Recension: Bramble – The Mountain King

Få saker känns så genuint svenska som svensk sommar. Efter en av de längsta vintrarna i mannaminne (sju månader snart med kyla) så närmar vi oss äntligen de bästa månaderna på året. Och precis lagom till denna högtid släpps svenskutvecklade Bramble: The Mountain King, som bäst kan beskrivas som en midsommarnatts(mar)dröm med inslag av svenska folkmyter, -musik och John Bauer.

Bramble (som betyder björnbärssnår) handlar om Olle (Mors lille Olle?) och hans syster Lillemor. En natt smyger Olle ut genom fönstret i sitt rum, som ligger i en liten träboning mitt ute i den svenska urskogen, för att ge sig ut på äventyr med sin storasyster. Där kommer han att möta tomtar och troll, vättar och Näcken och så småningom självaste Bergakungen själv (hör ni musiken från Edward Griegs I Bergakungens sal från Peer Gynt spela i huvudet nu?).

Utvecklarna Dimfrost Studio är bördiga från Norrköpingstrakten och deras kärlek till svensk mytologi och sagor återfinns här i överflöd. När vi stryker det vackra gräset, med de svajande blommorna och ser de vackra vyerna, som återges i lagom oskärpa, så går tankarna direkt till de underbara Unravel-spelen. Men Bramble har faktiskt mer gemensamt med spel som Little Nightmares, då det både har 18 årsgräns och bjuder på tidvis blodiga och riktigt kusliga upplevelser. Näcken här är ingen snygg farbror med lagerkrans som spelar fiol, utan något mycket, mycket läskigare. På vägen utmanas vi såväl av stora, fula troll som vill äta upp oss, såväl som slaktare som vill göra oss till hackbiff och ondskefulla björnbärssnår vilka vi måste skrämma iväg med ljuset.

Spelet har ett rätt enkelt upplägg och känns som ett ambitiöst indiespel. Det är inte särskilt långt, en hyfsad gamer går igenom det på dryga två timmar, men det är känslan och den interaktiva, mörka sagan som är upplevelsen. Kameran är fast och det är aldrig särskilt svårt att lista ut vart man ska gå eller vad man förväntas göra härnäst. På sätt och vis påminner den enkla knappuppsättningen om den danska klassikern Inside, men tyvärr har Bramble inte samma, responsiva kontroller och mjuka spelbarhet som årets spel 2016. Olle kan vara lite bångstyrig och hans smått atletiska skutt utmanar såväl tyngdlag som avståndsbedömning (han hoppar ofta längre än man tror).

Grafiken och designvalen är det som får Bramble att sticka ut och smälta våra härdade recensenthjärtan. Nästan varje scen är som ett vykort av svensk sommar (eller sommarnatt), direkt taget ur en gammaldags sagobok. Det är vackert och stämningsfullt, även om budget-begränsningarna tidvis syns i animationerna. Soundtracket är lysande och när en vacker flickstämma börjar sjunga ”Den blomstertid nu kommer…”, alla verser med stöd av en kör som sakta fade:ar in, så är gåshuden inte långt borta. Du som kan välja format bör satsa på Playstation 5-versionen, då högtalaren och ljuset i DualSense-kontrollen används både stämningsfullt och kreativt.

Det vi kan sakna storymässigt är lite mer narrativ och att lära känna huvudpersonerna något bättre – vem är Olle (annat än figuren från visan)? Vem är Lillemor?

Bramble är en hyllningsvärd release i ett spelklimat som blir alltmer likformat (liksom film och tv idag). Alla spelupplevelser behöver och ska inte vara 50+ timmar långa. Det är vackert, personligt och unikt. Upplevelsen är relativt kort och inte utan skavanker, men för den låga prislappen är det en midsommarnatts(mar)dröm vi tycker alla ska unna sig. Om du vågar.

Wendros skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Bramble – The Mountain King.