Hem » Film & TV » Bio » Recension: Primetime
Primetime Guld

Recension: Primetime

av Peter Westberg

TL;DR

Primetime är en långfilm regisserad av Lance Oppenheim som skildrar jakten på sexförbrytare i en kontroversiell teveshow från 2006. Skådespeleriet håller absolut toppklass och tempot bär en obehaglig nerv rakt igenom de dryga 105 minuterna. Bilden är ganska grynig och tråkig trots den dokumentära ambitionen. Den passar alla som vill se intensivt drama och exceptionella rollprestationer, men bör undvikas av den som söker en krispig och högupplöst visuell upplevelse.

Det känns på något vis passande att recensera en film där huvudrollen spelas av mannen vars namn är på alla filmintresserades läppar: Robert Pattinson. Åsikterna har minst sagt gått varma sedan det blev officiellt att han är den nya Bond. Personligen tycker jag att det är ett intressant val. Pattinson har visat flertalet gånger att han är en riktigt stabil skådespelare, något jag återkommer till senare i recensionen. Och åter till den. Filmen heter Primetime och är ytterligare ett exempel på när jag sätter mig ned helt utan förväntningar och redo att överraskas eftersom jag varken sett trailer eller läst på om handlingen.

Året är 2006. Chris Hansen är ansiktet utåt för den nya kontroversiella teveshowen To Catch a Predator. Tillsammans med medborgargardet Perverted Justice gillrar de fällor för att fånga sexförbrytare live framför kameran. Men i takt med att jakten på tittarsiffrorna intensifieras flyttas de moraliska gränserna gradvis framåt. Där har ni intrigen. En jäkligt intressant sådan. Och baserad på verkliga händelser – och det ska tilläggas att jag inte tagit reda på något gällande sanningshalten.

För regi står Lance Oppenheim som just nu är aktuell med den superhajpade tretimmarsdokumentären You Can See Everything. Han har regisserat ett par långfilmer och lite annat innan. Det här är min första bekantskap med honom. Detsamma gäller manusförfattarna Ajon Singh och Luke Dittrich. I rollerna ser vi, utöver Pattinson, bland annat Skyler Gisondo (Jimmy Olsen i Superman!), Merritt Wever, Matthew Maher och Anna Faris. Skådespeleriet håller toppklass. Den som egentligen stjäl showen är Skyler i rollen som Dan Plum, den unga skådespelaren som väntar på genombrottet. Chris och teamet använder honom som decoy för att lura fram pedofilerna. Han är tjugosex men låtsas vara runt tretton om jag minns rätt – ett trick som funkar då han är förbaskat bra på att förställa rösten och dessutom har ett babyface. Skyler är så jäkla övertygande och det är nästan äckligt hur han lyckas framstå som så ung (även om han kanske ändå ser lite för vuxen ut för att misstas för tretton, men jag köper det ändå. Och Pattinson då? Han är filmens andra stjärna. Jag tror faktiskt att det här kan vara hans absolut bästa prestation hittills. Passande med en titel som Primetime. Regin är också väldigt stadig.

Det här är en film som verkligen överraskar. Inte bara för att jag inte läst på i förväg. Det är ett sådant där, dessvärre väldigt sällsynt, tillfälle då nästan allt sitter. Bilden är ganska grynig och tråkig, vilket tillför en mer dokumentär känsla, men ska jag klaga på något så är det kanske just det. Även om jag förstår tanken bakom det och det gör den lite mer gritty så hade jag hellre sett den högupplöst, krispigare (där dök hatordet upp igen!). Man hade kunnat få fram den råa känslan även med snyggare foto. Men i övrigt – Det här är en film som stannar kvar i skallen ett tag. Jag klagar ofta på filmers längd, för det är ett återkommande fenomen att saker måste klocka in på över två timmar trots att intrigen eller spänningsnivån inte riktigt tillåter. Primetime är inte en sådan film. Faktum är att den gärna hade fått vara lite längre än sina dryga 105 minuter exklusiver eftertexter. Den är så pass välspelad, intressant, fascinerande – och obehaglig – att tiden flyger fram.

Primetime
Foto: Primetime. Skyler Gisondo, Robert Pattinson.

Jag vill liksom hänga med längre. Se Chris, Dan och teamet lura fram ännu fler äckel inför kamerorna. Det är ett kittlande upplägg som gör att man sitter på helspänn rakt igenom. Karaktärerna är trovärdiga och intressanta och deras respektive resor gör också något för att förhöja underhållningsvärdet. Det finns en nerv som håller i rakt igenom. Kanske inte så konstigt med tanke på det hemska och dessvärre ständigt aktuella temat. Men det är också, till stor del, skådespelarnas förtjänst. Slutscenerna är oerhört nerviga och det hade krävts mycket för att bryta mitt fokus. Primetime är ytterligare en stark titel från A24. En av årets bästa och mest sevärda upplevelser i min mening.

 


This post is also available in English: Review: Primetime.

Så här sätter vi betyg på Senses
Annons

Vanliga frågor och svar

Vad handlar filmen om?

Filmen Primetime utspelar sig år 2006 och kretsar kring Chris Hansen och den kontroversiella teveshowen To Catch a Predator, där teamet gillrar fällor för sexförbrytare live framför kameran medan jakten på tittarsiffror flyttar moraliska gränser.

Hur presterar skådespelarna i filmen?

Skådespeleriet håller toppklass, där Robert Pattinson gör en av sina absolut bästa prestationer och Skyler Gisondo stjäl showen med en övertygande tolkning av den unge skådespelaren Dan Plum som agerar lockbete.

Hur lång är filmen?

Filmens speltid klockar in på dryga 105 minuter exklusive eftertexter, och det intensiva tempot samt spänningsnivån gör att den gärna hade fått vara längre.

Hur ser filmens visuella stil ut?

Bilden är ganska grynig och tråkig för att ge en mer dokumentär och rå känsla, snarare än att erbjuda ett krispigt och högupplöst foto.

Missa inte detta

Lämna en kommentar

* Genom att använda detta fält så godkänner du hantering av dina data på denna webbsida.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.