” som vi sa förr) så har du chansen att välja en ny hjälte och ändra maktbalansen. Alla hjältar har sina styrkor och svagheter – och varje motståndare kan enkelt besegras genom att man väljer rätt anti-hjälte. Detta ger en enorm variationsmöjlighet och en pågående utmaning att anpassa sig efter hur motståndarteamet ändrar sin strategi och uppsättning. Att 21 karaktärer är spelbara från dag 1 – med fler som kommer – gör att Overwatch har potential att kunna spelas och ändå kännas nytt lång tid framöver.
Skölden är en av alla användbara superkrafter
Kartorna är djupare och har fler attack-vinklar än man tror och kombinerat med detta så låser man kontinuerligt upp boxar med ”loot” (”byte”), något Blizzard är experter på efter spel som Diablo III. Det ska gå att låsa upp allt genom att bara spela (även om man också kan köpa sig framgång) och massor med uppdateringar till spelet är redan på g, bland annat ranked play som ska komma nästa månad. Det är otroligt vilken skicklighet Blizzard besitter i att skapa kvalitativa spel som går fort att komma in i men som man inte vill lämna i första taget (fråga någon som vågat spelat World of Warcraft…).
Grafiken är kul och färgglad, även om den inte är den mest avancerade vi sett så finns här en bra balans mellan detaljer och stabil frame rate. En fullsmetad monster-PC ser som vanligt bäst ut, men även PS4-versionen – som är den vi huvudsakligen spelat på – gör ett fullt godkänt jobb på presentationsfronten. Ljudet är inget spektakulärt i sig, men det är välmixat och ger en god fingervisning om vart kriget pågår; användbart när man försöker orientera sig igenom okända tunnlar för att dyka upp och överraska alla. Kontrollerna är lite annorlunda mot andra FPS i fråga om att vrida och vända sig är lite långsammare än man är van vid. Inget fel i sig, men kräver lite omställning.
Overwatch är ett spel som gör mycket rätt. Det mesta faktiskt. Ju mer tid du investerar i det, desto roligare kommer du att ha. Du kan bjuda in vänner och numera även streama matcher på Facebook, enligt ett nytt samarbetsavtal de två underhållningsjättarna signerat. Det som saknas är kanske någon slags solo-läge, för här är det alltså endast multiplayer-matcher som gäller. Då hade en story varit nödvändig också och frågan är om Overwatch stuckit ut lika mycket då. Tveksamt. Nu är det som ett snabbt, tillgängligt och kul multiplayerspel som kommer att locka spelare från all världens hörn och åldrar. För vem tycker inte det är kul att få skjuta på vänner och ovänner, vare sig det är paintball eller virtuellt ute i cyberrymden?
Så här sätter vi betyg på Senses