Det var på tiden att någon tilltalade den STORA gruppen film- och spelnördar därute. Jag säger nördar med absolut största kärlek, för det är nog ingen som älskar historier och karaktärer så, som film- och spelälskare som kan allt om dem.

Disney’s Wreck-it Ralph (som kommer att heta Röjar-Ralf i Sverige… lite märklig titel, känns… ”ful” på något sätt) handlar om Wreck-It Ralph – den ofrivillige skurken i ett old-school arkadspel som krossar en byggnad och drar ut människor (äter dom dock inte, som Rampage). Fix it Felix är hjälten som sen styrs av spelararna och kan ”fixa” allt, med sina skutt och sin magiska hammare.

Men Ralph (John C. Reilly) är olycklig. Han vill inte vara skurken längre. Han vill stå på toppen av huset och få en medalj i slutet av spelet, han vill bli den populära. Så han flyr sitt spel (och sin stöd-grupp, Bad Guys Anon där bland annat Zangief från Street Fighter och Bowser från Mario är medlemmar) och in ett annat spel, där han kan få medaljen. Ödet gör att han till slut hamnar i racing-spelet Sugar Rush och möter den spjuveraktiga, men godhjärtade ”buggen” Vanellope (Sarah Silverman). Kan en bugg och en ofrivillig spelskurk tillsammans ändra på sina öden?

Jag älskar hur skaparna av Wreck-It Ralph älskar spel. Och referenser. Första 40 minuterna är en kavalkad av spelhumor och nostalgi, som fick publiken att applådera spontant och tjoa (bara det att Ryu bjuder Ken på öl när Street Fighter II har stängt, hos C64-klassikern Tapper (där man ju serverar öl)). Världen är välgjord och huvudkaraktärerna kul och utmejslade. Filmen tappar mig lite i mitten, där det känns som den snuttifierats en hel del för yngre, i den fina – men lite utdragna historien om Ralphs och Venellopes udda vänskap.

Är du spelfantast ska du dock absolut gå och se Röjar-Ralf när den går upp på bio 8:e februari. (4/5)

Hur många spelreferenser kan DU se i trailern nedan?