Bradley Cooper, Siena Miller, Uma Thurman, Omar Sy, Emma Thompson, Alicia Vikander och Daniel Bruhl. Stjärnorna duggar tätt i regissören John Wells kök. Det är heller inte sällan det hettar till rejält bland stekpannor, kastruller och köttbitar när många viljor frontalkrockar i den intensiva Bränd (Burnt). I grunden ser vi historien om den föredetta stjärnkocken Adam Jones, som bränner de flesta broar på toppen av sin karriär genom att besitta ett alldeles för hett temperament och går samtidigt ner sig i missbruk och ökad aggressivitet. Till en början vet vi inte exakt vad som hänt tidigare men allt eftersom historien går framåt nystas det gamla upp framför oss. När Adam gör sig fri från missbruket och bestämmer sig för att han till varje pris ska skaffa sin tredje Guide Michelin-stjärna måste gamla fiender göras till vänner, skelett rensas ut ur garderoben och gamla plågoandar betalas av. Det är inte helt problemfritt att lämna den forna drogvärlden med skulder och missnöjda återförsäljare som fortfarande vill ha sitt. Inte heller går det friktionsfritt när det visar sig att Jones är precis lika hetlevrad som innan på jakt efter sin tredje stjärna.
Vad som till en början mest känns som ett snyggare avsnitt av Hell´s Kitchen – där Bradley Cooper mest tycks ha plagierat den ökände skrik-kocken tillika undertecknads personliga favorit, Gordon Ramseys manér – visar sig snart ha många fler lager. Även om Cooper ofta är ojämn uppskattar jag honom i filmer som Silver Lining Playbook, Limitless, The Words och American Sniper. Det tar också en stund för honom att blir helt trovärdig som Adam Jones, men när det släpper så gör det så fullt ut. Intrigerna blir fler och tempot och intensiteten höjs om vartannat. Vi ser mindre roller av Uma Thurman och Alicia Vikander som endast är med i ett par, men ack så viktiga scener. Den som briljerar mest vill jag emellertid påstå är Daniel Bruhl som Tony, den olyckligt kära och plågade restaurangchefen med faderskomplex. Likaså även Omar Sy, som en av kockarna i köket och främst Sienna Miller som Jones högra hand och kärleksintresse, som i tid och otid försöker jonglera dottern och jobbet vilket inte alltid går så bra.
Ju fler kockar desto sämre soppa gäller alltså absolut inte här. Även om skådespelarinsatserna är något ojämna så sköter de flesta sig alltså överlag väldigt bra och filmen i sig är nervpirrande och intensiv som sig bör i denna typ av film. För alla matälskare som tidigare sett och gillat filmer som Chef, Jiro Dreams of Sushi, eller Chef’s Table är Bränd absolut nästa film att sätta tänderna i. Ni lär inte bli besvikna. Yes chef!
