Inte så mycket nytt under Pandoras sol som jag hade hoppats på, men Borderlands 3 imponerar delvis ändå.

Borderlands 3 är här. För ganska exakt tio år sedan hade ett helt vansinnigt spel, med namnet Borderlands, premiär. Det var en frisk fläkt i form av humor och galenskap. Spelet som sådant var kanske inte så avancerat, men det var kul och underhållande. När den uppdaterade versionen av Borderlands: Game of the Year Edition släpptes i början av 2019 så tyckte jag absolut att 4K-ansiktslyftet var fint, men fiende-AI:n var dum som en sten och spelet kändes verkligen gammalt.

borderlands 3 xbox one x

Så nu, efter ett stort antal timmar med splitternya Borderlands 3 så borde jag väl vara upp över öronen överväldigad över alla nya funktioner och smarta fiender? Nja, det är jag tyvärr inte. Det finns en stå-upp-komiker (vars namn undkommer mig just nu) som hade en rutin om vad som var skillnaden mellan en komikerns publik och en musikers publik. En komiker som kommer med någon gammalt blir utbuad för att publiken redan hört materialet. En musiker, däremot, blir hyllad för att han gör låtarna exakt som de lät på skivan och dessutom i rätt ordning!

Screenshot - 4k- Borderlands 3 - Xbox one X

Lite så är det med gamers och filmtittare. En filmtittare blir överlycklig då allt är precis som det var i första filmen: samma känsla, samma humor och liknande händelser, som känns igen. Att lyckas med en bra uppföljare till en film är att göra något som känns igen men ändå känns som en utveckling. Så är det inte riktigt för spelaren. Visst, känslan skall vara där och vi ska känna igen spelet vi spelar – och den biten har spelskaparna lyckats perfekt med. Men jag saknar det där lilla extra, som ska göra att Borderlands 3 känns som det tar sin egen väg och inte bara går i exakt samma fotspår.

Screenshot - 4k- Borderlands 3 - Xbox one X

Fienderna är fortfarande dumma som stenar; de springer rakt mot dig tills du skjuter sönder dem. Det finns heller inte så mycket variationer av dessa. Borderlands 3 är en ”looter shooter” och visst, det har rejält mycket mer handling än vad till exempel Vigor, men det hela blir ändå tyvärr till slut rätt repetitivt och enahanda oavsett hur kul skämten än är.

Screenshot - 4k- Borderlands 3 - Xbox one X

Slut på negativiteten nu, det har blivit dags att fokusera på det positiva. Jag testade Borderlands 3 på en Xbox One X i 4K på redaktionens rig bestående av Panasonic TX-65EZ950E och resultatet är med ett enda ord: WOW! Färgerna och cel shaded-grafiken är helt perfekta! Det här är verkligen ett ursnyggt spel. Uppdateringen och rörelsen av din karaktär är blixtsnabb och flytet är perfekt. När du sedan får tag i ett fordon (som sker väldigt tidigt i spelet!) så går det hela upp till en ny nivå av hastighet och spelkänsla. Det enda jag hade lite strul med i början var att bilens kontroller är lite muppiga, men en snabb uppdatering av kontrollerna i menyn gör att det funkar bättre. Det finns en uppsjö med nya vapen och uppgraderingar. Din karaktär levlar stadigt uppåt och – beroende på vilken av de fyra karaktärerna du väljer- så har du olika krafter och funktioner att låsa upp.

Screenshot - 4k- Borderlands3 - Xbox one X

Sammanfattningsvis så hade jag nog sett framför mig att utvecklingen mellan första och tredje spelet i Borderlands-serien skulle ha varit större. Fast ändå är Borderlands 3 inte på något sätt ett dåligt spel. Det är sjukt roligt, det är våldsamt och galet blodigt. Karaktärer du skjuter har de galnaste, sista ord du kan tänka dig och det var både en och två gånger som jag skrattade rakt ut. Så Borderlands 3 är helt klart värd en rekommendation, men det har en bra bit kvar till ett måste. Då måste mer uppdateras och tas till nästa steg, istället för att hålla sig på en bekväm nivå.