Naughty Dog “avslutar” Uncharted-historien som vi känner den med det fjärde och PS4-exklusiva Uncharted 4. Frågan vi ställer oss är om spelet verkligen är så snyggt som alla förhandstittar fått oss att tro?
Naughty Dogs Playstation-exklusiva spelserie om Nathan Drake och Uncharted-spelen tillhör våra absoluta favoriter i modern tid. Den nyligen släppta remaster-utgåvan med HD-grafik och 60 fps var helt lysande och hypade verkligen upp oss för vad förväntade oss skulle bli en triumferande avslutning på historien och med PS4:ans fulla kapacitet dessutom. Utvecklarna Naughty Dog har alltid varit genier på Playstation-hårdvaran, vilket man bevisade redan på PS2-tiden och Jak & Daxter som laddade in banor medan man spelade, till PS3:ans The Last of Us, som visade på kraft och resurser i den gamla maskinen vi aldrig trott varit möjliga.
Vi ska göra spänningen kort och börja med att kommentera buzzen – Uncharted 4: A Thief’s End är ett tekniskt mästerverk. Det lever inte upp till hypen och förhandstittarna på nätet, det överträffar dem med råge! Ansiktsmodellerna är i brist på bättre ord, helt otroliga och lämnar till och med Beyonds fantastiska prestationer bakom sig. Detaljerna i hud, ljuseffekter, texturer på miljöerna och det fantastiska skärpedjupet i de storslagna miljöerna, kombinerat med en frame rate som ligger väldigt stabilt på 30 fps gör detta till en ny milstolpe inom modern grafik och cementerar PS4:an som den tekniskt bästa konsolen på marknaden. Mellansekvenserna rendrerar i real-tid och skapar i princip sömlös övergång till själva huvudspelet, ytterligare en teknisk innovation från Naughty Dogs sida. Att ha detta som demo-spel i butiker kommer lätt att sälja 20 miljoner nya PS4:or världen över i år, som Sony beräknar. Det går inte att prata så mycket mer om hur snyggt Uncharted 4 är, du måste helt enkelt prova och uppleva det själv. Ljudet leverar också big-time, där vi bjuds på spelstudions erkända känsla för naturlig dialog, bra röstskådespeleri (med superstjärnor som Nolan North och Troy Baker – såklart) samt ett filmiskt och dynamiskt soundtrack som ackompanjeras av ljudeffekter som sitter nästan helt exakt i surroundhögtalarna. Vi gillar inte uttrycket “interaktiv film”, då spel och film är – och ska vara – två helt skilda underhållningsformer, men detta är verkligen det närmaste vi kommit en interaktiv äventyrs-actionfilm (om än en stiliserad sådan).
Det för oss också in på lite av kritiken mot detta senaste inslag i serien. Naughty Dog har som sagt väldigt fin känsla för storslagna, filmiska berättelser och även om vi tvivlar på att vi någonsin kommer att få se filmversioner av Uncharted och Last of Us (vi hoppas vi slipper), så rinner ambitionen att berätta filmiskt lite över i denna del och spelet stannar tidvis upp för tämligen långa och ibland lite lätt såpiga mellansekvenser. Missförstå oss inte – det är inte dåligt, men det är lite långt på sina håll och även om bra mellansekvenser är nödvändiga för att skapa backstory och exposition, så är det inte spelande – såvida inte storyn är otroligt bra. Uncharted 4 bjuder på en hel del nyheter, som vi ska prata om lite längre ned, men storymässigt är det bekanta territorier vi rör oss i. Utan att spoila något så får vi stifta bekantskap med mer av Nates barndom och hans – hittills okända – bror, Samuel Drake. Efter en uppväxt på ungdomshem så hamnar bröderna snart i trubbel i ett exotiskt land och blir fast beslutna att hitta piraten Henry Averys omtalade skatt, som ska vara värd 400 miljoner dollar. Med religiös symbolik (som aldrig riktigt spelas ut) och en hel del klättrande och skjutande så kommer vi till slut att få reda på vad undertiteln – A Thief’s End, står för.
