Svenska Avalanche Studios fortsätter på inslagen väg och ger oss Just Cause 4, det fjärde spelet i serien - som i princip upprätthåller status quo.

Det finns något härligt med sandlådespel, öppna världar att förlora sig i och bra stridsfysik. Känslan att få röja runt fritt i en stor (nåja), öppen (nåja) värld och kunna utföra stunts och massförstörelse ligger det något primitivt, tilltalande i. Och även om svenska Avalance Studios varit med länge och – på sätt och vis – format genren, så kvarstår huvudproblemet med deras Just Cause-serie att det är en bättre idé på pappret, än i verkligheten. Kvaliteten finns där, men framförallt det tekniska genomförandet har haltat på sistone. Avalanche (tillsammans med nya distributören Square Enix, som tagit över efter Bandai Namco) bör ställa sig frågan varför man fortsätter prångla ut nya delar i den takt man gör, innan spelen känns helt färdigställda?

just cause 4 recension

Vi diggade Just Cause 3, som trots tekniska problem (som det kändes som vi aldrig fick lösta ordentligt innan vi övergav spelet) hade sin charm; sitt vackra, strålande väder, sköna söderhavsö-känsla och b-filmsnarrativ parat med överdrivna rolltolkningar med glimten i ögat av såväl hjältar som elaka diktatorer. (Just Cause 3 är för övrigt del av Xbox Game Pass just nu). Just Cause 4 går åt ett lite mörkare håll – nu blandas snö, kyla, mörker och stormväder med de exotiska miljöerna. Att flyga wingsuit genom ens första oväder är minst sagt mäktigt och hör till spelets höjdpunkter. När man gjort det ett antal gånger så är det dock inte lika märkvärdigt och spelets något mörkare och mer ödesmättade ton i tilltal och färger lägger viss sordi på stämningen överlag.

Du som spelat tidigare spel lär känna igen dig. Man iklär sig åter alter-egot Rico Rodriguez, som denna gång ska gå efter en ärkeskurk i landet Solis; en man som har makt över vädret (!). Det innebär åskväder, tornados, snö- och sandstormar samt allt däremellan. På vägen ska man skapa så mycket förödelse man kan och det finns verkligen kul och kreativa sätt att göra det på (många som har att göra med att kedja fast skurkar med oanade objekt) – för att inte tala om alla fräna stunts man kan utföra under spelets gång, såsom att köra en bil i högsta hastighet utför ett stup, ta sig ut och stå på den och just innan den kraschar dra iväg med fallskärm, änterhake och wingsuit. I sina bästa stunder är Just Cause 4 precis så lekfullt och galet, som vi kommit att vänja oss vid.

just cause 4 recension

Samtidigt är det något som skaver. När man änterhakat sig fram för x:e gången, skapat kedjeexplosioner för y:e gången och gjort galna stunts i alla oväders moder för z:e gången så börjar Just Cause 4 eka lite tomt och generiskt. Storyn har förvisso aldrig varit seriens stora ”grej”, och här finns både tokiga NPC:er och ansatser till att berätta något om Ricos pappa. Men på det stora hela blir detta ett sandlådespel utan ett riktigt engagerande mål; det blir mest en plats man kan dra runt och leka i ett par timmar, innan man tröttnar och går vidare till något som fångar mer.

Rent tekniskt är Just Cause 4 en viss förbättring mot trean, men tyvärr inte med stor marginal. De värsta buggarna och problemen med bilduppdatering är utstrukna (konstigt vore det annars på Xbox One X), men bilduppdateringen är – trots patchar – fortfarande inte helt jämn och mjuk ens på XB1X. Grafikens generella presentationsnivå känns inte heller cutting-edge next-gen, utan snarare som om någon förbättrat ett last-gen-spel med hoppande skuggor, klippande objekt som buggar och kryp i fina detaljer såsom hårstrån. Bilden skalar också om på ett märkligt sätt, faktiskt så mycket att saker och ting kan se ganska markant annorlunda ut när man kommer riktigt nära dom (ett problem vi noterade och som löstes mycket bättre i Halo 5 på Xbox:ens bashårdvara, som inte riktigt räckte till då). Ljudet är överlag bra och soundtracket medryckande, skådespeleriet återigen ganska ham-igt och skönt, men det är inget som direkt skriker högt produktionsvärde för en titel som marknadsförs som AAA. Vi älskar humor och ironi, men det mesta i Just Cause 4 känns svårt att ta på allvar. Spelet hade mått bra av lite lägre utvecklingstid än det fått nu. Fysiken är tidvis också hit-or-miss; ofta är den klockren och trovärdig, andra gånger är trasdocke-fysiken helt ur kontroll och Rico kan sprattla omkring som en lealös marionett när han träffas av en projektik, samtidigt som han kan överleva kilometer-lååååånga fall som skulle ha tagit kol på en superhjälte fler gånger om.

just cause 4 recension

Extremvädret är häftigt. Tyvärr verkar alla pressbilder vara från PC-versionen. Just Cause 4 ser tyvärr inte alls lika bra ut på konsol.

Avalanche Studios ska ha cred för att ha ansträngt sig att förbättra fordon- och krigskontrollerna i spelet denna gång och överlag har man gjort ett bra jobb. Dessa fungerade hyfsat redan i trean, men alla förbättringar är ju såklart välkomna och detta känns som en påtaglig sådan. Och medan eldstriderna kan bli härligt kaotiska och svettiga, så blir de efter ett tag lite upprepande och delmålens karaktär blir ofta av typen ”gå till plats X och gör Y” (vilket i praktiken innebär försvara en person eller hacka en dator). Givetvis bygger alla open world-spel på denna premiss, men det kan göras upprepande (såsom här och i senare Assassin’s Creed) eller briljant, såsom i Witcher 3 (som överlag har ett fantastiskt narrativ, något Just Cause 4 inte alls verkar göra anspråk på).

Det är synd att Just Cause 4 dras med så många småskavanker, för i grund och botten är detta ett underhållande actionspel. En ”massförströelse-simulator”. Det gör inte anspråk på att vara djupast och mest seriöst, utan handlar om att ha kul och spränga saker – vilket kan vara nog så tillfredställande, i lagom doser. Samtidigt marknadsförs och prissätts spelet som ett AAA-spel och hur mycket vi än vill älska och lyfta allt svenskt och Stockholmsbaserad, så måste vi bedöma Just Cause 4 i den kategorin – och där står det sig tyvärr ganska slätt mot konkurrensen. Grafiken känns ofta buggig  och ofärdig, trots att det gått mer än en månad sen spelet officiellt släpptes och vi gav det extra chanser genom att vänta in de numera obligatoriska post-release patcharna (den senaste kom igår och var på 5 GB). Men ändå ser det inte ut och lirar som vi förväntar oss att ett spel för 600-700 kr ska göra på en kraftfull konsol som Xbox One X.

Därför blir summa summarum att Just Cause 4 är lite av ett missat tillfälle. Det är verkligen inget dåligt spel, men det är heller inget fantastiskt sådant. Du som diggade trean och de andra delarna bör kika närmare på det. Alla andra konsolägare kan lugnt vänta med att ge det en chans när det gått ned i pris och hunnit patchas klart. Om det nu någonsin kommer att ske denna gång.