Recension: Marvel´s Wolverine

Marvel’s Wolverine kastar oss direkt in i handlingen då Nathaniel Essex (Troy Baker) har blivit bortförd och hålls inspärrad. Wolverine (Liam McIntyre), Mystique (Nicole Pacent) och Sabretooth (Brett Gipson) ger sig ut för att rädda honom. Detta blir början på ett äventyr som visar sig vara mycket mer komplicerat än vad någon någonsin kunde ha trott. Den rädsla och det oförstånd många har gentemot mutanter kommer att utnyttjas på värsta möjliga sätt. Wolverine står nu inför ett svårt val mellan sin mänskliga sida och besten inom honom.

Bakgrund till karaktären

Karaktären Wolverine såg dagens ljus för första gången 1974 i serietidningen The Incredible Hulk #180 och sedan dess har han haft en självklar plats i Marvels gigantiska kartotek av karaktärer. Jag har alltid diggat Wolverine långt innan Hugh Jackman tog på sig trikåerna och gjorde Wolverine känd för de stora massorna, så när det annonserades att samma studio som gjorde Spider-Man och Spider-Man 2 nu skulle göra ett spel med Wolvie i huvudrollen blev jag extremt nyfiken. Ska de lyckas lika bra som de gjorde med min absoluta favorithjälte Spindelmannen, eller kommer de att få svårt att tackla denna mörkare karaktär?

Story och karaktärer

Berättelsen tar oss till många olika platser och vi får möta karaktärer som vi sett i många andra versioner förut, men denna gång på ett nytt sätt. För oss som kan våra serietidningsfigurer är det tydligt att alla vi möter inte riktigt har rent mjöl i påsen, men spelskaparna lyckas ändå vagga in oss i att allt står rätt till, även om vårt spindelsinne pinglar. Jag gillar även att de valt att göra Wolverine i den längd och storlek som han faktiskt har i serietidningen och inte som Hugh Jackman. Det är tydligt att Sony vill göra något som skiljer sig från filmerna. Liam McIntyre, som spelar Wolverine, lyckas bra med att balansera karaktärens både fina och mindre slipade sidor. Vi ska komma ihåg att Wolverine egentligen är en antihjälte såsom Deadpool, så hela den där ”inte döda någon”-regeln är inte något han tror på. De som möter hans klor går en blodig död till mötes. Även om jag till största delen verkligen gillade storyn känner jag ändå att det aldrig riktigt brinner till. Spelskaparna skrapar lite på ytan men vågar aldrig riktigt ta steget att gå på djupet med karaktären.

Spelmekanik och strider

Spelmekanikmässigt har Insomniac lyckats som vanligt. Det är inte svårt att komma in i hur du ska styra Wolverine. Det är tydliga tutorials i början och ju längre in i spelet du kommer desto fler funktioner låser du upp. Att hugga sönder och mosa fiender är galet kul och det här är verkligen ett extremt blodigt spel. Det flyger kroppsdelar och blod överallt. Det märks att de har haft kul när de gjort spelet och flera rörelser från filmerna känns igen. Det som har varit synd med filmerna fram till och med Logan och Deadpool & Wolverine är att de har varit barntillåtna, och det kan jag säga att det är inte det här spelet. Plus som en härlig bonus så när du slåss tillsammans med andra karaktärer hjälps de åt att döda fienden, vilket också gör att serietidningsnörden i mig hurrar av lycka. Det finns även sekvenser där du kan köra motorcykel som bryter av och så tycker jag att spelskaparna har gjort en bra övervägning i hur mycket stryk du kan åka på innan du faktiskt förlorar. För jag funderade verkligen på hur de skulle tackla Wolverines helande kraft och det känns som om de ändå hittade en bra lösning.

Spelupplevelse och struktur

Timmarna bara flög iväg under tiden jag spelade och jag inser att jag har suttit ned utan paus i åtta timmar och bara köttat fiender. Storyn rullar på och även om striderna är ganska likadana blir det aldrig tråkigt. Fast det finns en del saker som inte riktigt når hela vägen fram till perfektion. För det första är det här ett otroligt linjärt spel. Det finns inga sidouppdrag förutom att du kan besöka dina minnen i tid och otid. Mitt i en sekvens där det är tydligt att du har bråttom för att komma till nästa steg dyker det upp en möjlighet att gå in i en magisk stuga för att låsa upp dina minnen. Jag kände både en och två gånger att de var ganska malplacerade. I stugan kan du även spela om de banor du redan har låst upp för att hitta alla utrustningslådor och annat av samlingsvärde. Jag förstår tanken att ge spelet omspelningsvärde, men det känns som sagt lite desperat.

Speltid

Spelet är runt 14–17 timmar långt beroende på hur du spelar, och det kan jag känna är lite i kortaste laget. Nu ska det här inte jämföras med GTA VI, som påstår sig ha runt 80 timmar speltid om du bara ska ta dig igenom storyn, men det känns ändå lite kort.

Prestanda och grafik

Precis som med Spider-Man-spelen är Marvel’s Wolverine exklusivt för Playstation och kommer därmed inte finnas på någon annan konsol under en ganska lång period. Spelet är utvecklat för Playstation 5 och ska därför kunna använda konsolens fulla potential.

Jag testade spelet på Playstation 5 Pro och valde som alltid Performance mode, för hur det än är väljer jag alltid FPS före lite finare kanter och fler färger i solnedgången. I Performance mode på Pro bjuds vi på stadiga 60 FPS och native 4K-upplösning. I Fidelity mode får vi istället 30 FPS men med mer avancerad ray tracing och därmed mer stabil global belysning och bättre skuggdetaljer.

Då jag inte har testat spelet på vanliga Playstation 5 har jag bara kunnat läsa mig till informationen, och enligt den ska det vara samma grund-FPS i båda lägena för båda konsolerna. Skillnaden är att i tyngre scener pendlar FPS i Performance mode mellan 47 och 60 FPS och upplösningen mellan 1444p och 1880p.

Jag upplevde inte en enda gång att spelet laggade eller tappade frames, så specifikationerna verkar stämma även om jag inte kan uttala mig om vanliga Playstation 5.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis vill jag verkligen rekommendera Marvel’s Wolverine. Hade det varit något längre och inte så linjärt hade det helt klart varit ett solklart måste. Så hur lyckades Insomniac tackla antihjälten Wolverine? Jag anser att de i det stora hela lyckades väldigt bra visst finns det ett par ställen av förlorad potential men du kommer ha roligt när du spelar och timmarna kommer flyga förbi i rasande hastighet, och det är väl det som är viktigast egentligen eller hur?

Insomniac Games skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.