Nobody är en film som jag hade en helt annan bild av innan jag satte mig och såg den. Ibland kan detta vara något negativt; för filmen kanske ger sken av att vara en viss typ av film och så är den något helt annat. Ett exempel på det sistnämnda var när jag recenserade den mer eller mindre okända filmen The Man Who Killed Hitler and then the Bigfoot med Sam Elliott i huvudrollen. Det var verkligen en film som jag trodde skulle vara en galen action-rökare, i stil med typ Sharknado – men istället så visar det sig att det är ett super-seriöst, låääängsamt drama. Nobody trodde jag handlade om en helt vanlig kille som en dag bara får nog att vara nedtryckt – och bitvis handlar filmen om det – men med en rejäl knorr, vilket gör Nobody till en av de mest underhållande filmer jag har sett på väldigt länge!
Den till synes väldigt timide Hutch (Bob Odenkirk) får en natt besök av två inbrottstjuvar. Han har en perfekt möjlighet att slå ned dem, men han tvekar i sista sekund. Hans familj och alla runt omkring anser att han är lite av en fegis. Vad de inte vet är att Hutch är allt annat än en fegis och inbrottet blir ett uppvaknande – att han verkligen saknar sitt gamla liv. När han en natt ger sig på fel personer så får det överstigna konsekvenser och plötsligt är ryska maffian efter honom och hans familj.
Att filmen Nobody har samma manusförfattare som John Wick blir rejält tydligt bland annat i hur filmen är uppbyggd. Hutch har varit anställd av amerikanska regeringen som en slags black ops-soldat, en som ”tar hand om” skurkar som man inte kan nå på andra sätt. En traumatisk händelse får honom att bryta sitt vanliga och extrem monotona liv och han hamnar i trubbel med ryska maffian. Fast där slutar också jämförelserna, förutom det faktum att bägge filmerna har snyggt koreograferat ultravåld. Bob Odenkirk (Better Call Saul) är ju inte riktigt den personen man tänker på när man säger ordet actionhjälte, men det är ju just det som gör Nobody så nedrans underhållande. Alla missbedömer honom och räknar bort honom… ända tills de börjar åka på ordentligt med stryk.
Odenkirk är helt perfekt i huvudrollen, hans komiska timing ger det hela ännu en knorr. En annan skådespelare som vi inte heller är vana att se som actionhjälte är Christopher Lloyd (Doc Brown i Back to the Future) som spelar Hutchs pappa. Att se den 84-årige Lloyd med ett knippe hagelgevär kan vara det bästa jag sett på film, någonsin!
Det enda jag tycker är synd med är rollen filmskaparna har gett stackars Connie Nielsen – den är under all kritik. 90-talet ringde och ville ha tillbaka sina tråkiga kvinnoporträtt. Hon är, som alltid, bra men rollen är tunnare än tunnast. Något annat som är tunt är även manuset, men när saker börjar explodera och kulorna viner så brydde jag mig egentligen inte nämnvärt. Nobody är en ganska kort film med sina 92 minuter. Jag minns knappt sist jag såg en så ”kort” film, då varenda film idag ska tydligen ligga på en speltid närmare två-tre timmar. Tack vare den smakfulla speltiden så håller manuset och all annan galenskap en lagom nivå och det tröttar inte ut en, som andra filmer kan göra.
UHD-utgåvan är perfektion i en liten ask. Bilden i 4K med HDR ger en kristallklar och stadig bild, helt utan artefakter och blödningar. Kontrasten mellan ljus och mörker är makalöst vacker och det kan helt enkelt inte se bättre ut. Ljudet i Dolby Atmos levererar också en väldigt omslutande och häftig upplevelse. Kulorna viner verkligen runt huvudet på dig och när saker säger pang så skakar verkligen vardagsrummet. Extramaterialet består i ett gäng dokumentärer och även om de är ganska korta, så går de ändå in lite på djupet. Kommentarspår finns också att tillgå, vilket jag alltid tycker är ett plus!
Sammanfattningsvis så är Nobody ett solklart måste! Det här är verkligen en rolig, häftig och actionfylld film som med bra skådespeleri och skön, komisk timing sticker ut ur mängden av actionrullar där ute. Sen att UHD-utgåvan är perfektion i en liten ask gör ju verkligen inte saken sämre!
