Neptunia Virtual Stars utspelar sig i en annan dimension kallad Virtualand och där finns det virtuella planeter som har en enorm förmåga att producera en råvara kallad ”Content”. Den stillsamma planeten EMO blir måltavla för en ondskefull grupp varelser kallade Anti, som vill förstöra all Content. Just då blir en grupp live-streamers från Jorden transporterade till EMO och blir således direkta måltavlor för Anti som förvandlar dem till data-fickor kallade V-Cubes. Den virtuella Gudinnan Fair skickar då ut en nödsignal för att få hjälp och nu är det upp till dig att rädda Emo från Anti och rädda V-Tubers och resten av planeten.
För dig som inte kan gissa det av handlingen ovan, så är Neptunia Virtual Stars alltså en japanskt spel, senaste delen i en spelserie. Det fångade mitt intresse när jag såg trailern – kombinationen av shooter, hack n’slash och rollspel var alldeles för intressant för att låta bli. Så döm av min besvikelse när jag startar upp spelet och det inte alls möter min förväntningar…
När jag recenserade Atelier Ryza 2: Lost Legends and the Secret Fairy så irriterade jag mig på att det tog sån tid innan jag fick börja spela. Det var sjukt mycket dialog att klicka sig igenom. Det spelet är ingenting mot Neptunia Virtual Stars. Innan du får spela en enda sekund så är det minst tjugo (20!?) minuters dialog som du ska klicka dig igenom. Det som stör mig något enormt med detta är att det inte finns någon möjlighet att skippa dialogen. Du kan klicka dig vidare snabbare, men du kan inte hoppa hela sektionen. Det här är en del av det japanska rollspels-tänket, det förstår jag, men det fungerar ytterst uselt på någon som är så ivrig att komma igång och spela som jag är.
Så efter en hejdlös massa klickande av dialog så kommer jag äntligen in i första banan och får börja röra på mig. Grafiken har bra anime-känsla och animationerna är snyggt gjorda. Musiken är en stor del av hela upplevelsen då den är en del av sättet du kan slå tillbaka mot Anti – coolt och välljudande.
Tyvärr tappar jag intresset extremt fort. Efter några skottsalvor så är det dags för ytterligare en lååång sekvens med dialog. Igen. All dialog är på japanska med engelsk text, så tillhör du inte en liten minoritet gamers i världen måste du läsa dig till allt som sägs och det är viktigt att hålla reda på saker och ting för att kunna komma vidare.
Personligen så fungerade Neptunia Virtual Stars inte alls för mig. Det här är ett av de mest pratiga spel jag någonsin spelat – och det finns liksom inget som väger upp rent spelmässigt. Banorna blir snabbt enformiga, både i fråga om utmaning och rent visuellt och det är nästan så jag är rädd för att stöta på någon för då vet jag att strax är jag inne i ännu en oändlig dialog-slinga.
Jag kan ändå inte ge Neptunia Virtual Stars ett bottenbetyg, för även om det här absolut inte var min kopp te så betyder det inte att spelet är katastrof rent tekniskt. Det är välgjort och har fin grafik, med skön musik och någonstans ändå ett intressant upplägg. Så betyget blir, med nöd och näppe, godkänt.
