Recension: Deus Ex: Mankind Divided

Senaste delen i Deus Ex-serien förbättrar i princip varje aspekt av tidigare spel, men frågan är om det är tillräckligt annorlunda mot föregångaren Human Revolution?

Det är en imponerande ambitionsnivå i berättandet av Deus Ex-spelen och Deus Ex: Mankind Divided är inget undantag. För dig som inte spelat tidigare delar i serien så kan du få en 12-minuter lång, cineastisk återblick som rekommenderas. I en nära förestående framtid så har människor börjat skaffa implantat, som gör dem bioniska – mänskliga men med maskindelar som förbättrar dom. Dessa Augs som de kallas – från augumented (sammansatt) levde länge som vilka medborgare som helst. Men en ondskefull plan sattes i verket 2027 som gjorde att alla Augs mikrochips togs över och plötsligt gick de bärsärkagång mot människor. Detta gjorde i sin tur att stränga lagar infördes mot Augs runtom i världen och vissa länder gick så långt som att ha ständig polisnärvaro och trakasserier som påminner i det närmaste om en slags mekanisk apartheidstat. Vår hjälte och alter-ego, Adam Jensen, är själv en aug med speciella krafter. Terrordåd och sabotörer inom säkerhetstjänsten är bara toppen av isberget som är härvan han måste utreda låd djupet och ta reda på vem som verkligen är vän – och vem som är den egentliga fienden.

Deus Ex: Mankind Divided berättar om en mörk cyberpunk-framtid.

Det är inte svårt att se hur Deus Ex: Mankind Divided känns nästan kusligt aktuell. Inte så mycket pga de bioniska förbättringarna (2027 känns lite väl nära i tiden) utan givetvis för den politiska tid vi lever i där vissa ”grupper” inte är lika välkomna som andra och de som känner sig förtryckta och marginaliserade samlas och protesterar med slogans såsom #AugsLivesMatter. Det är just storyn och de många och spännande lagren som skalas av bit för bit som gör att man gärna vill spela vidare på Deus Ex: Mankind Divided. Det är tidvis tvära kast och mycket paranoia – ingen verkar riktigt gå att lita på – samtidigt som man måste göra vissa moraliska val för hur man vill spela.

Mankind Divided är i grunden att FPS-äventyr med en massa stealth-inslag. Du som spelat Metal Gear Solid V eller Dishonored kommer att känna igen massor här både i fråga om cyberpunk-vibbarna men också själva spelmekaniken, även om fienderna och AI:n här är lite mer förlåtande (läs: utrustade med skygglappar). I Deus Ex:Human Revolution fanns en klar fördel att smyga och välja icke-våldsvägen. I Mankind Divided har man pimpat Jensens vapenarsenal och gjort honom dödligare – men spelet är ändå långt mycket lättare i längden (särskilt mot fler än tre fiender) om du väljer att smyga och täcka spår, än att gå all-in-Rambo. Som action-FPS är Deus Ex: Mankind Divided ett riktigt svårt spel, med en hjälte som verkligen inte tål mycket stryk eller har särskilt dödliga vapen, i jämförelse med säg Wolfenstein: The New Order. Det finns till och med en achievement för att klara hela spelet utan att döda en enda själ, så det är tydligt hur Eidos Montréal ändå vill att man spelar deras äventyr. Godhet lönar sig.

Dessa plåtmonster kommer att ge dig en del huvudvärk om du inte har en bra strategi mot dom.

Deus Ex: Mankind Divided introducerar en ny grafikmotor, Dawn Engine, som förbättrar utseendet mot föregångaren en hel del, även om det inte kan mäta sig med de allra snyggaste spelen på next-gen idag. Detaljrikedomen och modellerna är väl godkända på håll, men animationerna och ansiktsuttrycken (samt läppsynken för talet) lämnar en del att önska. Det är som helhet ett snyggt designat och genomtänkt spel som lyckas bygga sin värld och skapa stämning dock, helt klart.

Ljudet, som består till stor del av ljudeffekter och spännande soundtrack, kombinerat med gott om dialog är också det väl godkänt, om än inte bäst i klassen. Adam Jensen är lite opersonlig och inlevelsen i replikerna tenderar ibland att slå åt det lätt teatrala hållet, även om storyn och innehållet är så bra att man snabbt glömmer det och sugs in i det hela som en spännande thriller.

Spelets huvudperson Adam Jensen är cool, men lite träig i sin framtoning.

Spelmekaniken fungerar som den ska – här finns duktigt med menyer och undermenyer samt knappkombinationer att sätta sig in i och i början är det lite frustrerande, särskilt i strider. Men tack vare tutorials och övning så kommer man snabbt in i det hela och tröttnar man så kan man alltid ändra till enklare kontroller, eller ställa ned svårighetsgraden så att spelet nästan helt blir en interaktiv berättelse.

Deus Ex: Mankind Divided är ett stort spel och en relativt öppen värld och det har en huvudstory med många sidospår och möjligheter till fördjupning. Det erbjuder också visst omspelsvärde då du kan gå in i olika uppdrag med olika taktik. Här finns också en slags kompanjon-app att ladda ned till din smartphone som ska samverka med spelet och låsa upp bonusar genom att du scannar triangelkoder du hittar – men vi fick inte det att funka alls med iPhone. Förhoppningsvis något som fixas med kommande uppdatering (av mobilappen).

Augs är delvis maskiner – alltså är de svaga mot EMP-attacker.

Summa summarum så är Deus Ex: Mankind Divided varken snyggast eller tekniskt bäst i klassen. Däremot är det helt strålande i fråga om stämning och story. Det är välskrivet, spännande och lätt 30 timmars speltid utan att du hunnit se och göra allt. Det har sina små skavanker i genomförande och lämpar sig mer för ninjan än för den skjutglade, men är du bara beredd att ha lite tålamod så väntar här en story och spelupplevelse som är väl värd din tid.