Du som spelat tidigare Uncharted-spel kommer snabbt att känna igen dig här (och om du inte spelat dom, gör det nu!). Kontrollen av Nate har slipats ytterligare och han har fått en ny “tyngd” i kroppen som gör honom mer mänsklig och faktiskt ännu mer lättstyrd. Det tekniska genomförandet ger oss en oerhört slick och smidig spelupplevelse och det är en ren fröjd att utforska och uppelva Nathan Drakes sista (?) äventyr. Förutom den bländande grafiken så har Naughty Dog också utnyttjat PS4:an ökade resurser till att göra världen större – mycket större. Många miljöer är mycket mer öppna än förut och man börjar nästan sakna en kartfunktion då det lönar sig att utforska och inte bara skynda mot nästa mål. Nate kan numer också svinga sig i ett rep (änterhaken är det nya svarta i spel) och det öppnar upp för ännu mer utforskande och minst sagt annorlunda eldstrider då man försöker pricka fiender svingandes i lianen, som värsta Tarzan.
Uncharted 4 är gjort för att utforska och avnjutas utan stress, speltiden ligger på mellan 15-20 timmar och det är helt perfekt för ett spel som detta. Det bjuds på en mängd omväxlande miljöer, bland annat under vatten denna gång och kan ofta inte sluta gapa åt de storslagna vyerna som till och med får Rise of The Tomb Raider att stryka på foten. Men det är som sagt väldigt bekant mark man trampar upp igen och trots de tidvis större miljöerna så är det mycket av samma klättrande, hoppande och skjutande man gjort många gånger förr i tidigare spel. Det finns en sekvens på Madagaskar där gänget flyr från den annalkande armén och den är helt otroligt bra – adrenalinpumpande, fräsch och oerhört spektakulär. Vi hade velat ha mer av sånt och lite mindre av att klättra längs bergskanter, vilket man gör en hel del. Sen måste vi också – utan att spoila något – säga att vi är lite besvikna över slutet. Det storslagna och dramatiska A Thief’s End lever inte upp till förväntningarna om riktigt det slut vi trodde och även om här antyds hur framtiden för serien lär se ut (för det behövs en nystart, det håller vi med om) så hade man önskat lite mer impakt, lite mer känsla – särskilt efter den religiösa symbolik som genomsyrar spelets story. Uncharted 4 har brottats med vissa manusproblem och ett avhopp av Amy Henning, som var seriens stora motor. Neil Druckman har gjort ett fint jobb med att ta över rodret, men det känns att storyn pusslats lite här och där och det skapar inte den ark som vi knockades av i Uncharted 2, som förbli spelseriens bästa spel, rent innehålls- och storymässigt.
Multiplayer-läget bör också nämnas. Det låses upp när du klarat grundspelet och bjuder på bra underhållning när det väl är igång. Tyvärr är upplevelsen inte alls lika smidig och felfri som solo-kampanjen. Trots att vi fått fyra uppdateringar (version 1.04 i skrivande stund) är det fortfarande struligt att koppla upp sig mot servrarna och match-makingen tar lite för lång tid för att man ska orka hänga kvar mer än 2-3 matcher åt gången. När allt väl lirar så är det en kul upplevelse en stund (särskilt med vänner) i miljöer du kommer att känna igen från spelet (och betan, om du spelade den) men här finns mycket att lära av spel som Halo 5, som gör multiplayer-delen så mycket bättre.
Men som helhet måste man lyfta på hatten återigen för Naughty Dog och deras makalösa nivå att leverera ett mästerligt spel sisådär vart tredje år. Sist var det The Last of Us, som många räknar till det bästa spelet genom tiderna och som var en hyllningssymfoni till PS3:an när det släpptes under E3 2013, några månader innan PS4 anlände. Nu sätter de en ny standard för briljans med Uncharted 4 och kastar ned handsken för andra utvecklare att ta upp. Med kommande PS4.5/PS4K/Neo whatever den nya maskinen ska heta, så ökar möjligheterna ytterligare och vi är geniunt förväntansfulla på vad man kommer att bjuda på härnäst (hoppas det inte dröjer till 2019). Uncharted 4 är tekniskt helt fenomenalt och ett värdigt avsked (eller?) till Nathan Drake och hans Indiana Jones-inspirerande äventyrande. Det är inte ett helt perfekt spel, men det är ändå grymt bra och ett spel du måste prova. Det är bara att gratulera Sony till ett suveränt parti och spel som kommer att visas upp som försäljningsargument världen över, såväl i butiker som i soffan och lär locka många nya spelare till PS4 och därmed göra försprånget helt ointagligt, i alla fall denna konsol-generation.
Tack Naughty Dog, tack Nathan Drake och tack Sony för alla äventyr med Uncharted. Nu ser vi fram emot den spännande fortsättningen…
Så här sätter vi betyg på Senses