Crackdown 3 är en blek GTA-klon med världens sämsta AI, som redan känns tio år gammalt.

Det finns få spel-genrer som jag har så svårt att spela seriöst som sandlåde-spel i stil med GTA. Jag försöker i ungefär tio minuter att bry mig om mitt riktiga uppdrag innan jag börjar massakern på folk och bilar och ser hur länge jag kan klara mig från polisen. Det är något med att vara skurken som gör att något primalt inom mig vaknar. Problemet med Crackdown 3 är att, till skillnad mot GTA, så är jag inte en skurk utan en hjälte, men jag kan fortfarande peppra ned oskyldiga och köra över dem utan att det påverkar min hjältestatus nämnvärt. Samtidigt är det här bara en liten del av problemen med Crackdown 3.

Crackdown 3 - Screenshot Xbox one X

Storyn är tämligen tunn: en stad i händerna på olika grupperingar som håller folket som gisslan med olika sorters förtryck. Man spelar en agent som är inskickad för att skapa rättvisa igen och döda ledarna för de olika grupperingarna; hur du löser ditt uppdrag och vad du väljer att göra först är helt upp till dig. Du är en supersoldat så du kan hoppa och klättra hur högt som helst och dör du så skapar de en ny version av dig på ett litet kick. Du kan välja mellan sex stycken olika agenter. 

Crackdown 3 - Screenshot Xbox one X

Jag testade Crackdown 2 för några år sedan då det kom till Xbox 360 och redan då så fastnade jag aldrig riktigt. Det var coolt att kunna hoppa och klättra upp för byggnaderna, men det blir också ganska tröttsamt efter ett tag. Problemet är att Crackdown-spelen är att de i grund och botten är exakt samma spel som GTA, dock med tre viktiga skillnader: Ett: Du spelar en ”good guy” här.Två: Det utspelar sig i framtiden, i en fiktiv stad. Tre: Du kan klättra uppför väggar och hoppa / falla hur långt som helst. That’s about it. Som jag skrev i ovan så har jag svårt att hålla intresset uppe i spel där alla uppdragen känns exakt likadana. Åk till en plats och döda allt som finns där, åk till en ny plats och döda allt som finns där, upprepa, skölj och upprepa igen.

Crackdown 3 - Screenshot Xbox one X

Crackdown 3 släpptes, efter många års försening, nu – 2019. Men det ser ut som om det släpptes 2009. Grafiken är tom, platt och tråkig. Det som är mer eller mindre standard i spel idag – ljuseffekter och detaljer som är helt otroliga, som i till exempel i ett annat, tre år gammalt sandlådespel The Division. Det ser 100 gånger snyggare ut och innehåller mer detaljrikedom än vad Crackdown 3 ens kan drömma om. Det som verkligen gör mig sur är att det är Microsoft Studios själva som släpper Crackdown 3, ”förbättrat för för Xbox One X”, den kraftfullaste spelkonsolen som finns på marknaden idag – och så släpper man det här platta skräpet?

Crackdown 3 - Screenshot Xbox one X

Kul att kunna plocka upp saker och använda som sköld. Mindre kul att det inte funkar…

Hur är det att spela Crackdown 3 då? Sådär kan jag säga. För problemen slutar tyvärr inte med att det är tämligen fult och platt utan att spelmekaniken tidvis är ett skämt. Bilkörnings-delen är det enda som flyter på fint och spelet rör sig genom de stora banorna utan lagg – fast med tanke på hur lite info som det faktiskt finns i bilderna så skulle det vara riktigt katastrof om spelet skulle lagga också. Sen kommer vi till våra fiender, som rusar fram, ställer sig framför dig och börjar peppra. Du pepprar tillbaka på dem och de står kvar och tar skott efter skott tills de dör.

Crackdown 3 - Screenshot Xbox one X

Det skulle kanske funka i Wolfenstein 3D från 1992, men inte i ett spel som har ambitionen att vara toppmodernt. Plus att vad var det för smartskaft som kommit på att man inte ska kunna ducka i spelet?! För att vidare förenkla spelupplevelsen så finns en funktion där man kan låsa siktet på en fiende man skjuter på; men ibland så låser den på en fiende långt bakom den närmaste och det blir lite irriterande när allt och alla skjuter på dig samtidigt. Du kan knappt komma undan och att dö blir en då en vanlig företeelse. 

Crackdown 3 - Screenshot Xbox one X

Sammanfattningsvis så är jag rätt gruvligt besviken på Crackdown 3. Jag hade tänkt och trott att de efter så här pass lång tid (det tog nio år för uppföljaren att äntligen släppas) ändå skulle bjuda på något modernare än sin föregångare och inte något som känns mossigare. Så betyget blir lågt och det enda som drar upp det lite är att det faktiskt är rätt kul att klättra riktigt högt upp i husen och hoppa ned Matrix-style. Sen att man klarar hur höga fall som helst är en annan del i hur billigt det här spelet faktiskt känns.