Zanna (Roxanne McKee) är en världskänd fitnessprofil och för att fira ännu en milstolpe i karriären har hon tagit sig till en avlägsen löparslinga i de pittoreska bergen i norra Italien. Bakom sin stenhårda fasad döljer Zanna ett traumatiskt förflutet, och bara ett par kilometer in i löpturen blir hon överfallen av en grupp maskerade mördare. De jagar henne skoningslöst genom landskapet, och morgonrundan förvandlas snabbt till en kamp på liv och död.
Första mötet med The Run
Jag hörde talas om spelet The Run för första gången på Guldbaggegalan, av alla ställen. I vimlet träffade jag kompositören Glen Gabriel och vi började berätta om våra respektive projekt. Då berättade han att han var kompositör till spelet The Run och gav en kort beskrivning av vad det handlade om. Så när det fanns möjlighet att testa spelet tog jag den direkt.
En interaktiv film snarare än ett spel
The Run är, i likhet med spel som American Hero och Plumbers Don’t Wear Ties, helt och hållet uppbyggt av inspelade filmsekvenser med ytterst liten interaktion. Det är mer som att se en interaktiv film än att spela ett traditionellt spel. Något som The Run lyckas bättre med än de andra två titlarna är att skådespeleriet många gånger är riktigt bra, och det märks att man har tänkt till kring att skapa en engagerande berättelse – inte bara ett spel.
Linjäritet och valmöjligheter
Det som är lite synd med The Run är att det ibland blir plågsamt tydligt hur linjärt det är. Även om du har en del val på vägen kan spelet bara sluta på två sätt, även om det finns en uppsjö av mordsekvenser att låsa upp. Det finns en tydlig karta där du kan följa processen och se om du har missat någon sekvens du inte sett förut.
När logiken haltar
Spelskaparna har gjort mycket bra med The Run och löst det mesta, men det finns en del sekvenser som blir urbota dumma och där vi inte alls förstår karaktärernas val. Jag ska inte avslöja slutet, men det finns flera frågetecken innan man når slutsekvensen – till exempel varför vår hjältinna inte ens funderar på varför hennes telefon fungerar men ändå inte väljer att ringa efter hjälp.
Två sätt att spela
Du kan spela spelet på två sätt och välja mellan tidspressade eller icke tidspressade val. Väljer du tidspress blir spelet mer dynamiskt för en ensam spelare, medan det fungerar bättre utan tidspress om man spelar i grupp.
Omspelningsvärde
Tack vare att det finns 20 dödsscener att låsa upp och fem olika slut blir omspelningsfaktorn ändå ganska hög tills du har låst upp allt. Har du sett en sekvens en gång kan du dessutom hoppa över den nästa gång.
Italienska filmlegender i rollistan
Spelskaparna har även bjudit in två legender inom italiensk film som gör roller i spelet. Jag ska inte avslöja vilka det är, men det är helt klart episkt.
Tekniska krav
The Run finns just nu enbart till PC, och eftersom spelet inte har någon grafik att tala om behövs ingen kraftfull dator. Du klarar dig på ynka 2 GB RAM och ett enklare grafikkort för att spela The Run utan problem.
Intervju med Glen Gabriel
Jag passade på att intervjua Glen Gabriel om spelet och frågade hur han kom i kontakt med projektet och vad den största musikaliska utmaningen var.
”Jag (Glen Gabriel) kom i kontakt med The Run när jag träffade dess Music Supervisor, Mason Cooper, på Composer Summit i Prag. Min musik uppfördes live av Czech National Symphony Orchestra, och han var i publiken och älskade det han hörde. Vi började prata om projektet medan de fortfarande filmade i Italien, och jag fick senare en introduktion till regissören Paul Raschid – och det klickade direkt. Det här var mitt första spel- eller interaktiva filmprojekt, så det var extra spännande att få visa vad jag går för. Tack vare min erfarenhet inom film- och tv-musik hängde jag med ganska snabbt. Regissören visade mig hur plattformen fungerar och hur man vanligtvis gör musik för interaktiv film, vilket är ganska specifikt. Övergångarna mellan scenerna måste fungera utifrån spelarens val, och man undviker musik med långa utdragna toner eftersom de bryts av när scenen byts. Min ovana inom genren, tillsammans med envishet, fick mig att tänka i nya banor och utveckla idéer på ett lite annat sätt än man brukar. Med ett otroligt samarbete med regissören och soundteamet hittade vi ett nytt sätt att skapa interaktiv filmmusik som verkligen flyter över alla klipp.”
Musikens betydelse
Musiken är helt klart en av de starkaste aspekterna i The Run. Den flyter sömlöst genom hela spelet, även när spelaren gör olika val.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera The Run. Det är en underhållande interaktiv film, och eftersom spelet är större än jag först trodde är omspelningsfaktorn ganska hög. The Run är helt klart det bästa spelet jag har spelat hittills i den här genren.
Som en fotnot var jag med och gjorde en kortfilm för tio år sedan som har en sekvens som är väldigt lik en händelse i The Run. Här nedan finns trailer till dem båda så kan ni avgöra själva.
PRM Games skickade kod för denna recension. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
This post is also available in English: Review: The Run.
Så här sätter vi betyg på Senses