Vad får man om man korsar Scream med Måndag Hela Veckan? Jo man får Happy Death Day, som hade premiär 2017. Dagens betraktelse är uppföljaren med det vitsiga namnet Happy Death Day 2U och det här är en film som verkligen har lyckas med konststycket att vara en riktigt smart uppföljare.
Tree (Jessica Rothe) har lyckats komma ur loopen där hon blev dödad om och om igen av en galen mördare iklädd en bäbis-maskot-mask (säg det tre gånger snabbt efter varandra!). Hon vaknar med sin kärlek Carter (Israel Broussard) och allt verkar vara tillbaka till det normala. Tills dess att Carters rumskompis Ryan (Phi Vu) kastar sig in i rummet och det visar sig nu att han har hamnat i en loop, precis som Tree gjorde. De tre vännerna försöker nu rädda Ryan, men det visar sig att deras försök ställer till det ännu värre än vad de någonsin hade kunna trott.
Happy Death Day var en film jag hade hört talas om och sett nån trailer till, så när jag ramlade över den på Netflix så passade jag på att se den. Jag blev riktigt glatt överraskad, den var läskig på sina ställen, välspelad och med kolsvart i humorn. Så när del två dök upp så kastade jag mig över den.
Happy Death Day 2U är både skriven och regisserad av Christopher Landon, som även regisserade första filmen. Han lyckas med konststycket att göra exakt samma film en gång till, utan att det är samma film överhuvudtaget. Låter det förvirrat? Ja lite. Del två utspelar sig i samma loop som första filmen – men nu börjar vi blanda in andra dimensioner. Vill inte gå in på för mycket detaljer, för det skulle spoila upplevelsen för mycket men det här är ett riktigt smart manus.
Tyvärr så tappar filmen en aspekt som jag verkligen gillade i första filmen och det var att den faktiskt var riktigt läskig på sina ställen. Det är inte Happy Death Day 2U: den är snarare mer som en komedi än skräckfilm. Det finns en scen innefattande en bikini och ett flygplan som verkligen understryker vad jag menar…
Sen så är det en hel del lösa trådar som inte knyts an eller nystas upp överhuvudtaget. Det stör mig rätt mycket. Något annat som störde mig var att jag för första gången sen 2009 fick hem en DVD-utgåva att recensera, istället för en Blu-ray eller UHD 4K. Om vi här på senses.se endast hade för vana att enbart recensera filmen så hade en DVD varit fullgod, men då vi även recenserar bild, ljud och den totala hembio-upplevelsen så blir en DVD en stor besvikelse (filmen släpps trots allt även på Blu-ray i Sverige). Happy Death Day 2U är inte en väldigt effekttyngd film men den mjölkiga bilden och det klena ljudet bidrar tyvärr inte positivt till den totala upplevelsen. Det är svårt att gå tillbaka till lågupplöst bild (SD – standard defintion) och komprimerat ljud, när man vant sig vid Full HD / 4K och okomprimerade ljudspår som slår ut de flesta biografer. Extramaterialet består av de numera standardiserade pyttekorta-promotion-dokumentärerna och en del bortklippta scener, som jag verkligen förstår varför de togs bort. Sen finns en rätt kul blooper-reel med.
Sammanfattningsvis så är manuset till Happy Death Day 2U helt briljant i hur den knyter an till den första filmen och även vrider allt tre varv extra. Jessica Rothe är helt underbar i huvudrollen. Det finns en sekvens då hon är riktigt förbannad och hela hennes mimik och rörelsemönster är superb humor. Svagheterna i filmen är att det finns en hel del med rejäla plotholes (bland annat ett stort med karaktären Ryan) och att Happy Death Day 2U inte är lika läskig som första filmen.
Slutet av filmen bygger upp mot en framtida, tredje film men då Happy Death Day 2U tyvärr inte nådde upp till de ekonomiska förväntningarna så ser det väldigt mörkt ut för att någonsin få se en tredje film i Happy Death Day-serien.
Oavsett svagheterna så är det här en väldigt underhållande film som hade blivit en solklar rekommendation, om min hembio-upplevelse hade varit en annan.
