Kan förlusten av spelseriens skapare och fader, Hideo Kojima, överlevas i denna spin-off med det passande namnet Survive?

Lagom till releasen av det fenomenala Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, så blev Konami och Hideo Kojimas beryktade uppbrott väldigt publikt och officiellt. Kojima lämnade bolaget och spelserien han givit upphov till i början av 80-talet på format som NES och MSX och är nu i det närmaste en spel-auteur som frotterar sig med Hollywood-eliten och släpper David Lynchiska, filmiska trailers med kändisar som Mads Mikkelsen. Konami har det dock tuffare: förutom den årliga utgåvan av det ofta bättre, men mycket mindre populära, Pro Evolution Soccer, så har man börjat tappa greppet om sina ikoniska spelserier. Castlevania går trögt, efter Mercury Steams ljumna Lords of Shadow 2 och Metal Gears öde hängde länge upp i luften. Hur kan man ta historien vidare?

metal gear survive

Idag har vi svaret, i form av Metal Gear Survive – ett spel som till mångt och mycket påminner om spelmekaniken i MGS V, men istället för smygande har mycket fokus flyttats till överlevnad bland zombies. Grafikmotorn Fox Engine ser strålande ut, som vanligt och nya regissören Yota Tsutsumizaki behåller Kojimas böjelse för cineastiska mellansekvenser. Dessa är många, snygga och låååånga. Precis som laddningstiderna (långa alltså, dessa är varken snygga eller cineastiska). I runda slängar tror jag vi spelade ungefär en kvart av den första timmen vi satt med Metal Gear Survive. Det är inget fel på ambitionen i spelet, men ofta blir det hela lite tungrott i sin filmiska approach. Spelet i sig känns mer action-betonat, med ett stort fokus på överlevnad – inte bara från blodtörstiga zombies á la The Last of Us, utan även rent fysiskt – i form av ständigt behov av mat och vatten.

metal gear survive

50 nyanser av grått

Idén känns till en början intressant. Man plockar resurser likt en besatt ekorre, har ihjäl alla djur man kan (till en början får), som man sen tillagar över öppen eld (rått kött från vildmarken kan komma med oväntade biverkningar…) och sliter sitt hår med smutsigt vatten man måste komma på hur man ska rena. Ens figur har begränsad stamina (uthållighet) som tar stryk varje gång man springer eller krälar; men inte när man slåss, konstigt nog – eftersom det är skitjobbigt i verkligheten. Till en början känns det lite fräscht och spännande att väga alla beslut och hacka zombies med hjälpa av portabla galler och fällor. Men ganska snart tar micro-management-helvetet över och man tycks konstant mata och bevattna sin figur, som likt Yogi Bear alltid är törstig och hungrig. Snart sitter man mer i menyer och försöker luska ut hur man ska få maten och de ständigt knappa resurserna att räcka till och hjältens otroligt usla form gör att han tappar energi likt en långvårdspatient på rehab – inte alls som man inbillar sig en elit-tränad soldat.

metal gear survive

Metal Gear Survive består egentligen av i grunden lyckade, enskilda delar, men helhetens balans känns inte rätt. Det blir på tok för mycket micro-management som till slut bara känns jobbigt och tråkigt  och för lite spänning och action, som hade varit så kul att få fokusera på istället. I sina bästa stunder påminner spelet om ett slags Resident Evil, men det dras alltför mycket ned av menyer och ständigt pillande som pockar på din uppmärksamhet. Vi ska inte snacka realism i ett spel där kor kan skickas genom maskhål, men ingen normal person blir trött av 100 meters jogging och ingen behöver äta och dricka i den mängd och takt ens figur ständigt kräver.

Sen har vi detta med loot boxes och mikrotransaktioner, ett hatobjekt inom spelvärlden som verkar vara inne i en vändande våg, då vissa spel efter massiv kritik helt tagit bort dessa. I Metal Gear Survive finns det hur mycket som helst. Du kan inte ens ändra på din ursprungligt skapade figur utan att behöva betala. Absurt. Att försöka mjölka spelare på pengar har aldrig fungerat – det som fungerar är riktigt bra spel där spelare väljer att spendera pengar, för att det är roligt eller verkligen känns meningsfullt. Konami har flaggat för att man vill gå tillbaka till sina rötter (maskiner i spelhallar) och satsa på att föra över sina IP:n till online-casinon bland annat. Måtte man säljer av spel-licenserna till andra studior som är sugna på att ge oss ordentliga spelupplevelser på konsol och dator, om så skulle visa sig vara fallet. Castlevania förtjänar ett bättre öde än att förvandlas till en enarmad bandit på ett rökigt hak.

metal gear survive

Metal Gear Survive skulle kunna överleva utan Kojima, så är svaret: absolut. Om man bara tog till vara på styrkorna i konceptet och grunden han lagt över 30 år. Istället har man – i ett försök att göra sig fri från arvet? – dragit ned spelet med en massa dåliga idéer som mest innebär trista begränsningar. Det känns nästan som om man tar hand om en Tamagotchi på sina håll och det skadar både tempo, såväl som entusiasm för att spela vidare. Man skulle kunna balansera om hela spelet med en stor patch, men frågan är om Konami vill och orkar göra det? För i nuvarande form är detta ett tekniskt välgjort spel med potential – men som helhet en alltför brutalt krävande och handikappande överlevnads-simulator.